Jag har varit och snurrat kring det här ämnet förut, jag vet det. Men jag kan inte låta bli att ta upp det igen. Det är så skönt att vi bor nära Göteborg!

Jag lider verkligen med dem som kommer från andra platser i Sverige och tvingas ta med hela familjen hit under sjukhustiden. Syskon som måste vara borta från skolan i veckor, kanske husdjur som måste fixas passning till. Och att dessutom vara tvungen att bo på ett litet hotellrum med hela familjen, om man inte har turen att hamna på Ronald McDonalds förstås. Eller tänk att vara ensamstående, med flera barn?

Men oavsett om man kommer långväga ifrån eller bor nästgårds så inser jag nu hur viktigt det sociala nätverket är. Vad sjutton skulle vi gjort utan mormor, morfar, farmor, farfar, fastrar och mostrar, vänner, grannar och förstående dagispersonal? Jag vet faktiskt inte.

Storebror hämtas och lämnas på dagis och på sjukhuset, passas upp och skäms bort. Och igår när jag kom hem för att lösa av dagens barnvakt, hängde en påse från en grannfamilj på dörren. Den innehöll presenter och teckningar till Abbe och världens godaste hembakade kardemummakaka till oss andra. I hjärtformad kakform.
Ibland känner jag mig lyckligt lottad.

Andra bloggar om: kardemummakaka, grannar, Ronald McDonalds