Killarnas morfar lever inte. Han hade diabetes och gick bort några år innan jag träffade min fru, så jag har inte haft förmånen att möta honom. Lyckligtvis har mormor träffat världens mysigaste "gubbe" sedan dess, så Abbe och hans brorsa saknar inte omsorg på den fronten.

I alla fall. På väg hem till mormor för att fira jul åker vi förbi avfarten till gravplatsen där morfar ligger begravd. Till saken hör att jag vet att min fru hade en väldigt nära och kärleksfull relation till sin pappa, men hon är ändå krass på ett befriande sätt.

"Jag borde åka en sväng till pappas grav någon dag", säger hon plötsligt. "Men å andra sidan – de klarar sig ganska bra själva, döingarna."

Andra bloggar om: livet, döden, gravplats, krass