Okej. Det är jäkligt jobbigt när alla är sjuka. Jag känner att jag fått min beskärda del av sjukhus, Alvedonsuppar och ledsna barn vid det här laget. Jag är ärligt talat rätt trött på det nu. Men inget ont utan att det för något gott med sig, för att ta till ett klämkäckt talesätt.

Då Alvedonet kickar in mellan feberyrorna blir killarna ganska rastlösa. Alltså gäller det att hitta på något. Gärna något som tar lite tid, och som engagerar. Även om "Bilar" är en jättebra film så finns det gränser för hur många gånger man kan se den på en dag. Så jag rotade fram mitt gamla Lego. En hel resväska full. Och inte nog med det. Jag hade satt in en massa byggbeskrivningar i en pärm! Hur nördigt är inte det då?

Jag älskade att bygga med Lego när jag var liten, och nu inser jag varför. Det är ju skitkul. Killarna har egentligen bara byggt med "stor-Lego" tidigare med alla begränsningar det för med sig. Men efter mycket letande efter rätt bitar bland de tusentals som vi hällt ut på golvet lyckades Abbes storebror och jag knåpa ihop både en månbas och en polismotorcykel.

Med risk för att låta väldigt gammal, men var inte Lego bättre förr? Jag bläddrade i en sådan där leksakskatalog som dimper ner i lådan så här innan jul. Där fanns en massa tuffa Legobyggsatser, men väldigt många bitar är liksom färdiga redan. De går inte att kombinera med något annat och lämnar ärligt talat rätt lite över till fantasin. Det var det som var charmen med Lego tycker jag. Att bygga, riva och bygga något annat och riva igen. En bil blev till en gubbe med fem armar som blev till ett rymdskepp. Och så vidare.

Hälsningar, en Lego-nörd.

Andra bloggar om: Lego, det var bättre förr, sjuk, barn, feber