Idag har Abbe gjort en hel rad med undersökningar av hans njurar. Mag3-scint, Crom-clearance och kontraströntgen. Pust.

Mag 3-scint har han gjort förut och går till kan du läsa mer om här. Crom-clearance däremot var nytt för oss. Det funkar så att man sprutar in ett ämne i blodet, väntar en halvtimme och tar ett blodprov. Så väntar man en halvtimme till och tar ännu ett blodprov. Och samma igen. Och igen. Jag tror det blev sju åtta gånger totalt. Stackars Abbe. Men han hade i och för sig en nål hela tiden så det var inte ett herrans massa stickande. Med den här undersökningen mäter man njurens förmåga att rena blodet.

Som du vet vid det här laget är det så himla svårt att sätta nål på Abbe. Idag gick det trots allt ganska hyfsat. Abbe fick lugnande (Dormicum) i rumpan innan de började så han satt ganska stilla när de satte nålen. Jag var grymt imponerad. Egentligen skulle vi tillbaka nästa vecka för att göra kontraströntgen, men tänk om han kunde gjort det idag. När han nu ändå hade nål.

Sköterskorna tyckte vi skulle gå bort till röntgen och fråga. Knappast troligt att detta går tänkte vi, men knallade bort och chansade.
– Hej. Abbe här ska röntgas om en vecka, men vi är här nu och han har en nål. Kan ni göra det idag istället? Så slipper ni sätta en nästa vecka. Det är inte lätt på honom.

Sköterskan i luckan på röntgenavdelningen tittade på oss, som om vi var helt av banan. Sedan sa hon "ett ögonblick" och försvann en stund.
– Nu hade ni tur, sa hon.
– Personalen är på kurs idag så vi har inga bokade besök. Vi tar bara emot akutfall. Så de kan ta Abbe i alla fall. Kom tillbaks efter lunch.

Helt osannolikt.