För knappt två dygn sedan hade vi rullat in på operationssalen för att förlösa Abbe med kejsarsnitt. Eftersom hans storebror kom till världen efter en riktigt jobbig maratonförlossning – som även den slutade med snitt – hade läkarna hade lovat att avbryta tidigt om det inte kom igång av sig självt den här gången. Sagt och gjort, min fru kämpade på i några timmar men när inget verkade hjälpa blev det operationssalen. Massor av folk i salen, gröna kläder och hårnät (trots mitt två mm långa hårsvall), barnskrik, "titta en pojke" och den obligatiriska navelsträngsklippningen. Kanske än mer symbolisk vid kejsarsnitt än normal förlossning, men ändå.

Det finns faktiskt en stor fördel med snitt, i alla fall för oss pappor. Man får den där första skälvande timmen med barnet alldeles för sig själv. Mamman ska sys ihop och fixas till. Hon har ju precis genomgått en ganska stor bukoperation. Så där satt jag. Stolt som en tupp med en bricka med mackor, te, juice, svensk flagga och någon samlings-cd som nyblivna föräldrar tydligen får. På brickan stod också en liten skylt med födelsefakta. Född: 16 mars kl 23.18. Vikt: 3900 gram. Längd: 50,5 cm. Fylld av det totala lyckorus som bara ens nyfödda barn kan ge stirrade jag salig på min lilla klimp. Så fin.
Men han verkar lite trött.


Andra bloggar om: kejsarsnitt, nyfödd