Det såg så bra ut. Abbe piggnade till så otroligt fort efter operationen. Osannolikt på många sätt. Han cyklar och springer runt i korridorerna, klättrar upp på stolar och åker till och med rutschkana om man stöttar honom lite. Vi är här ifrån om ett par dagar, tänkte jag.

Nu är jag inte säker längre.

Abbe har haft lite feber hela tiden sedan operationen. Det är inget ovanligt. Kroppens försvarssystem sätter igång och jobbar när någon har bråkat med den. Man tar dagligen en crp, även kallat snabbsänka, för att hålla koll så att han inte får någon infektion eller inflammation i kroppen. Febern har legat konstant på runt 38° C, men igår var crp på väg upp en del, så man gjorde ett ultraljud för att kolla om det fanns vätskeansamlingar runt operationsområdet.

Där var lite vätska. Men inte något att oroa sig för enligt kardiologen som gjorde ultraljudet. Idag gjorde vi ett nytt, som visade att det fortfarande fanns vätska men att det minskat något. Så långt allt gott.

Men nu på kvällen stack febern iväg. Plötsligt visade termometern 39,7°C. Märkligt. Det sista jag gjorde ikväll innan jag åkte hem för att lösa av storebrors barnvakt, var att tillsammans med min fru hålla fast en genomsvett, panikslagen Abbe så att tre sjuksköterskor kunde hitta en ådra att tappa blod till en odling. För andra gången bara idag.