Abbe ammar inte. Det är för jobbigt för honom. Hans mamma har gjort många tappra försök men det blir liksom ingen ordning på det. Han har fullt upp med att hålla sig vaken den lille parveln. Att hålla på och suga och ta i för att få i sig lite näring blir för stor ansträngning. Lite Ebberöds bank – det går åt mer energi än vad han får i sig. Men modersmjölken innehåller ju så mycket nyttigt, så min fru – som nu börjat klara sig så smått utan rullstol – pumpar ut mjölk och häller på flaska.

De har elektriska mjölkpumpar här så man slipper sitta för hand och kämpa. Det är jobbigt nog ändå, har jag förstått. Pumpen påminner lite om de som man använder i lantbruket på kossorna, men jag avstår från att påpeka det. Fan vad hon sliter, jag lider med henne. Mjölkflaskorna, märkta med barnets namn och vilken tid den pumpades ut, förvaras i ett kylskåp. När det är dags för Abbe att äta värmer vi upp den till kroppstemperatur igen och matar honom med flaska. Dvs det lilla han orkar att äta på de sättet. Resten av hans nödvändiga ranson ger vi honom genom en sond. Det kändes rätt obehagligt första gångerna, men nu börjar jag bli van.
Jag har ju inget val.

Andra bloggar om: amning, modersmjölk, mjölkpump, sond