Ingenting kan få en att må bättre än ens barns glädje över att se en. tror jag.
ville bara tacka för att jag får läsa om Abbe och hela familjen. Jag gråter och skrattar.
Och hejar på Abbe!

Jag varmler när jag läser ditt inlägg. Jag har parallella lyckobubblor idag; trött och förkyld, närmast utan röst och så mitt i detta ett litet Almaunder som idag har sagt "Älskar. Mamma."

Sjuk, schmuk säger jag. Att vara älskad av en mysbubbla tar kål på vilken bacill som helst.

Och du. Tack för finbloggen.
Alma kom med "Ramsor och tramsor om Bill och Bolla", jag läste den för mig själv (Alma är lite för liten ännu), för vilken gång i ordningen vet jag inte, men denna gången tänkte jag på er. Grät lite men ingen tunggråt. Lite fingråt om du förstår skillnaden.

Tack för dina nära ord.

Hej Mikaela. Varsågod. Och tack själv.

Hej Saring. Visst är det bara bäst. Och tack för dina fina komplimanger.

Jag håller på att streckläsa denna blogg just nu, så därför har jag inte kommenterat någonting.
men nu måste jag känner jag!

Har nu spenderat någon timme med att gå igenom allting, gråtit och skrattat och hållit hårt i skrivbordskanten.

Så kommer detta inlägg och jag gråter så otroligt mkt! det var bara otroligt vackert, fint och alldeles underbart.

Har själv inga barn så jag kan inte relatera till det.. men jag rös

áaaaaaaaaaaw
du kan konsten att skriva kärlek, och göra mig glad och full av hopp!!

Har precis börjat läsa den här bloggen och släpper inte taget.

Det här inlägget är märkligt nog det som rör mig mest. När kärleken rinner över. Svämmar över.