Vi träffar en läkare och en psykolog på BNK (Barnneuropsykiatriska kliniken) för att utreda om Abbe har några symptom från t ex autism eller ADHD. Det här är ett av de större orosmolnen på min Abbe-himmel. Jag hoppas.

Idag var det dags för ett test. Abbe fick sitta på en stol mitt emot psykologen vid hennes skrivbord. Jag vet. Det låter helt vansinnigt. Kan man verkligen sätta en ett-och-ett-halvt-åring vid ett skrivbord likt en förhörssituation för en vuxen person? Svar: Ja.
Jag var grymt förvånad. Han satt som ett ljus på en Tripptrapp-stol och gjorde allt han skulle.

Han fick plocka med olika saker, stapla, sortera, lägga rätt form i rätt hål, och rätt färg i rätt låda osv. Men när han kom till hörförståelsedelen av testet, blev det bisarrt. Psykologen pratar riktigt bred skånska. Sån där som knappt jag förstår, som Göteborgare.

Framför Abbe stod en massa saker och han skulle plocka ut det hon bad om.
– Abbääii, vaour äääeir stioulien? Abbe tittar frågande på henne.
– Vaauor ääeir biourdiet? Abbe tittar frågande på oss.

Stol och bord är ord Abbe kan. Det vet vi hemmifrån. Psykologen prövar med lite anatomi istället. Det är ju standardleken hemma "Var e pappas näsa?" och "Var e Abbes öra?" osv. Det här fixar han, tänker jag.

– Eukaij Abbääii. Vaour ääeir ääurat? Nu söker Abbe efter våra blickar, "hjälp mig här".
– Vaour ääeir ääugiat, Abbääii? Abbe tittar hjälplöst på oss. "Eh?"

Undrar hur resultatet blir på det här? Patienten har väldigt svårt att förstå tal. Vi får väl se. Jag hade oerhört svårt att inte fylla i på svenska. Han kan ju detta. Men jag höll mig utanför testet. Och jag höll mig för skratt.
Men det var inte lätt.