Då Abbes storebror föddes satte vi upp honom i kön till en Montessoriförskola/skola där vi bor. Några vänner hade rekommenderat den så vi bestämde oss för att satsa på det. Tyvärr kom han inte in, då syskonförtur och könskvotering satte käppar i det hjulet. Ett annat föräldrakooperativ dök upp, han kom in där och sedan dess har allt varit frid och fröjd.

Men när man funderar över Abbes framtid och skolgång så seglar Montessoripedagogiken upp som ett klockrent alternativ. Och hade storebror haft en plats skulle ju Abbe få syskonförtur. Så jag kontaktade Montessori igen för att pejla hur det stod till med köplatsen Abbes bror hade. Och jajamensan, nu kunde de erbjuda en plats till hösten. Perfekt! Vi tackade ja till den och satte samtidigt upp Abbe i kö.

Tänk vad man får stå ut med som storebror till ett sjukt barn. Flytta från ett dagis man trivs på med kompisar och allt. För att brorsan ska få förtur i kön när det är dags för honom. Ibland tycker jag så synd om honom.