Jag, som träffat Abbe, vet att du har rätt angående hans bländande charm. Det kommer gå bra!

Hej
Jag jobbar med vuxna änglar som har samma sorts problematik som Abbe. En ny värld kommer att öppna sig för er, för det finns en speciell värld för dom som man ibland har turen att få besöka. Mina erfarenheter av kulturen i denna värld är att de har starkare värderingar och är godare människor. Varje dag jag kommer hem från jobbet har jag blivit påmind om hur enkelt livet kan vara, och hur snyggt änglarna hanterar svårigheter.
Ge honom det nödvändiga skinnet på näsan så kommer resten att fixa sig.

Jag tror att Abbe kommer att bli en alldeles särskilt charmerade kille! Det lyser liksom igenom när jag läser det du skriver om honom och när jag ser bilder på honom.

Tänkvärt inlägg verkligen! Jag tror det kommer gå toppen för er Abbe!/Jes

Jag tror att det finns en tid i alla människors liv som är ett mindre helvete. Puberteten. En tid när alla känner sig fel och annorlunda och inte trivs i sig själva riktigt. Mer eller mindre.
På ett sätt tror jag nästan att det kan vara lättare för någon med ett uttalat handikapp, för då går det att sätta ord på det förbannade utanförskapet. (som jag tror att de flesta upplever mer eller mindre)
På andra sätt är det givetvis tungt.
Men jag tror att Abbe kommer att ha en bra grund att stå på, med så bra föräldrar som han verkar ha.

Jeg tror at dere som foreldre legger et veldig solid grunnlag for barna deres. Det kan man forstå ut fra bloggen her. Og Abbes sjarm kommer godt med. Selv har jeg alltid prøvd å få frem dette i braneoppdragelsen: Høflighet, Empati, Ansvar, Respekt og Toleranse (det blir HEART når du forkorter det,- noe å tenke på!!!). Se på denne: http://fliff.weblogg.no/1197310212_jeg_skulle_nske.html#trackback

Svåra tankar som jag tror många känner igen sig i. Så även jag. Man önskar ju sina barn lycka, glädje och styrka! Ni verkar vara en trygg och klok familj, Abbe och hans bror har de bästa förutsättningar!

Men hur rustar man sina barn för framtiden? Och särskilt ett barn som Abbe eller Masarin? Jag brukar tänka att det alltid är en bra start att ha en storebror... Bra vänner och bra stöd från samhället är nog också urviktiga parametrar. Och såklart att vara en del av samhället. Att Abbe har en plats där! Och att han så långt som möjligt (och så länge han själv vill såklart) får gå på vanligt dagis/skola.

Och så storebrorsorna... Som utöver en önskan om att de ska utvecklas precis som du skriver även ska stå pall andras okunskap. Kan man beställa en stor ryggsäck med självkänsla och trygghet tro? Bara lite som reserv?

Hej!
Är in här och läser någon gång i veckan för att följa Abbe och er. Tänkte om jag kan få länka till din blogg från min?

I de allra flesta fall räcker det nog med att bara finnas där som förälder. Våga lita på att barnen löser det själva. Jag såg Hitta Nemo nyligen och där satt en kommentar som en box i magen. "ta det lungt, vi kan väl se om pysen klarar att flyga solo". För det är nog precis så det är, visar vi tydligt att vi tror på dem kommer de att tro på sig själva. Och med gott självförtroende kommer man långt.

Så har jag läst igenom alltihop, från början till slut. Jag började igår kväll, vid 22 och höll på till 02 ungefär, då ögonen nästan gick i kors. Och så läste jag det sista nu i eftermiddag.
Jag har gråtit och skrattat och funderat och känt en hel massa olika saker och fått helt nya perspektiv.

Jag hoppas att jag får följa Abbe och familjen ett bra tag framöver genom bloggen.

Det finns mycket jag vill säga, men jag sammanfattar med följande:
Innerligt tack, och heja Abbe och Abbes familj!

Till Abbes pappa och mamma !

Jag förstår att det kommer många funderingar vad skall hända Abbe och hur han skall lyckas i sina olika steg i sin utveckling / växande tillsammans med lekkamrater, skolkamrater, kompisar, syskon, mamma, pappa, lärare jag hoppas och tror att det finns många möjligheter som ni och vi medmänniskor tillsammans får hjälpa till att skapa, dessa förutsättningar där vi lär våra barn att om någon är annorlunda, skall han eller hon mötas med full respekt, teckenspråket och kroppspråket är en hjälp på vägen. jag förstår att ni lärt er att förstå vissa av Abbe:s egna ord det är bra, jag förstår att det är ibland kan vara svårt att förstå Abbe när han hittar på ett nytt eget ord innan ni förstår vad han menar,obs tänk på alla nya ord är steg framåt i Abbe:s växande.
Det får ta den tid det tar för en liten kille som varit sjuk och fortfarande ibland måste vara på sjukhus.

Jag kan förstå att du ibland känner oro, jag hoppas och tror att det måste finnas möjligheter för varm och trygg uppväxt för liten kille som charmtrollet Abbe.

Jag håller på Abbe och hela Abbes familj

Jag satt och hade precis samma funderingar som du förra veckan om framtiden...och visst känns det läskigt och tungt ibland. Våran lilla 4 åriga ängel har också 22q11 med hjärtfel, dold gomspalt mm.

När jag sitter och oroar mig över hur livet kommer att bli så påminner jag mig själv att våran lilla dotter är en solstråle med en otrolig självkänsla och livsglädje och med det kommer hon att komma väldigt långt i livet.

När man sitter och tänker och det känns som om man täcks av gråa moln, får man fundera en liten stund och sedan försöka att hitta en liten regnbåge.

Jag har följt din blogg i lite över en månad nu och från allt som jag har läst om Abbe, bilderna och de fina videorna som jag har sett så är det ingen tvivel på att din lilla Abbe är en super-härlig liten grabb. Han verkar så glad och positiv och verkar supercharmig...och med dom egenskaperna kommer han att klara sig alldeles utmärkt i framtiden.

Hej Abbes pappa,

Jag har en nära vän vars lillebror är född med en mycket svag förståndshandikappning. Precis som du säger kan just det subtila straffa sig; individer dömer personen utifrån antagandet att han har samma förutsättningar som de själva, när det i själva verket inte är så. Lösningen på denna grabbs problem har varit storebrorsans (min vän alltså) stora hjärta; trots att tre år skiljer dem åt har storebrorsan alltid tagit hand om sin yngre bror. När vi gick på krogen i 20-årsåldern så var han med (trots att det var otänkbart för ngn annan att ta med sin, fullt friska, lillebror). Genom detta har nu lillebrorsan en fullt blommande umgängeskrets, och lever ett mycket fullgott liv!

Så en bror är mycket värt! Abbe är lyckligt lottad; både med en sån far och en bror!

Oj vad mycket underbara ord. Tack snälla allihopa. Och Emi, klart du ska länka.

jag tror att i dagens bloggsverige och i vårt samhälle i stort, så är din blogg hur bra som helst! den bidrar till att alla vi som inte kommer i kontakt med handikappade eller andra svårigheter får se lite vad det handlar om. ökad förståelse! perfekt! du gör ett fantastiskt jobb, och som jag faktiskt har sagt förut: du borde skriva en bok