Världens sämsta pappa.

20:23

Vissa dagar är man fan kass. Trött, sliten, förkyld och inget tålamod. Man vet att man gör fel, men orkar inte stå emot sina egna tillkortakommanden. Idag känns det så.

Jag vågar mig på att påstå att jag är utrustad med ett rätt rejält tålamod. Åtminstone brukar min fru säga det. Man ler, tar ett extra andetag, låter skiten rinna av och går vidare. I barnsammanhang är det praktiskt. Istället för att bli vansinnig på allt galet som de små liven åstadkommer, stålsätter man sig, torkar upp och säger "hoppsan, vi gör så här istället".

Men när min egen ork sinar, när jag inte har kraft så det räcker att hålla humöret uppe så rasar det. Saker jag vanligtvis fixar med ett glatt jajamensan, blir oövervinnliga. Små barngenererade rackartyg känns som ondsint djävulskap och stubinen blir kortare än vad som hade varit rättvist. Man gormar och höjer rösten. Skäller och tar i för hårt. Far ut och bestraffar. Någon som känner igen sig?

Killarna undrar såklart varför gränserna plötsligt flyttats bakåt. Eller åtminstone varför konsekvenserna av en överträdelse plötsligt förvärrats. De gör ju som de alltid gjort. Det är jag som är trött och sliten. Stackars mina små grisar.
Ibland förtjänar jag dem inte.

Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer

  1. Fast vet du? Jag tänker att du verkligenverkligen visst förtjänar era fina barn HELA tiden. Och att det inte alls är särskilt hemskt att man inte klarar av att vara så förbaskat tålmodig hela tiden.

    Jag tänker att det faktiskt kan vara riktigt bra att visa barnen att ibland är pappa och mamma också tanklösa och trötta. Kanske är det min viktigaste uppgift som Almamamma att lära henne att acceptera, hantera och ta ansvar för sina känslor. Då kan det vara bra att jag ibland visar att JAG har dem också. Känslorna, alltså.

    Och inte bara de finglada glitterskrattiga utan också de fularga.

    Om vi klarar att hålla proportionerna 80% tålmodig föredömlighet och 20% karaktärslös koncepttappning så tror jag att vi gör den här föräldragrejen riktig bra!

    ;-)

    SvaraRadera
  2. Klart man känner igen sig... Men samtidigt är man ju inte mer än mänsklig. Du visar ju barnen att även du har känslor.

    Att alltid vara 100% konsekvent och perfekt när man uppfostrar barnen tror jag ingen klarar.
    Som förälder och förebild måste man kunna göra misstag ibland för vem utvecklas om man inte får misslyckas?

    Jag är mamma till tvillingpojkar, nyss fyllda 4 år, och de kan verkligen testa ens tålamod ibland. Det jag tror är viktigt är att respektera varandra och har det blivit knasigt, prata om det och be om ursäkt.
    Jag tror att barn som får lära sig att det okej att misslyckas ibland, vågar mer och utvecklas.

    Och vet du, jag tror att du är världens bästa pappa till dina fina pojkar!

    SvaraRadera
  3. Jag tror inte det finne en enda förälder som inte tappar tålamodet och tappar fattningen. Tror att det är ett måste... Bara man kan erkänna att man gör fel och prata om det.

    SvaraRadera
  4. Hej Saring, Kicki och Lotte. Tack ska ni ha. Nu känns det bättre. :-)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.