Killarna sover, mamman är på julfest med jobbet. Så nu är det jag, ett gott glas Zinfandel och Idolfinalen. Gud vad jag tycker att jag förtjänar detta.

Två små reflektioner om papporna.

När jag ser Maries pappa gråta stolta pappatårar efter att hans dotter sjungit så hela Globen fått ståpäls, inser jag något. Man är alltid pappa. Och barnen kommer alltid att vara det bästa i världen. Även om de inte är små gosgrisar längre, utan fullvuxna idolstjärnor. Och som vanligt kan jag inte heller hålla tillbaka tårarna. Heja Mariepappan!

När jag såg Amandas pappa i inslaget insåg jag att jag känner honom. Eller rättare sagt kände honom. Vi jobbade ihop under ett drygt halvår i tv-serie som hette "Om kärlek är" på SVT. Regissören hette Yngve Gamlin och jag var en femtonårig barnskådespelare. Amandas pappa Halvard och jag hade kul ihop. Både i rutan och utanför. Han lärde mig mina första ackord på gitarr. (Inte för att det blivit så många fler efter det) Jag inser naturligtvis att detta är totalt ointressant för dig, men jag själv tyckte det var lite lustigt. Så om du av någon outgrundlig anledning läser det här Amanda, hälsa pappa från "Sten", sonen i storfamiljen. Heja Amandapappan!

Och självklart;
Heja Marie! Vilken fantastisk sångerska.
Heja Amanda! Vilken grym artist.

Andra bloggar om: Idol 2007, idol, Amanda Jenssen, Halvard Jenssen, Marie Picasso, pappa, SVT, tårar, Om kärlek är