Alltså, jag vet inte vad det är. Men när jag läser någon av Astrid Lindgren-klassikerna för killarna, eller ser någon av filmerna, så kan jag inte låta bli att lipa i smyg. Det är något med dem. Så mycket omtanke och kärlek.

Och så har man gått och gjort en "theme park" av alltihopa. Jag var skeptisk. Det är säkert skit. Pippimasker i plast och Ronjaburgare med Birk-pommes. Kass. Men efter att vi hört tillräckligt många vänner säga hur himla bra det var bestämde vi oss för att dra dit. Abbes storebror är ju i värsta Emil-och-Pippi-åldern.

Och här får jag krypa till korset. Astrid Lindgrens värld är grymt bra! Vi hade tvådagarspass med övernattning i en liten stuga. När vi kom dit första dagen undrade vi efter någon timme hur fasen ska vi kunna slå ihjäl tiden här i två dagar? Men då vi gick hem den dagen funderade vi snarare över hur vi skulle hinna med allt imorgon.

Stället kryllar av små skådespel och massor av sång och musik (och man kan ju alla låtarna). Alla de kända platserna i Astrids böcker är proffsigt uppbyggda för att fundera både som scenerier för teateruppsättningarna och som lekplatser. Maten var väl sådär, men ungarna verkar nöjda även med den.

Nu leker killarna Emil i Lönnerberga och Abbe springer runt och tjoar "Eeeeemiiiim, ömme onge", hela dagarna.



Abbe kryper på plankan mellan snickerboa och visthuset på Katthult.
Storebrorsan blev väldigt lite hos Nils Karlsson Pyssling.
Abbe som Emil och brorsan som Ida.