Sätta nål på Abbe var som vanligt ett äventyr. Den här gången slutade sagan i moll, dvs ingen nål. Det verkar inte vara många som klarar att få till den där jäkla nålen. Vi har några favoritsköterskor på 323:an som oftast får dit den på första försöket, men annars går det sådär för de flesta. Och när det går sådär blir det söva med mask som gäller. Ibland undrar jag varför man krånglar med nål när man ändå kan vika ner honom med hjälp av gas, men jag tror att de han mer kontroll med den intravenösa varianten.

Det var en liten, liten, ynklig kille som öppnade ögonen på uppvaket. Skrovlig i halsen efter intubation (respirator) och gastroskopi (kamera i en slang genom strupen), och väldigt förorättad. Hur kan ni göra så här med mig, mamma och pappa?
Ja, hur kan vi?