Alltså, ibland är det bannemig inte lätt att göra rätt. Hjärtebarn kan ha dåliga tänder, av flera skäl som jag nämnt tidigare. Dessutom följer dåligt mineraliserad emalj och muntorrhet ofta med i 22q11-paketet. Med andra ord är risken för att Abbe lätt får hål i tänderna ganska stor.

Men så är han ju så svår att mata. De enklaste måltiderna att få i honom är de vi ger honom när han sover. Men hur bra är det då? Ur tandsynpunkt? Att det dessutom är i princip omöjligt att få in en tandborste i munnen på honom utan att tredje världskriget bryter ut, gör ju inte livet enklare. Det känns ju som att det är helt omöjligt att göra rätt.

Den ångesten berättade vi om för ännu en av Abbes alla specialister i Catch22-teamet – tandläkaren på Mun-H-Center på Sahlgrenska sjukhuset. "Sluta ha ångest" sa hon. "Jag vet hur mycket ni har att oroa er för hela tiden. Ni gör så gott ni kan och blir det problem så får vi ta hand om dem sedan"

Nu var det dags för tårar igen. Den här gången glädje-dito. Shit, vad skönt att det finns folk som är så proffsiga i sitt yrke. Som vet att de jobbar med människor och inte bilar.
Det ni, ortopeder. ;-)