En förklaring? (+en annan)

20:36

Vad kul det är med alla er som läser om Abbe. Massor av bra insikter och funderingar. I förrgår skrev jag om hur länge Abbes "nya" hjärta håller, beroende på om det förkalkas fort eller långsamt. Men jag var inte säker på hur det där med förkalkning fungerar egentligen. Och så tittade Aussiekicki in och skrev ett inlägg. Om jag fattat allt rätt så jobbar Kicki med njurpatienter. (Jag hoppas du inte har något emot att jag publicerar det, Kicki.) Så här skrev hon:

"Jag är absolut inget proffs på det graftet Abbe fått men kan tänka mig orsaken till att det kalkar igen fortare beror just på att det är icke kroppseget. Kroppen känner antagligen av att det är ett främmande material och reagerar med inflammation. Inflammationen leder så småningom till förkalkningar.

Det är iaf vanligt hos patienter i dialys som går med en ständig inflammationsprocess i kroppen vilket i förlängningen orsakar förkalkning.

Om detta stämmer med Abbes graft är jag som sagt inte helt hundra på men jag tror att det kan vara en orsak."

U P D A T E :
Imsa har en liten kille på åtta månader som väntar på sin andra operation. Hon har också lämnat en kommentar på detta ämnet. Hon säger så här:

"Det jag förstått med homograft är att dom mister sin elasticitet efter ca 10-15 år, inte att dom blir förkalkade. Men när man byter klaffar senare kan det troligen göras via kateterisering t.ex. via ljumsken eller handleden. Så då slipper man ju iaf öppen hjärtkirurgi."

Intressant. När vi skrevs ut berättade kardiologen för oss var att man redan idag har utvecklat så kallade stent (metallnät som man sätter inuti kärl) med mekaniska klaffar istället för mänskliga kärl (homograft). Dessa används på vuxna, med är för stora för att få in genom kateterisering på små barn. Men Abbe växer ju, och utvecklingen går framåt.
Jag håller tummarna.

Dela detta inlägg

Tags:

5 kommentarer

  1. Anonym17 november 2007 kl. 22:04

    Hittade en länk till din/er sida och blev sedan sittandes, sträckläsandes i två och en halv timme. Just nu känner jag mig omskakad, facinerad och har huvudet fullt av tankar. Jag kommer garanterat återvända för att läsa mer och framför allt för att
    läsa igen.

    Själv är jag läkarstuderande, en grön sådan med endast ett år i bagaget, och får ofta frågan; varför vill du just bli läkare? Jag brukar förklara och förklara och ibland tappar jag nästan bort det jag vill säga på vägen. För mig handlar det om miraklet, livskraften.

    Jag hoppas att det är ok att jag hänvisar någon hit om jag får den frågan igen. Du skriver ju nämligen om just ett sådant underbart, fascinerande och kraftfullt mirakel.

    TACK! / Vera

    SvaraRadera
  2. aussiekicki18 november 2007 kl. 04:07

    Hej!
    No worries, med att publicera!
    Just nu är jag "lyxhustru" nere i Sydney då maken jobbar på kontrakt. Våra killar är 4 år gamla och vi sysselsätter oss med besök på museér och Sydneys alla stränder, när maken sliter som konsultslusk och drar in kulorna.
    Jag är tjänstledig från mitt jobb som hemodialyssyrra i Sverige. Vi kommer väl att återvända till Sverige till sommaren 2009.
    Fast just nu njuter vi av vad Australien har att erbjuda och att vi får en massa besök med start på tisdag!!
    Sköt om er!! Kramar från Kicki

    SvaraRadera
  3. Anonym18 november 2007 kl. 20:19

    Hej!

    Vi väntar just nu på vår sons andra stora hjärtop, han är 8 månader (han har Fallots tetralogi med DORV, PDA och PFO) och ska också få nya lungpulsåderklaffar (homograft) inom en snar framtid.

    Det jag förstått med homograft är att dom mister sin elasticitet efter ca 10-15 år, inte att dom blir förkalkade. Men när man byter klaffar senare kan det troligen göras via kateterisering t.ex. via ljumsken eller handleden. Så då slipper man ju iaf öppen hjärtkirurgi.

    Imsa

    SvaraRadera
  4. Anonym19 november 2007 kl. 22:10

    Hej igen!
    Såg att du lagt ut min comment, och vill kommentera igen.

    Jag är ingen läkare men, om man får mekaniska klaffar så måste man väl äta blodförtunnande medicin t.ex. Waran för att undvika proppar, så därför sätts homograft helst.

    Att man vill vänta så länge man kan med små barn innan dom får sina nya klaffar beror på att man inte vill göra så många operationer i tidig ålder. Har man en gång satt in homograft har man i princip satt sig på kö för upprepade operationer vart tionde år livet ut.

    Ska väl tillägga att vi bor i Finland och att rutinerna kanske är annorlunda här. Vår son har och kommer att opereras på Helsingfors universitets centraldsjukhus.

    Imsa (aka NS-mamma)

    SvaraRadera
  5. Abbes pappa20 november 2007 kl. 00:23

    Hej Vera. Välkommen hit. Först och främst; kul att du ville spendera två och en halv timme med Abbe. För det andra; härligt att hör att du ska bli läkare. För det tredje; klart du ska hanvisa hit. Och tack själv.

    Hej Kicki. Jag misstänkte att det var något åt det hållet. Passa på och njut. Kram.

    Hej Imsa. Hoppas det var okej att jag la ut din comment. Tyckte det var intressant med de olika infallsvinklarna. Det där med ickekropsliga material och waran har du nog rätt i. Abbe hade GoreTex shunt tidigare och fick äta ASA. Till oss har de sagt genomsnitt sju år för homograft, men att det varierar. Lycka till med operationen. Keep us posted.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.