Jag sov inte många timmar i natt. De hade ställt in en sån där extrasäng för 249:- från IKEA i rummet avsett för mamman och barnet. Inget ont om de där sängarna, men just det här exemplaret hade väl hyst några tusen nyblivna pappor, så skumgummit hade för länge sedan förlorat sin fjädrande funktion. Skit samma. Det hade inte spelat någon roll om det ställt in en splirrans ny Hästens-säng. Jag hade inte sovit ändå. Flera hundra kulvertmeter bort låg vår lille skrott, uppkopplad till allsköns teknik för att bevaka så att han höll sig vid liv. Och här låg vi. "Försök att sova lite nu, det behöver ni" sa barnmorskan. Jo tack.

I går kväll, efter vad som känts som en evighet sedan överläkaren hade gett oss den obegripliga domen, kom äntligen någon och förklarade vad de hittat vid undersökningen. En kardiolog berättade att Abbes hjärta var missbildat och att just hans åkomma kallades för Pulmonalis Atresi och VSD. Dvs blockerad lungartär och ett hål mellan kamrarna. Hon visade på en teckning hur det brukar se ut och hur det blivit på Abbe. Men det där kommer de nog att få berätta några gånger till innan det går in i mitt huvud.
Jag lyssnade jättenoga, men hörde ingenting.

Andra bloggar om: pulmonalis atresi, VSD, barnmorska