Visste du att ljudet från alla konsonanter – utom tre – bygger på att man kan täppa till mellan munnen och näsan? Det måste alltså vara tätt, så att ingen luft kan strömma från munhålan och upp i näsan. Annars blir det ingen konsonant. Inte som den ska låta i alla fall. Undantagen är m, n och ng-ljud.

En hel hög med pusselbitar föll på plats när jag fick reda på det, hos logopeden idag. Abbe har uppenbarligen någon form av gomspalt. Ingen synlig men förmodligen någon form av problem i den mjuka gommen. Submukös gomspalt tror jag det heter. Det är ingen som har undersökt honom ännu men med min nya kunskap om att ljuda konsonanter blir det helt logiskt.

Det är alltså därför Mamma funkar för Abbe att säga, men inte Pappa. (Jag började bli lite avundsjuk) Och det är därför s:et kommer som en fnysning genom näsan när han säger is. Av någon anledning har han nämligen anammat det norska ordet för glass. Kanske för att slippa g och l också. Eller så är det helt enkelt för att han inte tål mjölk, så glass för Abbe är isglass.