Barda

22:00

Barda kommer efter Bolibompa på fredagar. Det är ett barn-/ungdomsprogram där två nya barn varje vecka deltar i ett rollspel för att befria landet Barda som tagits över av onda krafter. Där möter alver, orcher, najader och andra ondskefulla varelser.

Abbes storebror älskar Barda. Han pratar om det hela veckorna. Jag tycker det är lite väl läskigt ibland, och undrar om han inte får mardrömmar av programmet. Idag förklarade storebrorsan (4 år) hur det ligger till med det.

"Det är inte Barda jag får mardrömmar av. Dom finns i huvudet. Jag drömmer inte bara mardrömmar på fredagar. Det händer andra dagar med. Mardrömmarna kommer från mitt huvud. Inte från Barda"

Okej.

7 kommentarer

  1. Hörde precis i en reklam att tv 4 ska visa en dokumentär som heter Victorias hjärta på måndag.

    Jag kommer att sitta klistrad och kanske, kanske få ännu en liten djupare inblick i vad som händer i söte Abbes värld.

    Drömmar och mardrömmar.

    SvaraRadera
  2. Jag satt med min brorsdotter igår och såg Barda. Första gången för mig så lilltjejen var noga med at förklara. endel saker slog mig. Det var lite väl läskigt för en 5-åring, otroligt dålig story och skådespeleri, det är en ripoff av Sagan om ringen. och till slut, barnen som deltar verkar inte förstå nånting! Har ingen förklarat för dem att det är en lek? Det blir jag rädd för!

    Fred & Kärlek

    SvaraRadera
  3. Storebror 6 år här hemma älskar Barda. Han sitter och ser repriser på svt:s sajt så ofta han hinner. Jag tyckte nog också att Barda kanske var lite för läskigt, men han hävdar att det inte är så. Däremot vill han gärna ha sällskap första gången han ser ett nytt avsnitt.

    SvaraRadera
  4. Precis hur begåvad som helst.

    SvaraRadera
  5. Har skrollat upp och ner och läs i din fina blogg. Blir så berörd och ledsen och tagen...ja, jag har svårt för att läsa om dom små liven som har någon svår sjukdom.
    Håller med dig om att det är bättre att vara snäll än på toppen på popularitetslista :)

    SvaraRadera
  6. Min kompis länkade till den här bloggen på sin blogg. Jag skulle bara in och kolla vad det var för något, sen var jag fast. Jag började från botten och har letat mig uppåt. De senaste dagarna har varje liten ledig stund blivit en stund till att läsa lite, bara lite mer om Abbe, det hinner jag.... Så jag läser, skrattar och gråter om vartannat. Blir berörd och kan inte sluta tänka på det. Känner igen en del saker så väl sedan jag jobbade som barnflicka åt en autistiskt 4årig pojke. Speciellt det där med att man förstår vad han säger, även om ingen annan gör det, med de små tecknen och det där ordet som man får koppla till sammanhanget, eftersom det egentligen kan betyda 5 olika saker... Suveränt bra skrivet är det också, lagom långa och intressanta inlägg, sorgliga som gör att tårarna rinner och de där små glädjeämnena som gör att jag i nästa sekund börjar skratta ljudligt. Min pojkvän undrar vad det tagit med mig. =) Jag ville bara tacka för en underbar blogg som numera kommer att bli en favorit, tänkte passa på att slänga in ett "Hjärteuttryck" också. "Men vad i alla hjärtanes". Heja Abbe!/Stina

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.