Syrgasgrimman är bortplockad. Sonden likaså. Om man bortser ifrån (vilket i och för sig är omöjligt) Von Rosen-skenan är Abbe nästan som en vanlig liten bebis nu. Förutom att han har ett stort sår över hela bröstkorgen förstås.

Det är skönt att slippa sonda mer just nu. Det går att få i honom mat med nappflaska. Men jäklar vad man får kämpa. Det är inget för den tålamodslöse. 70-80 ml bröstmjölk tar mellan en halvtimme och en timme. Och då är det snart dags för mat igen. Men skam den som ger sig. Jag vill så gärna att han lär sig. De har berättat här att det är väldigt vanligt med matningsproblem på hjärtisar. Och dessutom läste jag att detsamma gäller catch-barn. Jackpot.

Och som sagt, ingen mer grimma. Den lilla syrgas han fortfarande behöver får han i en tratt istället. Som jag har fattat det så är det vi väntar på nu. Att syremättnaden i Abbes blod ska stiga. Sen ska vi få åka hem.