Vissa saker vänjer man sig aldig vid, man Abbe verkar vara en riktig kämpe och han har en fantastisk familj. Skickar massor av styrkekramar till er allihop.

Heja Abbe!!

Vilken bra blogg! Sådant här behövs!
Kommer precis hem från många dagar på lasarett. Min dotter har op. ryggen. Man vänjer sig aldrig. Och svårare blir det naturligtvis när barnen är rädda. Hon fick rättså bra lugnande denna gången, som tog udden av utbrotten. Skickar lite styrka genom rymden.

Skickar massor med kramar till er i denna svåra stund. Man vänjer sig aldrig att lämna sitt barn till op, det är lika hemskt varje gång trots att man vet att man måste. Vi håller alla tummar och tår för Abbe idag.
Linda och oliver i lycksele

Fastnade i din blogg för några veckor sedan och följer nu spänt allt som händer med er.

All lycka till Er!!!

Jag håller med dig, det går aldrig att vänja sig!! Vi har också varit med om många hjärtop och kat men det är lika vidrigt varje gång. Obehagligt känns det. Men du ska veta att jag avundas dig och abbe operationen, tro det eller ej. Mitt barn väntar på en liknande op men än så länge är det omöjligt att genomföra. Så det är med viss avund jag läser om inskrivning och förberedelserutinerna...glad för er skull, men ledsen över att vi inte är där...hoppas dagen har varit dräglig för er, och att ni nu är och pussar på er op. son. kram och.... HEJA Abbe!!

Tack Maria för styrkekramar, Doris Daisy för beröm och lugnande styrka, Linda och Oliver för tumm- och tåhållning, Cecilia för lyckönskning och anonym för medhåll och hejarrop.