Det här måste göras oftare.

Äta en hel måltid ihop utan "nej, sitt ner på stolen", "nej kom tillbaka, vi äter nu" eller "men lilla gubben, du måste äta lite". Bara att sitta vid ett middagsbord utan att göra slut på en halv rulle hushållspapper. Och njuta av sin egen mat utan att behöva ta till tusen knep för att få någon annan att äta. Oslagbart.

Eller vad sägs om att sova en hel natt tills man vaknar av sig själv. Ingen som skallar mig i sömnen eller sätter hälen i struphuvudet på mig. Ingen som hostar hela natten. Ingen som ska ha välling klockan sex på morgonen. Fantastiskt.

Och inte minst. Att föra hela samtal, två vuxna emellan. Jag kom på att det var länge sedan min fru och jag pratade med varandra. Det är klart att vi pratar varje dag, men jag menar på ett annat sätt. Den här helgen har vi haft långa, intressanta diskussioner, spännande roliga samtal om allt mellan himmel och gjord. Det går ju aldrig. Man får vara glad om man lyckas få ur sig en hel mening utan att bli avbruten av någon som slår sig, vill säga något eller skriker "klar" från toan.

Men det bästa av allt. Att komma hem till Abbe och storebror. Efter en helg utan dem så längtar man något alldeles förfärligt.

Andra bloggar om: barn, äktenskap, kvalitetstid