Permis!
19:10
Vet du vad? Jag är hemma ikväll igen, med storebror. Och mamman. Och inte minst med Abbe!
I förmiddags fick vi besked att vi kunde åka hem över natten och komma tillbaka i morgon bitti. Det är ju bara tjugo minuter till sjukhuset om febern skulle stiga igen. Vi började packa ihop alla saker och frågade vår sköterska vilka restriktionerna var. "Ni kan väl ringa om tempen går över 38°C, så bestämmer vi då", sa hon. Bra.
När vi var färdiga att sticka sa jag till min fru, "han känns väldigt varm, jag tror han har feber nu". För säkerhets skull tempade vi honom och mycket riktigt. 38,8°C. Hej och hå, vilket antiklimax. Doktorn beordrade ny blododling, vilket innebar sätta ny nål eftersom den gamla började bli dålig. Det i sin tur betydde, för Abbes skull, Dormicum.
Läkaren tyckte att om det kändes okej för oss, kunde vi ändå åka hem över natten. "Ni behöver lite miljöombyte, och det gör Abbe med", sa hon. Sagt och gjort, när Abbe sovit ruset av sig kunde vi äntligen sticka hemåt Då var klockan tre.
Men nu. Äntligen. Efter ännu ett näsblodstrauma här hemma sover han äntligen sött.
I sin egen säng.
7 kommentarer
Jag började läsa från början och kunde inte slita mig förrens jag läst klart. Jag beundrar eran styrka och har bara en sak till att tillägga HEJA ABBE.
SvaraRaderaAh, vad skönt för er att få åka hem hela familjen. Har det käkats salta pinnar ikväll? :-)
SvaraRaderaDe finns ju inget härligare än sin egen säng=)
SvaraRaderamassor av kramar från oss igen, tänker på er hela tiden, finns här bara en timme bort om det är något, Wilma, Tommy & Martina
SvaraRaderaSå härligt att få komma hem en stund, hela familjen :)
SvaraRaderaLäste kommentaren från Louise och måste fråga om Abbe är såld på Salta pinnar? Här har det nämligen mer eller mindre varit ett beroende som vi jobbat bort nu :)
Kram
PS. uppdaterade sidan idag och la till länken hit.DS
Åh vad roligt att ni fått lite nattpermis!
SvaraRaderaJag fick länken via en annan hjärtbarnsmamma och jag har läst från början. En hel dag försvann till den här bloggen... Jag kände igen så mycket från min sons första tid i livet, så många känslor återupplevdes - fast absolut inte av ondo.
Jag kan bara säga: HEJA ABBE!
/Cina, Andreas mamma :)
Kul att du orkade läsa hela bloggen, Hemmamamman.
SvaraRaderaJa superskönt, Louise. Inga inn-inn iväll. Men imorgon kanske.
Näe Emma, du har rätt.
Martina och gänget: Tack, skönt att veta.
Japp Monika. Abbe är såld på alla snacks.
Hej Cina. Jag förstår att du haft liknande upplevelser. Kul att du orkat igenom från början.
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.