Hej Abbepappan! Jag har läst alla inlägg på din blogg sen jag hittade hit (och snabbgenomgången) och gillar ditt sätt att skriva så himla mycket. Det som håller mig kvar här är nog två saker - dels ditt sätt att uttrycka dig i både ord och bild (älska!) och dels värmen som finns när du skriver om dina barn och din fru. Jag tycker om värme och kärlek i livet och vill gärna uppmuntras av att läsa varma kärleksfulla ord!

Själv är jag en 38-årig kvinna med två egna barn och tre bonusbarn. Bor i Stockholm, jobbar som chef inom industrin och har ett ganska tajt schema i livet sådär i största allmänhet kan jag känna. Dina inlägg är något jag unnar mig som en paus mitt i allting.

Hej, tycker så mycket om att läsa din blogg för den handlar om hur livet är, det verkliga livet.
Varma hälsningar - vonna

Jag hamnar här varje gång du uppdaterat, eftersom jag har en länk till dig på min egen blogg, eftersom din blogg är så himla fin. Jag läser många bloggar och har gjort det länge, men har aldrig kommenterat förut. Jag går in hit och kikar vad som hänt, mest för att se dina bilder och hur det går för Abbe och brorsan. Men jag gillar ditt språk och inspireras av ditt skrivande, journaliststudent som jag är. Jag är en av dina tusentals klick som du undrar över när du ser statistiken. Och justja, jag heter Linnea och är 22 år gammal.

Det här var ju skoj:) Fast lite svårt att svara på vissa frågor: Jag är nämligen 19, har läst bloggen i mer än ett år men inte sen starten och har läst snabbgenomgången (plus lite till) och såklart alla nya inlägg. Men men kompromissade lite med svaren.

Älskar att du delar med dej så mycket av ditt liv!
/Hanna Sthlm

Hejsan Abbepappa Gunnar!
Jag har följt med Heja Abbe i tre år nu och har kikat in mer eller mindre en gång om dagen. Jag tror man kan kalla mig besatt, det finns ingen annan blogg jag följt så länge.
Jag heter Sara, är 24 år och studerar på Handelshögskolan i Göteborg.
Jag tycker att du skriver så bra/fyndigt/beskrivande om både livets svårigheter och väldigt fina stunder. Blir alltid varm i hjärtat när man varit här på besök.
Hoppas att du fortsätter att må bättre. Vore synd om du slutade blogga, men jag vill inte att du sliter ut dig själv för min skull ;)
Tack för allt!

Hejhej!

Har inte varit här på flera månader nu, men hittade hit igen. Har läst din blogg nääästan från start! Men är åtminstone den skaran som läste från början, rubbet. :)
Och jag har för mig jag hittade hit via den kära Silverfisken! På den tiden han hade sin första blogg.

I nutid är jag 26 år, fyller snart 27, studerar på Högskolan och är bosatt i Vänersborg. Och jag har inga barn, men vill ha senare. :)

Jag hittade hit en gång när jag letade efter skillnaden mellan bin och getingar. Fast mest gillar jag humlor, förstås. :)
Jag har själv en dotter som är lika gammal som Abbe och en son som är ett år äldre än brorsan. Sonen har (antagligen) en muskelsjukdom som endast ca 50 personer i Sverige har, CCD.
Du skriver varmt men inte för sentimentalt. Det är skönt att läsa och jag känner mig alltid lite gladare, du inspirerar mig att peppa lite till, att uttrycka kärlek oftare och att leva i nuet. Tack.

Välskrivet, reflekterande och observant. På både stort och smått, och med stor öppenhet. Utan att bli kladdigt. Väldigt bra o läsvärt helt enkelt.

19 år, också! Ingen aning om varför jag fastnat, men för att det är fint skrivet, fina foton och videos och så proppat med kärlek att man blir glad tror jag. Läst sporadiskt, men på senare tid varje dag.

Minns inte hur jag hittade hit eller när, det var inte direkt då du började men jag har följt er i flera år nu och jag älskar Abbe och storebror, du skriver så fint och vardagligt att det känns som jag känner din fina familj.

Kram från Lisbet

Hej pappan! Jag är en "ny" läsare som följt er nästan ett år! Har läst ikapp alla inlägg lite peu en peu. Ni verkar fina! Både jag och min sambo läser och uppskattar värmen och äktheten. malin

Kommer inte alls ihåg hur jag hittade hit, men från den dagen är jag kvar :) Har dig på Bloglovin, och läser så gott som varje inlägg du gör (ibland är det brådis, och då tänker jag att ajg ska komma tillbaks - antingen hinner jag, eller så glömmer jag..).

Tycker du skriver så fint om Abba och Abbes bror, osentimentalt, informativt, roligt, varmt - bara superlativer!!

Själv är jag 40+, separerad med 3 barn, civ ek, värmländska i förskingringen.

Kommenterar ibland, men läser oftast bara.

Snor början från Cattis.

Hej Abbepappan! Jag har läst alla inlägg på din blogg sen jag hittade hit (och snabbgenomgången) och gillar ditt sätt att skriva så himla mycket. Det som håller mig kvar här är nog två saker - dels ditt sätt att uttrycka dig i både ord och bild (älska!) och dels värmen som finns när du skriver om dina barn och din fru.
Sen tycker jag även att Abbe är jäkligt tuff
och vill gärna höra hur det går när han börjar skolan både med och motgångar fast då helst medgångar och framsteg. Gillar även att storebror fått mer plats även om han nog blir den som fasas ut först om du fortsätter blogga. Samt att han fortfarande får heta storbror

Har hittat hit via twitter under 2010 och har tidigare inte läst annat än sportbloggar.
Trodde inte att jag skulle fastna men så är det.
Är 47 år och har inga barn. Bor i Stockholm och jobbar med media.

Hej Abbepappa!

Jag kommenterade sist du frågade samma sak men jag berättar gärna igen! Jag satt en sen kväll och sökte på fotobloggar, jag gick nämligen en fotoutbildning då och sökte inspiration. Lyckades klicka mig hit och tittade snabbt igenom. När det gick upp för mig vad bloggen handlade om började jag från början. Den natten skrattade jag och grät om vartannat. Min pojkvän var uppe flera gånger för att kolla till mig och undrade om nåt hade hänt. Men jag bara fortsatte läsa. Kom självklart sent till skolan dagen efter med svullna ögon men det var värt det. Har sen den natten följt bloggen. Och det är inte bara handlingen som fångar mig. Det är sättet du skriver på, bilderna och inte minst storebrors fantastiska tankar och Abbes framsteg. Hade även turen att vinna brödlotteriet för 1½ år sen :)

Idag är jag 23 år gammal, jobbar med turism och är färdig med allt vad skola heter men jag trodde aldrig att en inspirationssökning efter foton skulle ge mig inspiration till att se på livet med andra ögon. Denna blogg har fått mig att inse att man aldrig får sluta tro och hoppas. Ibland känns det som den här bloggen är en del av min familj.

Detta blev jättelångt men jag är så himla dålig på att kommentera annars så det var väl lika bra att få ur mig allt på en gång!

Hej!

Jag tror att jag hittade hit via Silverfisken, jag med. Oavsett hur så fastnade jag direkt och får påminnelse om att du skrivit nytt via RSS-feed - men oftast går jag ändå in på bloggen eftersom det ger en annan känsla än att bara läsa via "feeden".

Tack för en fin blogg!

Jag minns inte alls hur jag hittade hit från första början, men väl här sträckläste jag samtliga inlägg från dag 1. Det tog några timmar, och sedan dess är jag fast. Under årens lopp har jag bytt ut många av bloggarna jag följer (vartefter jag/bloggarna förändras), men Heja Abbe lämnar jag aldrig.

Hittade bloggen för ett drygt år sedan och läste hela från början till slut grät,skrattade och inspirerades. En välskriven och varm blogg om kärlek, styrka, glädje, svårigheter. Fantastisk! Är 30 år har två barn Vilmer 2,5 år och Alice 9 mån. Kram

Hej! Mitt namn är Emma, är 23 år och bor i Degerfors med min lilla tös Linn som är 13 månader. Minns inte alls hur jag hittade hit, men jag har följt dig/er länge länge och har inga planer på att sluta :) Det jag gillar bäst med bloggen tror jag faktiskt är variationen. Allt från operationer, tal-övningar, otroligt fina bilder till det vanligaste vardagslivet. Trots att det säkert är väldigt jobbigt för er under vissa perioder, så tycker jag alltid att du skriver med glimten i ögat! Du verkar se så positivt på livet och ni ser ut att vara en helt underbar familj :) Är så glad över att vi får följa eran resa!

Åh... Jag hittade hit när jag letade info om del22q11 som misstänktes på en liten baby i min periferi när jag var läkarkandidat. Och sen var jag fast.

Tack för att du ger mig en inblick om hur det är att uppleva vården som anhörig, men kanske mest vardagen med ett hjärtebarn.

Hej jag heter Nathalie och är 25 tills i morgon :P
Jag har följt din blogg i ca 1 1/2 år...
Fick höra om den när jag var på en föreläsning om 22q11 på karolinska sjukhuset.

Själv jobbar jag på ett korttidsboens i Haninge/stockholm....
Vi har både barn ungdomar och vuxna...
Där är jag stödperson till två barn men 22q11.
Det är helt underbart man ser dem utväcklas och får så enormt mycket tillbaka.

Tycker om att läsa din blogg kikar in varige gång jag sitter framför datorn// Nathalie

Monika här. 30 år. Hängt med länge, inte riktigt sen starten, men läst alla inlägg. Vet inte riktigt hur jag hittade hit, men fastnade direkt. Har inga egna barn, jobbar dock som assistent till en snart 8-årig flicka med multifunktionshinder (bland annat cp-skada). Så jag kan känna igen mig i en hel del av det du skriver.
Har sagt hej här förr, men det var nog ett tag sen.

Jag har hängt här ett bra tag, även om jag inte minns riktigt hur länge. Några år har det blivit iaf, och jag har plöjt alla inlägg med samma frenesi som man läser en bra bok!

Jag är inne på mitt tjugotredje levnadsår, pluggar just nu sista året vid universitetet och siktar mot att plocka ut en juristexamen vid den här tiden nästa år. Jag har inga barn själv, vare sig med eller utan behov av särskilt stöd, men däremot har jag själv en CP-skada sen födseln.

Jag tycker att du skriver helt underbart, och det riktigt strålar kärlek om varje inlägg i bloggen. Dessutom tar du fantastiska bilder som förstärker den där goa känslan man får av att läsa det du skriver.

Keep up the good work! Vi är många som gillar det. :)

Hej (a) Abbepappan!
Jag heter Caroline, är 26 år och pluggar till läkare i Köpenhamn.
Jag tror att jag hittade hit genom Annika Marklunds (Beautiful ones) blogg en gång i tidernas gryning, och sedan dess är jag fast! Och det tror jag beror på att du skriver så fint, tar så fina bilder, och för att jag så hjärtans gärna vill höra hur det går för Abbe!

Hej!

Jag jobbar i daglig verksamhet med vuxna personer med olika former av funktionshinder. Kommunikativa utmaningar är min specialité. Jag hjälper människor i behov av AKK (Alternativ och kompletterande kommunikation) att utveckla sin förmåga att kommunicera, genom tal, tecken, bilder, bliss.... ja, vad som nu kan vara aktuellt. Målet är förståss att de, liksom du och jag ska ha rätt och möjlighet att uttrycka sin vilja och kunna påverka innehållet i sina liv så långt det är möjligt!

Jag tror att det var genom en sökning om TAKK som jag hittade Abbe och föll för ditt sätt att skriva. Det känns oerhört inspirerande att få "kika in" i en familj med ett funktionshindrat barn, det blir en gratis personlig utveckling som jag har nytta av i jobbet, men även som mamma till två sjuåriga pojkar. Tack Gunnar med familj för er fina blogg!

Jag läser alla nya inlägg och gör det för värmen i inläggen och dessutom för att det är så himla trevligt att läsa en pappablogg!

I min blogg, som handlar om mitt liv som ensamstående mamma till en pojke vars pappa är en dansk anonym donator, har jag en länk till din blogg för att inte missa när det kommer nya inlägg. Hur jag hittade hit minns jag inte längre, men stannar det gör jag allt.

Tack för en väldigt trevlig blogg!

Hejsan Abbe, brorsan, Abbepappan och Abbemamman!

Jag heter Johanna och är 29 år. Jag minns inte riktigt när jag hittade bloggen, men hängt med ett tag. Jag sökte på bloggar som handlade om funktionshinder, då det är nåt jag brinner för.

Jag har själv ett funktionshinder. Jag har en grav hörselskada sedan födseln och jag bloggar lite kring detta, då jag rätt nyligen gjort en s.k. CI (www.cochlean.blogg.se är adressen).

Jag har även en fil kand i socialt arbete och min dröm är att nångång få jobba som LSS-handläggare eller dylikt.

Kram på er! /Johanna, Södertälje

Hej =)

Jag heter Linda och pluggar till socionom. Jag har inga barn, dock en femårig syster (eller "snart sex faktiskt" med hennes ord) som förgyller livet. Jag är även barnskötare med erfarenhet av nannyjobb, så jag får min beskärda del av barn i livet =)

Jag hittade din blogg för drygt två år sedan, och läste hela bloggen under en natt. Jag fastnade direkt, och din blogg var den enda jag länkade till från min egen (som numera är nedlagd). Jag mår bra av att läsa din blogg. Det är ärligt, svårt och fantastiskt vackert. Det är som en andningspaus i den ibland svåra vardagen jag ser i min utbildning, och jag vill gärna hålla fast vid detta. Jag anser bestämt att ju mer kärlek som visas, oavsett om det är i bloggform eller annan form; desto vackrare blir världen :)

Jag är ganska ny, och kanske relativt ovanlig som 40 årig man, i bloggsammanhang (kom på hur kul det är skriva och startade en egen blog i aug) och blev mest besviken på alla bloggar i toppen av blogglistor. Dock trillade jag genom randomisering över några bloggar som jag fann läsvärda och har sedan utifrån folk som kommenterat på ett sätt jag uppskattat på dessa bloggar byggt upp en växande lista av bloggar jag följer.

Att jag trillade in på just din blogg beror nog på att Ulrika Good (As Good as it gets) nämnde den för ett tag sedan och jag kikade in. Efter att ha läst några av inläggen du refererar till i snabbgenomgången blev jag fast. I synnerhet Nattamat-kärleksförklaringen berörde mig då jag kunde relatera till hur jag upplever vissa saker med min egen son.

Bidragande till att jag återkommer är också att jag tycker om jag din stil att skriva och uttrycka dig, samt ditt språkbruk. Jag använder själv många ord i de flesta av mina ganska infrekventa inlägg i min egen blogg men tycker själv oftast det blir mer ord än innehåll i den. Dina texter har inte samma problem :-)

Keep up the good work ... och Heja Abbe!

Heter Singelmamman (ann) och har två tonåringar. Kommer inte ihåg när eller var ifrån jag hittade hit. Läser bloggen för att den är välskriven om din, er, vardag. Eftersom jag själv inte har någon som helst erfarenhet av det du skriver om läser jag bloggen från min egen vardag som förälder. Du skriver personligt utan att bli alltför privat, vackra foton och inte minst ett vardagligt liv som jag kan känna igen mig i. Att din blogg berör utgår jag från att du vet, och att bli berörd är något jag gillar.

Hej, jag hittade hit via Ensamma Pappan som ju inte finns i den formen längre. Jag är 35 bor i USA med min amerikanske make och våra två pojkar 8 och 4 (snart 5). Tycker att du skriver så fantastiskt fint!

Hittade hit via vimmelmamman har jag för mig för 1½-2 år sedan skulle jag tro. Började från första inlägget och sträckläste, det tog några kvällar ;)

38år, 2barn, bor i Alingsås

//Erica

Strålande! Jag kan svara på fler frågor, det var ju kul och intressant att se svaren.

Jag hittade till bloggen av en slump när jag googlade efter tecken. Som många andra blev jag fängslad av din kärleksfulla inlägg. Läser din blogg slaviskt sedan dess.

Har en dotter. Bor i mellansverige.

Jag hittade hit via Cpmammans blogg. Jag har jobbat med barn med funktionshinder i flera år och tycker precis som någon annan skrev här ovan, att det är intressant att få följa en familj och läsa ur föräldrarnas perspektiv. Sen är ju din blogg en av få riktigt välskrivna, intressanta, snygga bloggar som jag har hittat. Alldeles för ofta sitter jag och slöbläddrar i bloggar som inte ger mej någonting. Jag har tipsat vänner som "inte läser bloggar" om din blogg, för att visa att det inte alls bara finns sk modebloggar. Jag hoppas att de har fastnat!

hej
jag tror jag hittade hit genom Jonas Silverfisken Peterson. När jag hittade hit hade bloggen pågått i något år eller så tror jag. Jag gick tillbaka till första början för att förstå mer vad bloggen handlande om. Jag började läsa dom första inläggen och kunde sen inte sluta. Och efter att ha läst igenom hela bloggen var jag fast. Nu återkommer jag då och då för att se hur det går för Abbe med allting. Jag är 29årig studerande tjej som är långt ifrån att själv skaffa barn. Det finns väl egentligen ingenting som tydligt pekar på varför denna blogg talar till mig.

Men jag tycker om din blogg för att du har stil. Du skriver väldigt fint, din design är snygg, fotona underbara vilket skapar en helhet av kvalitet.

Det är en bra blogg helt enkelt och som jag nämnde tidigare så är man bara nyfiken på hur det går för Abbe med alltig.

Hej! Jag vet inte hur jag hittade hit första gången, det var säkert via någon annan blogg eller länk. Sedan blev jag fast och läste från början och har följt hela tiden. Jag har själv barn med särskilda behov och ibland känns det som att du sätter ord på mina tankar och funderingar också.
Sedan håller jag med om att det här är en blogg från verkliga livet, inte sådant tjafs om partyn,
kläder, smink och sådant ytligt.
Så fortsätt med bloggen så länge du orkar, och så länge grabbarna tycker det är OK!

Veronica heter jag. Har en liten grabb på 3år. Har läst din blogg sen.... Ojojoj det är jätte länge nu... började när jag var gravid har jag för mig,så snart 4år då :) o så även läst alla gamla inlägg såklart!
Minns dock inte hur jag hittade hit... blir iaf fortfarande berörd! För även om mitt barn inte har någon diagnos så kan jag ju förstå känslan och oron i mycket. Och såklart även glädjen :))
Tycker väldigt mycket om Er blogg och kommer läsa den så länge den får finnas kvar!

Jag hittade hit via Knivlisa har jag för mig.. Hon länkade till dig inför någon tävling där du var nominerad..

Jag jobbar som förskollärare (var under utbildning när jag började läsa) och eftersom jag arbetar med barn och brinner för barn fastnade jag.. Jag kan le och känna igen mig i syskonens härliga funderingar och dina funderingar får mig att fundera över hur andra föräldrar har det och hur jag bemöter dem i mitt jobb.. Alla har bekymmer, stora som små..

Det var dottern som visade vägen. Blev med dator, facebook och blogg i december. Allt för att ungarna mina vill hålla lilla mamma syselsatt och ge henne en chans till kontakt utanför hemmet. Har en lungsjukdom som på många vis låser mig till hemmet idag. Har arbetat med barn och familjer i hela mitt liv och har tre "egna" nyvuxna...
Du skriver underbart, med eftertänksamhet om värme, sorg, glädje, ja om livet så att säga.
Glad så länge du fortsätter.

Jag heter Matilda, Mölndalsbo och är 22 år. Studerar till Aktiveringspedagog i Mölndal. Brinner för att arbeta med personer med utvecklingsstörning. Blev oerhört nyfiken på Abbes syndrom eftersom jag aldrig hört talats om det när jag första gången trillade in på din blogg. Fastnade sedan för att du skriver så oerhört bra, tar grymt fina bilder och det är så roligt att följa Abbes utveckling!
Är inne på din blogg en gång per dag. Mvh Matilda

Hej!

Åsa heter jag och bloggar på www.mammaigen.blogspot.com.

Jag har läst din blogg sen min dotter föddes, det är 2 1/2 år nu!

Jag berättar om alla som vill lyssna om denna superfina blogg, du skriver så fantastiskt bra, det berör verkligen!

Jag bloggar just nu mest om min viktresa men också om min lilla familj.

Stor kram från mej till hela familjen. Ta hand om er!

Åsa

Hej...
Jag heter Jeanette och är 44 år. Bor i Hälsingland. Jag har fem barn och ett barnbarn.
Jag jobbar som personlig assistent till ett av mina barn. Han är 13 år och har autism och diabetes. Jag är även kontaktperson åt två kvinnor.
Jag hittade hit via "Vägen från 137 kg". Det är ett par år sen och jag läste då hela bloggen från början...Lång och underbar!
Nu tittar jag in nästan varje dag. När sonen åkt till skolan tar jag en kopp kaffe och sätter mig vid datorn. De bloggar jag kollar varje dag, förutom mina vänners, är din och "Karin Ketchupmamman". Läser ofta upp vissa inlägg för min man, men ibland är det svårt för rösten stockar sig...ibland för att det är sorgligt men oftast för att det är så vackert skrivet!

Hejsan,
jag hitta hit via "nu nàr du finns" Nàr du vann 2009 àrs blogggala och hon heja pà dig.
47 àr gammal med tre barn,boende i Italien sen 24 àr.
Jag tycker du skriver sà fint och tànkvàrt.
Maria

Jag tror jag hittade hit via Tyskungen som skrev mycket om dig, sen började jag läsa ett par inlägg. Blev fast och läste allt från början. Är nog nästan exakt ett år sen jag började läsa.

Jag är en 23-årig statsvetare som jobbar med marknadsföring men som snart ska lämna sin trygga tillvaro för att kasta mig ut i världen.

Jag kommer inte ihåg om du var hönan eller ägget, men jag hamnade här, å sen på annika marklunds blogg eller tvärtom, och sedan hamnade jag tillbaka till den jag läste först eftersom ni länkade båda till varandra..
det är din å hennes blogg som jag har läst länge, länge.. å ebba von sydow, när hon började blogga på VR..
jag började med att läsa bloggen från början eftersom det var naturligast för mig:)
Jag heter Marie, 22 år, inga barn än.

Förresten, en del inlägg har jag sparat eftersom dom är så tänkvärda.. Det jag kommer på sådär spontant när jag tänker på det så tänker jag på ett inlägg där du skrev om att ni hade kommit fram med bilen och det var dax att packa in, att din uppgift vara att bära tunga packningen å gå flera vändor.. med abbemamman fick den bästa uppgiften.. Bära in en sovande Abbe och lägga honom i sängen.. Men du bet ihop och gjorde "mansgörat"...
Känner du igen det inlägget?
Kram/Marie,22 (igen)

Hej!!

Jag hittade hit förra våren och lusläste alla inlägg från början till slut - du skriver så fint!!

Kommer inte ihåg vad det var som fångade mitt intresse men det är så spännande att få följa Abbemannen och storebror, se dina fina bilder och läsa om hur ni i familjen har det!

Själv arbetar jag som sekreterare på en stor myndighet, är 39 år och gift. På kvällarna hänger jag i ishallen med mina 2 killar, 9 & 12 år, som spelar hockey.

//Tanja

Hej!
Hittade hit just idag och fastnade direkt. Har själv en nystartad blogg om min 12-åriga dotter som drabbades av epilespsi i 10-årsåldern. Eftersom livet numera innebär ett steg framåt och två steg tillbaks är jag i stort behov att att läsa om hur andra föräldrar orkar med tillvaron.
Tack för en fin blogg.

Hej,
Fick en dotter med Trisomi 18 i maj 2010, misstänker att du känner till diagnosen, och i all chock började jag surfa runt för att hitta stöd och andra i liknande situation. Min dotter har även hon ett hjärtfel men har inte, och kommer kanske heller inte att, opereras för det. Vi får se. Tror jag hittade länken till din blogg via någon annans blogg. Du har ett väldigt vackert språk och det är ett privilegium att få ta del av delar av ert liv!

Hej!

Jag hittade hit för "länge sedan" via Linda ("Innan du fanns").

Första natten ägnade jag åt att läsa hela bloggen och sedan dess är jag fast.

Ditt sätt att uttrycka dig och dela med dig av vardagen och allvaret, alla fantastiska anekdoter och bilder får mig att både skratta och gråta. Många gånger läser jag högt för min man (som aldrig läst en blogg i hela sitt liv).

Jeg følger deg fra nabolandet. Jobber selv som spesialpedagog for barn under skolealder. Synes det er veldig interessant å få ditt foreldreperspektiv på det å ha barn med spesielle behov. Men kan også kjenne meg igjen i det å ha barn uansett og det å være foreldre. Dessuten har du en fantastisk måte å skrive på og fine bilder. Jeg sier bare: Heia Abbe! Lykke til videre.

Två barns mamma från Göteborgsregionen som hittade hit via min.bakelse.se. Har fastnat för både ditt sätt att skriva och det du skriver om. Dina fantastiska bilder är en bonus!

Hittade hit via Silverfisken och är en trogen läsare sedan dess. Din blogg är väldigt läsvärd: ofta rolig och mycket angelägen. Personlig men med ett innehåll många kan relatera till. Du skriver bra och tar fina bilder.

Jag hamnade här då min mamma tipsade om din blogg men i början blev det mest sporadiskt. Sedan lite över ett år sedan så prenumererar jag på bloggen så att jag inte missar någonting :)

Kommer inte exakt ihåg hur jag hittade hit, men så mycket minns jag att det var före mitt tredje barn (pojke) föddes i oktober 2009. Sedan kom sammanträffandet att han också föddes med just 22q11. Idag är han en pigg liten grabb som precis håller på skolas in på förskola och det går hur bra som helst.
Jag själv är numera 30 år, bor i Umeå tillsammans med min fru och våra tre barn (två pojkar och en dotter) där jag doktorerar inom medicin samt läser till läkare. Att jag är en återkommande läsare beror främst på att texterna berör, de skrivs med känsla och alltid en fantastiskt obotlig optimism, tillika ackompanjerat av väldigt kreativt fotograferande. Kombinationen slår starkt, om vi säger så. Du sätter, i mitt tycke, helt enkelt ord på vad många känner men inte förmår uttrycka själva.

Hej Abbe-pappan!

Jag har följt dig och in familj i nästan 2 år nu. Hittade troligen hit genom blogg-hopping. Bloggen som länkade hit har jag glömt, men Hejaabbe har jag följt slaviskt sen dess. Läser några andra bloggar också, men om jag var tvungen att välja EN blogg att fortsätta läsa, skulle det tveklöst vara denna!!

När jag hittade hit, ägnade jag nästan en hel helg åt att läsa allt. Det var det värt! :)

Jag är nu mamma till en liten son, 1 månad, och har alltså börjat att själv uppleva föräldraskapets mirakel!
När jag började läsa din blogg var han inte ens påtänkt, och behållningen av bloggen var lika god ändå! Jag förklarade då för någon, som förvånades att jag läste en pappablogg utan att vara förälder, att du helt enkelt skriver om livet! Som en bok eller film, men bättre! Eftersom vi får följa dig och din finifina familj, över åren, och liksom lära känna er.

När det har varit dags för Abbe-operationer, eller när inte du mådde riktigt bra, har jag kommit på mig själv med att tänka på er under dagen, hålla en tumme för att allt ska gå bra.

Att få följa er glädje med Abbe, och hans utveckling, har också fått mig att vara mindre 'rädd' för att själv få barn med något handikapp. Och jag tror inte jag är ensam. Ta till dig det! Du gör en en enorm nytta där!

//Anna

Hej!
Jga är 31 år, mamma till två fina barn 4 och 6 år varav det ena har svår astma och allergi som ställer till vardagen ganska rejält för oss. Är barnmorska och gift med världens finaste man :-)

HIttade din blogg genom en nära väns blogg www.temedhonung.wordpress.com och har följt den sedan dess. Har läst alla inlägg sedan jag hittade dig och ganska mycket av det som du skrivit tidigare. Älskar din värme, humor och kärlek till din familj och sättet du skriver på.

Hej,

jag hittade hit efter att en nära vän fick barn med speciella behov. I den mörka tiden sökte jag efter ett sätt att trösta dem och få dem att se framåt. Via familjeliv har jag då hittat din blogg. Den var så fin och varm att jag fastnade, så efter mars 2010 har jag börjat titta efter inlägg dagligen.
Sen tycker jag om dig (trots att jag inte känner dig). Du är så fördomsfri och har hjärta på rätt ställe.

//Nettan

Hej Abbepappa! Jag hittade hit våren 2009 tack vare innan-du-fanns-Linda, som hade lagt ut en väldigt vacker bild på sig själv, där du hade redigerat bort hennes näsa. Det var en väldigt kul bild, det fattar alla som har sett Lindas näsa. Hursom så länkade hon hit, och sen var jag fast. Du skriver så fint.

Jag är 28 år, bebismamma, Stockholmare, sambo, sjuksköterska och lite annat. Kram!

Hej Abbe och Abbepappan!
Jag minns inte hur jag hittade hit men sen dagen är jag fast! Är nog mer än ett år sen iallafall! Jag fastnade för er historia och hur du berättade om er familj. Och självklart fastnade jag för dina fina pojkar. Jag pluggar nu "pedagogisk arbete med yngre barn" men i slut ändan ska jag bli specialpedagog, vill prova jobba på lekterapin! Nu själva har väl erfarenhet om lekterapi, vad tycker du om att det finns? Jag skulle gärna vilja höra lite om vad du tycker att det har betytt för er och Abbe, osv.. :)

... dina foton är helt otroligt fina, du är en sån bra och fin pappa! (abbemamman är säkert lika bra!) Juste, jag är inne på andra varvet.. dvs, jag läser bloggen ifrån början igen!

Hoppas ni får en bra helg och ikväll med massa eeenahsyyhhs med "in-in", "ihfs", o-on och a-a-ol.

Kram!
Sanna

Jag hittade hit tipsad av en kompis som sade "du kommer att gråta, det är världens bästa blogg". Läste allt, grät och var fast. Numera gråter jag inte så mycket, men blir titt som tätt mycket berörd, och kan säga att din blogg är den av alla jag följt som gett mig mest. Njuter också av din fantastiska uttrycksförmåga - det finns ju många andra som bloggar om angelägna och intressanta tankar men sällan lika välformulerat som du. Och bilderna!

Är 39 år, har två barn i dagisålder.

//Mia

Hej!
Jag har hängt hos dig sedan jag vet inte hur länge (flera år) och det är alltid roligt att läsa dina inlägg!
Ulrika, 27 år, Linköping, inga barn!

Hej,

jag, mamma till två barn, ena med autism och utvecklingsförsening den andra har Asberger, hittade hit via Linda (DVIJDVS) och har läst sen dess. Jag gillar dit sätt att se på tillvaron, man får ta det som det kommer, och känner igen mig mycket i tankar om framtiden, drömmar och förhoppningar.

Du beskriver vardagslivet med barn med behov så bra. Oftast möts man av "hur klara ni det, är det inte jobbigt, ni är så duktiga" från folk med normalstörda barn. Men för en själv är nog livet som för folk mest, om än med lite fler habbesök och stök, men man har ju inte så mycket annat att välja på, så livet flyter ändå.

Sara heter jag. Hittade hit via antingen Silverfisken eller Innandufanns-Linda och fastnade direkt trots att det du skriver om inte har några som helst paralleller till mitt eget liv. När jag började läsa hade jag inga barn och hade heller inga planer på att skaffa några, idag är jag stolt mamma till en liten Märta på 13 dagar.
Jag läser din blogg för att du, trots att du skriver om tunga saker, alltid inger hoppfullhet och hela din blogg utstrålar kärlek. Jag blir helt enkelt glad av den, trots allt. Hoppas du förstår hur jag menar.

Hej!

Jag heter Cissy och jag började läsa Heja Abbe efter att du hade varit med i Musikhjälpen 2010. Jag har läst ända från första början och tipsar jämt folk om att göra det samma. Du skriver fantastiskt och jag ser inte fram emot dagen då du kommer att sluta skriva även om jag vet att den närmar sig. Därför hoppas jag på den där boken som många peppar dig att skriva.

När jag inte läser din blogg jobbar jag för Sveriges Radio som programledare, reporter och producent i P3 och P4. Jag har inga barn utan fyller min fritid med vänner, yoga, film och musik. Om jag bara skulle få äta en sak resten av livet skulle det vara avocado.

Jag är 22 år, har inga egna barn, hittade hit från Innan du fanns-Linda och tycker att du skriver så fint och bra. Snygga bilder tar du också! Det finns mycket kärlek och värme i din blogg och det uppskattar jag något enormt.

Här läst din blogg från start.
Varför jag läser är för att du skriver så otroligt bra och så skriver du om livet som de är i sorg och glädje och om den vanliga vardagen.
Själv är jag mamma till en Linnéa som har DS och en Agnes utan DS och dessa två tjejer är tvillingar.
Fast jag saknar så klart lite mer om fruns häst men de är ju för jag är en hästtjej.

/Lena

Läste hela bloggen från början när jag hittade hit i december 2008 efter ett tips i tidningen Frida.
Är en finlandssvensk 18-årig tjej som går sista året i gymnasiet :)
Hoppas att du inte slutar blogga :)

//Hanna

Har själv två friska barn men genom svärdotterns familj kontakt med hennes två adopterade Downs-syskon. Adopterade japp, efter spädbarnsdöd av en kromosomskadad syster.
Jag är snart 57-årig farmor i Torrevieja, Spanien. Du har en fin blogg, fina bilder, fortsätt, sluta inte. Det går ju att byta inriktning efterhand som förhållandena ändras. En blogg är också ett fint sätt att dokumentera och spara händelser och tankar man har haft i livet, plus att andra kan ta del och öka sina insikter.

Hej Abbepappan!

Jag är 27 år, bor i Stockholm, inga barn och läser till AD.

Det måste vara mer än ett år sedan jag först hittade hit. Sedan dess har jag följt din blogg till och från. Nu väldigt till, med andra ord varje dag.

Din blogg berör mig. Jag skrattar, gråter och längtar till den dagen då jag också ska få bli förälder. Jag älskar bilderna och ditt raka, ärliga sätt att berätta på. Storytelling, när den är som bäst, och på riktigt.

Hej Abbepappan!

Jag är 20 år och kommer från Luleå, men har bott i Stockholm sedan augusti 2010. Jag flyttade hit för att plugga, jag läser kombinationsprogram för lärar- och masterexamen i svenska på SU.

Jag hittade hit ungefär ett år efter du började skriva och plöjde igenom allt och har läst alla inlägg sedan dess.

Jag tycker om den här bloggen för att den inspirerar mig till att se på vad som är viktigt i livet och att inte fokusera på de negativa delarna.

Jag älskar killarnas funderingar över livet och vill berömma dig och Abbemamman för toppenkillarna!

Hej Abbepappan!
Jag har följt med i över ett år men inte riktigt från början. Vet inte riktigt hur jag hittade hit men när jag väl gjordedet så läste jag alla inlägg från början till slut. Nu följer jag såklart via bloggkoll.

Själv är jag 26 år,studerande och har inga barn men vill ha i framtiden.

Din blogg är fantastiskt. Och inte minst dina fina ungar! Älskar dina fina bilder och killarnas tankar om allt i livet.
Heja abbepappan och abbemamman!

Hittade din blogg av en slump i somras och satt ute i solen och läste hela dagarna. Det tog ett tag att komma igenom allt, runt 5 dagar tror jag. Sen har jag bara blivit fast, kollar in nästan varje dag här :-)

Älskar att ha sett Abbes utvecklingar, underbart att få följa hans / erat liv.

Utlyser flera underbara filmer på härliga Abbe :-)

Hej Abbepappan!

Har följt din blogg sedan början av 2006. Då jag först hittade hit till din blogg, stäckläste jag alla dina inlägg. Sedan dess är jag fast och kollar dagligen din blogg. Så vem är jag...Jag är 26 år och mycket har hänt i mitt liv sedan 2006. Jag har avslutat min universitetsutbildning och fått jobb. 2010 var ett händelserikt år, vi fick barn och gifte oss. Nu börjar föräldraledigheten gå mot sitt slut och jag börjar snart jobba igen :-)

Tack för en underbar blogg, första gången jag kommenterar, faktiskt :-)

Kram till hela familjen! <3

Jag hittade hit nästan i början. CP-pappan (cppappan.webblogg.se)länkade till dig. Hans blogg läste jag bara för att jag själv har en lindrig CP-skada (delvis förlamad i högersida av kroppen och en del andra problem). Du skriver så bra och integrerar olika delar så genialt på din blogg (text, foton, filmer m.m.). Du visar även olika delar av livet på ett så fint sätt (glädje, funderingar, oro, kärlek, besvikelse, hoppfullhet m.m.).

Jag är 31 år, har inga barn och vill inte heller ha barn. Mest av allt tycker jag att det är intressant att se hur en förälder till ett barn med särskilda behov resonerar och det ger mig större förståelse för mina föräldrar.

Hej!
om jag ska vara ärlig minns jag inte hur jag hittade hit från första början. Det började väl med att jag tittade in lite då och då, men så bestämde jag mig för att läsa hela bloggen från början, vartenda inlägg och nu är jag fast. Du är fantastisk på att skriva och tar underbara bilder. min absoluta favoritblogg!

Hej du
Heter Karin, är 33 (hu), bor i Göteborg, jobbar på Sahlgrenska. Disputerade där förra året (om hjärnan). Fascinerande, men har kommit fram till att jag vill ha ett jobb med mer interaktion så ska vidare till något annat nu. Har inga barn (däremot lätt reprodukionspanik). Hittade nog hit via nån bloggroll för kanske 2 år sen och har varit fast sedan dess. För att du skriver så bra och är så klok. Du skriver med värme, men också så exakt och avskalat att bara kärnan är kvar. Det viktiga i livet. Det är väldigt fint att du delar med dig av det.

Jag har läst din fantastiska blogg sen vår dotter (som nu är 9 månader) föddes två månader för tidigt och diagnostiserades med ett ovanligt syndrom, Saethre chotzens syndrom. Hon har nu opererat skallbenet 2 gånger och en till operation är inplanerad i maj. jag älskar att din blogg behandlar allt från hur man berättar för sitt barn att det riskerar att föra över sitt syndrom till sina egna barn, hur samhället ser på de som är annorlunda, hur man som förälder står ut med tunga besked och att tackla alla sjukhusbesök, undersökningar och operationer och samtidigt finnas för ditt panikslagna barn vid dessa tillfällen. Samtidigt älskar jag att se den härliga och glada unge som Abbe verkar vara, och det får mig att se ljust på min dotters framtid, trots hennes avvikelse. Din blogg inspirerade mig att själv börja blogga. tack och keep up the good work!

Hej Abbepappa!
Vet inte hur jag hittade hit första gången men jag e fast här iaf=) Du skriver så underbart och tar helt fantastiska bilder.
Själv är jag en 42årig 4 barns mamma varav 3 utav barnen har hjärtfel/blåsljud.Ett barn är hjärtopererat medans dom andra två troligen inte behöver opereras.
Tipsar mina kompisar om din blogg och dom har också fastnat här =)
Hoppas du fortsätter skriva länge till!

Jag har nog läst bloggen i två år nu, och jag stannar kvar för att den är så otroligt välskriven. Du kan verkligen beröra med dina ord och bilder. Kommer inte ihåg hur jag hittade hit, men är ganska säker på att du låg i blogglistan i nån annan blogg jag läste.

Jag är 23 år, född i Stockholm där jag fortfarande bor och läser till läkare. Tycker det är mycket intressant att läsa om hur ni blir bemötta av vården.

Tack för att du skriver!

Hej! Jag heter Nina och är 32, inga barn men en sambo. Levnadsglad, nyfiken och intresserad av andra människors liv. Bloggar är ett perfekt sätt att få tjuvkika in i andras liv...

Jag hittade till din blogg via Masarin när jag satt o slöläste bloggar. Kollade runt på bloggar som handlade om barn med olika funktionshinder. Blev dock kvar här hos dig. Sträckläste hela bloggen den natten o sedan är jag fast. Fastnade dels eftersom jag ville stilla min egen nyfikenhet rörande Abbes (och er)kamp, livsglädje och fantastiska utveckling. Men också av att jag kunde få ta del av ert familjeliv med ett barn som är i behov av särskilt stöd. Jobbar själv som lärare i träningsskolan, där jag stöter på mycket av det som återfinns i er vardag såsom kontakt med habben, språkträning av olika slag och helt fantastiska lösningar och tankegångar från elevernas sida (i ert fall Abbe). Jag ser dock allt detta ur ett annat perspektiv än er, vilket gör det så SPÄNNANDE att få en inblick i hur ni (o kanske mina elevers föräldrar) har det och det ger mig tilltro kring mitt eget tänk när det gäller arbetet med elever med olika svårigheter.

Det som dock gör att jag fortsatt att läsa så regelbundet är dock ditt sätt att presentera ert liv i bloggform. Älskar ditt språk, dina bilder, de roliga och underfundiga texterna som gör att man ständigt småler.

Hoppas verkligen att du inte känner dig allt för stressad över bloggen, för jag håller ju tummarna för att du fortsätter hitta ork till att stilla oss läsares nyfikenhet..

Hej Gunnar!
Jag heter Iréne och hittade hit via Twitter (IggeT) för någon månad sedan. Har inte läst allt, men lite här och där.

Din blogg berör. Jag tycker du är modig och du verkar också vara en klok person med förmåga att lyssna både utåt och inåt. Dessutom har du humor. Det gillar jag.

Jag bor utanför Stockholm, är ekonom och lärare. Jobbar med HR på Ericsson efter 10 år som konsult.

Ha en bra helg!
/Iréne

Tänkte förtydliga lite:P
Jag är 16 år. följer dig på twitter, och blir så himla glad då du svarar då jag skriver till dig där. och så har jag följt bloggen i två år tror jag, läst från början. läser den för jag så gärna vill ha en lillebror och abbe och brorsan är så himla söta och verkar vara väldigt roliga och mysiga, och jag gillar allt som har med sjukhus och göra så det kändes spännande att följa er genom operationer och allt sånt. sedan är det väldigt roligt att läsa, du skriver bäst i världen

Hej Abbepappan, Abbe, Brosan och Abbemamman!
Jag heter Maja och är en alldeles nybakad läkare som börjar med det här med Allmäntjänstgöring (AT) snart. Jag snubblade över bloggen när den var ganska ny, gillar din berättarteknik och har blivit kvar här. Jag är lite friluftsnörd och gillar dina bilder och vad jag misstänker är lite prylnörderi. Kör med RSS-feed och missar inte något inlägg.

Hej
Jag är 30 år och har läst länge, men exakt hur många år vet jag inte. Det var inte så värst många inlägg skrivna på den tiden, så det måste ha varit nästan från start. Jag gillar barn och ömmar för barn med särskilda behov (är psykolog själv) och ha fastnat för Abbe och er familj.

Mitt favoritinlägg är helt klart "Abbe headstand", som jag tittar på ibland när dagarna känns grå. Det är bra att få inspiration när en utmaning känns (och kanske faktiskt är) för stor, och någon visar att den kan lösas genom kreativt tänkande.

Allt gott till er.

jag har läst bloggen från ganska tidigt och läst varenda inlägg. det är fint att se hur livet ser ut för en annan familj och hänga med i vad som händer med abbe (och det känns ju som att man känner honom litegrann nu). jag är 26 år och kommer från västra orust (och gillar såklart inlägg om ö-besök och paddlingsturer lite extra ;) ).

26 år, bor i Göteborg (men bördig från lilla Ulricehamn) och pluggar till psykolog.

Hej!
Jag är en trebarnsmamma från Ljungsbro, som jobbar ideellt med handikappade barn, ungdomar och vuxna. Det är på sätt och vis mitt sätt att betala tillbaka för den tacksamhet jag känner över att ha blivit förunnad tre friska barn. Men huvudorsaken är nog att jag och min familj har den bästa veckan på året, när vi får åka på Gemenskapsläger på Bjärka Säby och vara tillsammans med familjer som har barn med funktionshinder.

Jag tycker att din blogg är helskön!

Hej!
Jag har läst till och från de senaste 2,5 åren. Ungefär så länge som jag själv har bloggat om livet med Malin, en tjej med det lilla extra (Downs syndrom). Há det bäst! Ann-Charlotte

http://malinsmamma.blogspot.com/

Hej!
jag hittade hit via "smulgubbe" som bloggat i vår lokaltidning...det var mindre än ett år sedan. Har själv en son med adhd. Ha det gött!

Hej. Är en mormor som har en flicka med Enkammarhjärta. Så jag känner igen mycket med Östra Sjukhuset m.m. Kan känna igen mycket av det du skriver om. Ha det så bra och jag kommer att fortsätta att läsa. Kram

Hej! Jag kikar in dagligen och har hängt med nästan från starten.Älskar ditt sätt att skriva och alla fantastiska bilder och små filmer =)
Jag är 38 år, är förskollärare men jobbar som fritidspedagog, är mamma till två barn varav ett med funktionshinder.
Bloggar själv, fast inte om sonens svårigheter.
Har rekommenderat många att läsa din fantastiska blogg!

Jag har läst din blogg nästan från starten. Gillar att följa livet hos er, hur det går för Abbemannen. Du skriver enkelt och avslappnat.

Jag är 38 år och mamma till en 5 åring som har drag av ADHD samt en 3 åring som är "lindrigt" utvecklingsstörd. (Tror dock på att det är mer en kraftig utvecklingsförsening för han är en levande "ketchup effekt"...)

Hittade hit av en slump när jag sökte information om födoämnesallergier. Har en dotter på 3.5 som inte växer som hon ska så vi letar efter orsaken, ska in och göra gastroskopi om nån vecka och hoppas vi hittar svaret där. Läste lite snabbt igenom inläggen i början men sen har jag läst alla som skrivits efter jag hittade hit, kommer läsa så länge du skriver..

Hittade hit via Linda "innan du fanns" för ca 2 år sedan. Fastnade omedelbart, du skriver fantastiskt engagerande. Jag har skrattat högt och gråtit många gånger.

Är själv en 2-barnsmamma som får inspiration och förhoppningsvis extra ork av att följa er på detta lite annorlunda sätt :-)
/Camilla

Tack för att du delar med dig!

Jag minns faktiskt inte alls hur jag hittade hit, men det var nog 2007/2008. Har läst varenda inlägg tror jag :-) själv är jag snart 20, flyttade till umeå från sundsvall i höstas för att studera. Jag kikar in här nästan varje dag. Du skriver så fantastiskt bra och lyckas i väldigt många fall röra mig till antingen skratt, glädjetårar eller gråt. Jag kommer, likt många andra, läsa här så länge du låter oss ta del av era liv :-)
/Sara

Hej,

Jag hittade hit via Silverfisken tror jag. Det var sa lange sedan att jag knappt kommer ihag det. Jag ar en stolt pappa till en dotter som ar drygt 2 ar. Hon foddes for tidigt under dramatiska forhallanden och har pga av det skador pa njurarna. Vi tillbringade tre veckor pa NICU med var dotter innan vi fick ta med henne hem. Vi gar pa utvecklingsuppfoljning en gang om aret och an sa lange ligger hon langt fore "normal" uteckling vad galler motorik, sprak etc sa vi hoppas att hon inte har far fatt andra framtida men.

Har manga ganger funderat pa att kommentera eller skriva till dig men aldrig kommit till skott. Jag ar djupt imponerad over hur stark du och din fru ar. Jag har det fortfarande valdigt svart med provtagningar, resultat etc och kan verkligen ga ned mig i morkret ibland. Det ar inspirerande och hjalper mig att lasa din blogg. Kanns skont att veta att det finns andra foraldrar som gar igenom liknande situationer och att det gar att komma igenom det.

(Bor inte i Sverige, darav avsaknadet av svenska vokaler)

Hej Abbe pappan och familjen!
Jag är gift, 30 år och har en dotter med ADHD och lätt ansiktsförlamning som är 10. Pluggar just nu för att bli personalvetare med psykologi inriktning. Kommer inte ihåg hur länge jag läst men det är länge, nästan från början tror jag. Har läst alla inlägg du gjort och är imponerad över ditt fantastiska sätt att skriva och alla dina underbara bilder;)

Hittade din blogg via Vimmelmamman som jag följde i jobbet (jobbar med kommunikation inom sjukvården). Fastnade - som många andra - för din berättelse och ditt sätt att berätta. Din historia berör, du skriver fantastiskt bra och tar underbara bilder. Har nog läst det mesta, trots att jag inte följt dig från börjar och läser idag din blogg ett par gånger i veckan. Bor själv i Stockholm med man, fyra barn och katt. Sommarhus på Stocken - så extra plus för vackra kajakreportage från Orust!

Oj,oj,det var mánga som hängde pá.
Jag bor i Spanien och jag läste en gáng om din blogg pá aftonbladet. Sá hittade jag hit.
Jag blev genast berörd av dig blogg.
Mina barn har ett medfött angioma och ett barn hade ett litet hjärtljud.Idag már dem bra!
Jag läser din blogg sá ofta du skriver!
Och tycker att du är en höjdare. Du stár pá min beundrar lista!
Kramar frán Spanien.

Hej!

Jag heter Tina och trooor jag hittade hit genom Linda, som är en cancersjuk småbarnsmamma, som jag känner. Jag läste om din blogg i hennes. Jag har två barn själv, bor i Mölndal och är hemma med barnen just nu. Jag gillar att läsa i din blogg då jag uppskattar humorn och jag berörs av Abbes öde. Ni verkar vara en fin familj. :-)

Jag är en 29-årig tvåbarnsmamma som bor i en ganska liten stad. Jag har en son som snart fyller fyra och en dotter som är ett år. Min kompis (som vet att jag gillar att läsa bloggar) frågade om jag hade sett en blogg som hette "Heja Abbe". Det hade jag inte så jag googlade och hittade hit, sen var jag fast! Det var svårt att svara på sista frågan, jag har läst alla inlägg i ungefär ett år, men också snabbgenomgången.
Jag gillar ditt sätt att skriva och alla underbart fina bilder!

Har läst din blogg sedan du längaden den i en hjärtebarnstråd i vad som var starten för blogggen. Har en femårig son som föddes med hjärtfel. Mår idag bra! /Sara

Hej! Jag är en mamma från Finland som har en härlig liten flicka med 22Q11. Läser din blogg varje dag, och har fått enorm energi och kraft i vardagen av den.

Hej.
Här har du mig, 30 år om två veckor, mamma till en 15 månaders flicka. Sambo och pank som bara den.
Har följt dig i några år, när jag offrade någranätter på att läsa allt från början :)

Älskar att komma in och bli på bättre humör. Livet är pest och pina justnu, men du fyller alltid mig ork att ta mig frammåt igen.

Tack för att du finns!

Jag heter Annika och har tre barn, en frisk flicka och två pojkar med autismspektrumstörningar. Minns inte hur jag hittade hit, men fastnade direkt och har läst alltihop från början flera gånger. Började också känna igen lite beskrivningar av geografin och familjen och kom fram till att vi kommer från samma ort och att jag känner din storasyster barnläkaren sedan högstadiet. Jag tycker framför allt att du har en så bra balans i din blogg. Dels beskriver du all oro och allt extrajobb som kommer med funktionshindrade barn, men du visar också tydligt att vi inte är evigt olyckliga offer, utan kan ha ett underbart liv mellan varven. Det är ju verkligen så det är, ofta mycket glädje och ett liv som känns ganska normalt, tills man blir påmind genom att något inträffar, eller man besöker en annan familj som slipper ifrån en massa saker som vi lever med dagligen.

Jag önskar verkligen att du bloggar vidare. Har inte hittat någon som kan beskriva så vackert och gripande om ett så viktigt ämne. Och som tar så fina kort av sjöarna som jag badade i som barn.

Hejsan!
Någon - kommer ej ihåg vem länkade hit. Du skriver väl bra!
Är en kvinna på 49 år, skild med en vuxen son. Arbetar inom beteendevetenskapliga sektorn samt är fritidspolitiker i en liten stad. Jag är väldigt intresserad av att läsa andras inspirerande bloggar, ofta som din där det trots mycket svårigheter ändå finns en positivism som genomsyrar allt. Särskilt roligt är det att följa pappors berättelser/bloggar om sina liv tillsammans med barnen. Jag följer även Korvasbloggen om en pappa och hans dotter. Vilka fantastiska levnadsberättelser ni skapar till era barn för framtiden förutom att ha en trogen läsarskara nu! Tänk om det hade funnits bloggar när min son växte upp och tänk att kunna lämna över en sådan biografi över hans barndom. Fantastiskt. Jag önskar er lycka till i framtiden hela familjen!

Hej!
Jag heter Christin och är logoped. Jag hittade "Heja abbe" under logopedutbildningen och fastnade genast. Tycker att du skriver mysigt och väldigt kul. Sen tycker jag det är väldigt intressant att läsa om och lyssna på Abbes tal också ;)
/Christin

Jag heter Malin och kommenterar under Malin Vänersborg, är nu 40 år. Jag är utbildad beteendevetare och söker jobb efter examen. Hittat hit någon gång för länge sedan, gillar stilen, tonen och att följa Abbe och familjen i vardagen med allt vad det innebär. Jag har två döttrar, 11 och 14 (nästan), som har en funktionsnedsättning på sitt sätt, astma och allergi klassas som det). Så vet hur det är att hänga på sjukhus och allt vad det innebär, även om de inte har ett syndrom som Abbe och stora operationer som han har gått igenom. Jag tittar in varje dag om det skrivits något nytt, och berättar om dig för man och barn:-)

Heej!
Vad kul att fraga oss läsare lite igen! Jag är en 19-arig tjej fran Skane som har följt bloggen fran tidiga dar, inte sedan början men jag har läst allt. Fast jag läser ofta nagra inlägg pa rad eftersom jag inte gar in här sa ofta. Tror det är första eller andra gangen jag kommenterar nu. Jättebra blogg, du skriver väldigt bra, fint och tänkvärt. Du verkar vara den bästa pappa killarna kunde fatt, fortsätt gärna lata oss ta del av det! Önskar hela familjen lycka till med livet! :)

Hej!
Jag minns inte heller riktigt hur jag hittade hit från början, men likt många andra så fastnade jag när jag väl hade börjat läsa.
Jag är en 23-årig konstnär som läser till socionom. Jag är lillasyster till en man med autism och är så väldigt tacksam för det. Vad kan berika livet mer än en person som inte är precis som alla andra?
Jag tycker om din blogg därför att du lyckas bevara den där värmen som så lätt försvinner undan här i internetvärlden. Så, Tack för det, och stort lycka till med allt!

Hej
Jag blev tipsad om bloggen av en kompis när jag pluggade till logoped. Fastnade direkt och sträckläste alla inlägg du då skrivit under en hel dag. Numer är jag färdig logoped och jobbar inom habiliteringen, med förskolebarn. Jag tycker det är jättespännande att följa Abbes språkutveckling.

Hittade hit från en annan blogg och fastnade direkt för ditt språk, styrka, ödmjukhet och hur man själv kan bli stark, en jobbig dag, av att läsa det du skriver. Man skrattar och gråter, längtar efter nya inlägg och kollar varje dag =)
Gift, särbo, med 3 barn och äldste (19 år)fick besked om elakartad tumör i slutet av November. Livet är definitivt inte rättvist, men man kan växa som familj och människa efter allt jobbigt som finns omkring oss. Man får hitta trygghet i sig själv när livet krigar.
Jag tycker helt enkelt om att skratta och gråta när jag läser om hur andra beskriver livet så som även jag ser det!
Tack för att Du skriver!!!

På fråga fyra ville jag egentligen svara 2år : )

Hei. Jeg er en 39 år gammel 4 barnsmor fra Norge. Jeg fant fram til bloggen din gjennom en anbefaling fra foreningen Di Georges i norge. Jeg har en gutt (med di georges) på snart 5 som er ganske lik Abbe av utseene. En kjekk gutt med andre ord. :)
Bloggen din er utolig godt skrevet og sammen med bildene du tar gir det en veldig god leseropplevelse. Jeg og min mann titter innom rett som det er og får med det meste du skriver. Vi er taknemlige for at du skriver så åpent om hverdagen.

Oj! Hur hittade jag hit? Tror det var genom Silverfisken eller var det tvärtom? Hittade jag dit härifrån? Nåväl. Millan heter jag och bor i Eskilstuna. Varför jag läser din blogg.....Varje gång ett nytt inlägg kommer så fångar du DET. Du har förmågan att berätta situationen så den berör, man är där. Jag har själv inga barn, under utredning. Tack vare dig hittade jag till Lindas blogg. TACK!! Båda ni två är så otroligt fina personer som skriver väldigt fina texter.

också genom silverfisken för evigheters evigheter sedan.

idag är jag en barnlängtande barnlös. Jag läser om de tidiga inläggen ibland. Jag älskar liksom att det har gått så pass bra som det har när sorgen kändes så ofantlig i början.

Hej Gunnar!

Jag läste bloggen för ett par år sedan, så kraschade datorn.. Hittade hit igen via Mymlan och har följt Abbe sedan i våras.
Ditt sätt att berätta om Abbe, storebror och er familj går rakt in i hjärtat, och många gånger ler man igenkännande: Jamen, det är ju precis så!

Har själv två vuxna ongar, 20 och 18 år med en sent upptäckt glutenintolerans. Framförallt min dotter har varit mycket sjuk, och drabbas fortfarande av följder av den obehandlade intoleransen..

Tänker fortsätta följa bloggen, och är väldigt tacksam att du fortsätter skriva

Hej på er!!!

Tjenare mitt namn är Azad och jag är 32 år. Jag jobbar som behandlingsassistent på ett ungdomshem för unga flickor.
Ja har själv en son på 4år med 22q11. Första gången jag kom i kontakt med din blogg var att jag sökte på allt med 22q11 eller CATCH22 som det hette då.

Jag fastnade direkt för Abbe och ditt sätt att skriva. Det värmde i hela hjärtat att läsa det du skrev om Abbe.

Du gav oss alltid något att skratta åt när du skrev om saker som Abbe gjort och hans härliga "egna ord" på händelser och saker. I dag kan se dessa händelser och höra de härliga "egnaord" som min son använder.

Jag hoppas att du fortsätter att skriva om Abbe och önskar er all lycka i världen.
P.s Vi är verkligen lyckligt lottade som har fått barn med 22q11 D.s

hej

är en tjej på 25. sambo och inga barn men vill ha.

vill tacka dej för en jätte bra blogg. har läst vajre inlägg. älskar verkligen din blogg.
har skrattat mycket och även fält en tår när jag läst.
ni verkar bara en riktigt skön familj!
vet att för varje inlägg som kommer så kommer vi närmare ett slut men hoppas de dröjer.
/mia

Hej!
Den 13 december 2005 kom jag in här via Silverfisken och det första inlägget jag läste var Lucia-inlägget när Abbe sitter i korgen på storebrors luciafirande. Sen läste jag allt från början.

Heja Abbe ligger längst upp i min blogglänklista och det är den enda jag måste kolla varje dag. För att jag vill veta hur det går för Abbe och storebror, för att du skriver så varmt och osentimentalt och för att bildera är så fina.

Heja Gunnar!!

/CK

Nu har jag svarat. Har ju också barn med särskilt behov, om än helt andra. Även om upplevelserna och problemen och finurligheterna är andra, så är ändå känslan för det här, vad ett barn med särskilda behov medför, gemensam. Jag tror att alla vi som lever så nära någon som har särskilda behov har fått en mycket vidare känslokatalog. Vi får mangla så mycket, fundera på saker som folk generellt av förståeliga skäl inte funderar så mycket på.

Vem duger, och så där.

Jag hade tidigare en blogg om mitt barn, den ligger uppe än, men jag har bedömt det som att han med sin skolålder inte ska ha en sida på nätet där nyfikna föräldrar och barn och lärare kan läsa mer än det som han själv delar med sig av till dem. De visar aldrig sina underbyxor eller tårar.

Jag är 29 och har varit med från början, första gången jag kommenterar. Då såg jag först din blogg hos en kompis i hennes lilla studentlägenhet. Läste mer frekvent då, kunde inte slita mig från att läsa vad som hände er. Har själv varit ett sjukt barn och fascinerades väl på nått sätt av alla läkarbesök, att se det från en förälders ögon. Nu när ni tack och lov har så mycket annat i ert liv märker jag att mitt intresse svalnar. Gott är väl det.. för er skull.

Älskade vän. Towe (vi fick äntligen ses i somras) mamma till Krigaren som har cerebral pares. Finns inte så mycket att säga annat än att du är så himla bra. Hoppas att vi ses snart igen. Planerar eventuell resa till gbg i mars.

Puss!

Hej...
Värme,humor, allvar och hjärta med vackra bilder som pricken över i:et, gör att jag har totalt fastnat hos dig. Dessutom får du in mycket på lite text,vilket är bra i blogg sammanhang tycker jag.
Dessutom känner jag igen mig eftersom jag var ett allvarligt njursjukt barn när jag var liten. När du beskriver era kamper inför och under sjukhusbesök,så gråter jag för jag (tror) mig veta hur mycket kraft det tar för er båda. Har även fått en viss förståelse hur mina föräldrar måste känt och kämpat. Den berör mig alltså.

Numera är jag meldeålders dam utan egna barn,men ser till att umgås med ungar regelbundet bla på jobbet och vänners.

Jag fortsätter att följa er med hjärtat...
Ingerborg

Hittade hit via Silverfisken, stannade kvar eftersom du skriver så fantastiskt bra och för att det är så fint att få ta del av all kärlek och glädje du har i ditt liv (och inom dig), det gör mig glad. :)

Hej Abbe-familjen! Jag vill att fråga fyra skall ha fler alternativ, jag har följt mer än ett år men inte från start, jag har däremot läst din eminenta snabbgenomgång...

Jag hamnade här efter att Vimmelmamman länkat hit och stannat för att kärleken du uttrycker till din familj är smittsam.

Sedan tycker jag att din blogg är bland de som mest tilltalar ögat, med bilder, etc. Men jag skulle ha följt den även utan bilderna, för ordens skull.

Just det, vem jag är, präst och fembarnsmamma från Uppland men med bara fyra levande barn. Jag bloggar om sorg och glädje och annat på http://ansgarssyskon.se. Min man är sjuksköterska på barnsjukhuset och barnen är i dina barns ålder (sisådär).

Oj, så många kommentarer det blev, hoppas att du orkar läsa alla.

är 21 år gammal och blir färdig sjuksköterska till sommaren! har läst bloggen sedan starten :)

Hej Abbepappan!

Är en 31-årig flygvärdinna, singel och utan egna barn, men en trogen läsare som tycker om att läsa om andra människors vardagsbetraktelser. Skriver själv om min vardag i bloggen "Lite uppifrån sett".

Hittade din blogg för nåt år sedan av ren slump men följer den stadigt efter det:). Älskar värmen i ditt språk och ler åt dina hjärtliga historier om dina småkillar. Önskar dem båda all lycka framöver!

Hej Abbepappan!
Jag heter Victoria och är 16 år.
Jag hittade din blogg via bloglovin, då jag sökte på familjebloggar där, och jag fastnade direkt. Jag gillar att läsa familjebloggar eftersom att jag älskar barn och bebisar. Jag tycker om hur du srkiver dina inlägg och hur du har ett budskap i varje mening du skriver. Dina bilder är helt fantastiska och likaså dina barn.
Därför läser jag din blogg.
Kram :)

Jag har varit här så länge att jag faktiskt inte minns hur jag hittade hit.

Jag tycker så mycket om hur du skriver - ditt språk och ditt förhållningssätt till så många saker.

Nu känns det ju dessutom som om jag "känner" er och på samma sätt som med mina "andra" vänner vill jag ju uppdatera mig på hur ni mår och har det. Det hör liksom till.

Jag går kanske på bloggrunda mer eller mindre frekvent - men en bloggrunda innehåller ALLTID ett besök hos dig.

Hej. Läste din blogg i början, men den försvann i rss-träsket. När vi sedan upptäckte att vår dotter hade 22q11 ds. Återvände jag. Läser idag sporadiskt vad du skriver. Återkommer för att det är så lätt att känna igen sig i dina texter.

Här är ytterligare en logoped som arbetar inom hab. Tycker det är värdefullt att få kika in lite i vardagslivet hos en familj som er, det ger perspektiv. Jag får erkänna att jag generellt är nyfiken på hur vård och habilitering uppfattas av dom som "utsätts" för den och därför följer ett par föräldrabloggar. Försöker snappa upp vad som känns dåligt respektive bra i mötet med oss inom vården, som en del i att utvecklas i min yrkesroll.

Att du skriver väldigt bra, med ett enkelt men ändå mycket uttrycksfullt språk, bjuder på bilder, och att jag av yrkesmässiga/nördiga skäl tycker det är intressant att följa Abbes språk- och talutveckling bidrar till att bloggen ligger i rss-feeden. Tack!
/Logoped J

Jag hittade hit via Linda när hennes blogg hette "innan du fanns" Har läst allt såklart, och gillar sättet det skrivs på och alla fina bilder. Intressant att läsa om en annan vardag och om Abbes vad-det-heter-igen kromsomhistora. Har själv fyra barn mellan 29 och 16 och två små barnbarn, varav ett verkar brås på farmor och är helt otroligt närsynt :D

Hej Abbepappan. Jag heter Anna och är 24år. Jag har hängt med sedan i våras. Hittade hit genom en vän som länkat till inlägget "Evolutionen enligt Abbe", och sedan dess är jag fast! Jag jobbar som hjärtsjuksköterska och har hand om många vuxna "hjärtebarn" och läser allt jag kommer över i ämnet (och har fortfarade inte slutat förundras över hur omsorjsfullt vi är uppbyggda anatomiskt, och hur långt vi kommit i att rätta till det som inte riktigt fungerar som det ska ).
Sen älskar jag sättet du speglar din vardag i ord och bild. Bra jobbat!
Kram

Är en 30-årig biblioteksarbetare som läst bloggen sedan starten. Du kan verkligen konsten att sätta ord på känslorna, och jag lämnar oftast sidan med ett leende på läpparna eller en tår i ögonvrån.

Jag kommer inte ihåg när jag började läsa riktigt, för ett år sedan tror jag. Hur kommer jag inte heller riktigt ihåg. Det jag kommer ihåg är att jag var fast, direkt. Jag läste snabbgenomgången, grät lite, sedan har jag läst alla inlägg du har skrivit sen första dagen jag kikade in.

Jag är 21 år, ska starta eget företag som fotograf i vår. Har flera gånger tänkt att det hade varit så roligt att få fota "Abbefamiljen". Ni verkar vara så härliga! Är född med endast en njure och reflux så all skickrädsla känner jag så väl igen mig i. Östra sjukhuset som det hette då var en ställe jag besökte väldigt mycket när jag var liten. Jag känner nog igen mig lite, samtidigt tänker jag att mitt problem inte var någonting om man jämför med Abbe.

Tack för en helt fantastisk blogg! Du skriver verkligen otroligt fint.

hej!
hittade hit då jag började söka på hjärtfel etc. min son föddes i juni med vacterl. han har de 4 första bokstäverna, dvs kotmissbildning, analatresi, vsd samt ductus plus mjuka brosk i luftrören. dock har hans vsd stängts nu!!
tycker du skriver bra och går in och läser ett par ggr i veckan.
har läst snabbgenomgången samt alla nya inlägg sen jag hittade hit!

Hej Abbepappan...och Abbemamman och Abbe och storebror.
Jag har läst snabbgenomgången och många av de inlägg som länkas till därigenom..
Jag minns inte hur jag hittade hit dock men blev fast...
Jag tror det var via inlägget när du beskriver din nattliga rutin med Abbe, ditt livselexir tror jag inlägget var om, eftersom jag då gjorde snarlikt med vår dotter Julia..
Sen har jag länkat till dig, eller gett din bloggadress till ngr vänner vars situation färändrades när dom fick barn med "funktionshinder"..bla inlägget om att slutdestinationen inte blev som dom trodde, det om Holland, minns inte vad det heter dock men jag älskar det inlägget.
Tittar in varje dag...
Kepp up the good och väldigt inspirerande bloggandet :-)
kramar, Julias mamma Maja

38-årig ensamstående tvåbarnsmorsa från Sörmland, med ett barn med diagnoser som ger särskilda behov och ett annat barn som har en sjukdomshistoria som gör att detta barn också har särskilda behov, de är nu i tonåren och vi har mer eller mindre tagit oss igenom de svåraste åren känns det som!
Gillar din blogg skarpt!

Jag tycker du är bra! Följer dig dagligen från bergen i Chamonix!

Kan du lägga ut fler bilder på Abbe?!?

Snart 53, kvinna, skåning, papegojägare, jobbar i sjukvården, inga barn. Googlade på Abbe, eftersom husdjuret heter så och kom hit. Läste o läste. Har fällt många tårar, men har också fått många härliga skratt. Värmen och kärleken som lyser igenom när du skriver, även när det är svårt och livet gör ont, gör att jag kommer att finnas med på resan så länge du bjuder med oss att följa med.
Känner jag mig deppig, letar jag fram "skaka lite grann" eller sagan om diamanten - därefter känns tillvaron lite lättare igen.
Tack snälla go'a Abbepappan för att vi får följa Abbe o Storebror.

Hallå där, klart jag lägger till en liten extra bonus :) Catrine heter jag och jag har inte den blekaste lilla aning om hur jag hamnade här för 4-5 år sen men jag har stannat. Jag var fortfarande tonåring på den tiden, 17-18 sådär och gick på gymnasiet fortfarande (!) Bodde i Södertälje och var bara en liten unge egentligen.

Nu bor jag i Sundsvall, jobbar på restaurang och har en egen liten 16-månaders, en dotter. Jag grät till dina extra fina inlägg om barnen och familjen redan innan jag själv fick barn, men herregud, nu kommer det floder ibland :D

Du är en fantastisk skribent, för att inte tala om fotograf och jag älskar att komma hit och ta del av den mysiga stämningen. Det är som att komma in i ett rum där man direkt känner att man kan slappna av och bara njuta :)

Ska avsluta med att säga att jag är så tacksam att jag fått följa er, men framförallt Abbe och brorsan som ju bara var små små grabbar när jag började läsa. Ska min lilla trollunge också bli så stor så fort?

Ha det bra Abbepappan, ta hand om dig och hela familjen!

Du kommer ju aldrig ha tid att läsa igenom alla dom här kommentarerna men hursomhelst...
Är 24 år och bor i göteborg, praktiserar för tillfället som webbutvecklare (php-programmerare har det blivit av en slump) som avslutning på min KY-utbildning.

Heja Abbe är den enda privata bloggen jag läser och har så gjort i kanske 2 år eller mer nu. Efter att ha läst ett tag började jag gå igenom bloggen från början och kunde ibland läsa flera månader i sträck. Du skriver fantastiskt om roliga, hemska, underbara och fruktansvärda saker och stunder.

Att läsa din blogg är som en emotionell bergochdalbana där jag ofta skrattar, har ibland blivit rörd till tårar och som alltid inspirerar och förändrar min syn på föräldrarskap. Det känns som att jag kommer ha mycket nytta i framtiden när jag förhoppningsvis har egna barn, att tänka tillbaka på saker jag läst här för att orka igenom jobbiga saker och kunna njuta av härliga.

Tack som fan för att du skriver och jag hoppas du aldrig slutar även om jag förstår att du måste och kommer det.
All kärlek! /Cibbe

Jag är en tjej från Katrineholm, 19 år. Hittade hit via en annan blogg, vilken kommer jag inte ihåg idag. Det var Abbe jag fastnade för! Jag minns inte heller hur länge jag läst bloggen, men det är något år nu iallafall. Jag har kärat ner mig i Abbe och storebror, kanske lite i dig också. Jag brukar vanligtvis kika in här när jag kvällssurfar på mobilen, innan jag ska sova. Jag har somnat med ett leende på läpparna många gånger tack vare er!

Ta hand om er och njut av livet! Kram

Det var ju "ganska" många kommentarer...
Jag har ju läst om era bravader i snart ett år (tror jag), det var ju en 92 årig kvinna i Göteborg som trodde att jag kunde ha utbyte av att läsa dina rader! Annars får jag naturligtvis hänvisa till bloggen även om den är ganska sorglig...
Mvh
Niklas, Hannas pappa

Hej Gunnar!
Hittade hit via innandufanns-Linda för ca 1 år sedan. Läste hela bloggen på en helg, har sedan dess följt den slaviskt.
Arbetar som läkare. Följer bloggen främst för att du skriver fantastiskt, men även till en början för det ack så viktiga anhörigperspektivet.

Ta hand om dig och familjen!
Tack!
Anna

Jag hittade hit genom en kompis blogglänk.
Jag har en flicka på 9 år som har adhd och en pojke på 13 som har svår adhd aspergers syndrom samt är bipolär.
Oavsett funktionshinder så älskar man sina barn och upplever liknande känslor.

Hej!
Jag hittade hit av en slump tror jag, kommer inte riktigt ihåg för det var ett bra tag sedan :) Har själv en son med en väldigt ovanlig kromosomavvikelse så jag känner igen mig i mycket du skriver om livet och tankar man har.
Läser så ofta som jag har möjlighet och försöker då att hinna läsa ikapp på det jag missat.
Tycker din blogg är helt fantastisk och hoppas på att du fortsätter skriva så länge du bara orkar och har tid.

Hej!
Jag är en tjej på 22 år som hittade hit genom en kompis. Jag studerar till arbetsterapeut och tänkte väl i slutändan inrikta mig på barn, och då är din blogg så himla bra för den bemöter sjukhusrädsla, tankar, glädjeämnen och allt annat som ett barn och barnets föräldrar, syskon och anhöriga känner och är med om i en sjukhussituation. Min dröm i livet är egentligen att utbilda mig till läkare men ville välja en annan inriktning först för att se om det verkligen är min dröm eller om jag egentligen bara vill vara med och hjälpa till i vardagen som en arbetsterapeut gör. Målet är att främst arbeta antingen med barn med hjärtproblem eller cancer eftersom att det känns som att man som personal har så mycket att tillföra för barnets och anhörigas upplevelse på sjukhuset och den miljön/situationen som man oftast inte är van vid oavsett hur många gånger man är där, man vänjer sig aldrig.
Därför älskar jag din blogg med alla saker ni gör och allt fint du skriver och alla fina bilder :)

Hej Abbepappan

Jag hittade hit när bloggen nästan var ny. Jag hittade hit då jag surfade runt lite på 22q11 då dem misstänkte att våran dotter också hade det. Så var inte fallet utan hon fick till slut en annan diagnos men det är så mycket man känner igen sig i och du är helt fantastisk på att sätta ord på känslorna. Många tårar och mycket skratt har det blivit genom åren.

Tack!!!!

Hittade hit via en bekant som läser till sjukgymnast. Tycker att det är värdefullt att få läsa om hur vardagslivet ser ut. När jag kommer ut i arbetslivet kommer jag att träffa barn som Abbe och föräldrar som er.
Har en bror med DS också.

Hahaha. Herregud vad du får läsa kommentarer!

Jag hittade hit från Linda (innan du fanns, eller nuvarande Nu när du finns)

Jag är 25 år, tandläkare, hittills barnlös.
Är intresserad av LKG-defekter och talproblematik men framförallt livsöden i allmänhet. Och kanske ert i synnerhet. Fastnar för välskrivna bloggar med mycket känslor. Där man får skratta och gråta. Och gärna med barn som är underbara.
Din blogg stämmer in på alla kriterier. Inte konstigt att jag älskar att följa den!

Vilket scrollande för att få skriva en kommentar :) måste vara någon form av rekord?!

I af, Anna här. 35år (om en vecka), två barn med varsitt litet resp stort hjärtfel. Började läsa din blogg, och har läst ikapp (det mesta) i våras efter tips av kompis.

Gillar bloggen för bilderna & texterna - både gråt & fniss & ibland både och samtidigt. Samtidigt så letar jag, och hittar oftast, erfarenheter om hjärtan, matvägrare, njurar, sjukhusbesök...

Jag hittade hit via silverfisken för flera år sedan och har läst allt sedan dess(med undantag för ett uppehåll 2008 när jag bodde utomlands)

Jag tycker du skriver otroligt bra, så fyllt av värme.

är 26 år, nybliven civilingenjör, bor i stockholm och har inga barn.

Stockholmare, 38-årig mamma till två flickor (födda juni -07 resp feb -10) utan diagnoser. Din blogg måste ha varit en av de första jag började följa (slaviskt), jag minns faktiskt inte hur jag hittade hit. Har läst den i åtminstone fyra år, kanske mer.

Alla har redan sagt de rätta sakerna om ditt skrivande, jag kan inte formulera mig bättre. Det finns knappast några andra bloggar med lika mycket substans och föräldraigenkänning. Jag önskar bara att jag hade lika mycket förstånd och tålamod med mina barn som du har med dina. Och att jag tog lika fina bilder, även om det inte är lika viktigt!

/Sara

Dalkulla, 19 år och följer dig på bloglovin. Det är ditt sätt att skriva som fångar mig, enkelt, rakt, lättsamt samtidigt som innehållet är djupt, känslosamt, intensivt.

Läst varje ord sedan ett år tillbaka.
Fortsätt med det du gör, du hjälper många och jag lovar många lär och tar del av dina ord- jag gör.
Så länge dina fina pojkar tycker det är okej givetvis!

Ja, men hejigen. Du vet ju att jag läser, det är ingen nyhet. Idag har Lilla Essingen fått en skinnjacka av Mojmoj. Fatta. En skinnpaj, bikerstuk. Han är så tuff att jag tycker att det kan bli vår I MORGON så atthan kan få vara tuffast på hela sitt dagis NU. Ja. Vår nu, tack.

Hej!
Jag är dålig på att kommentera, men läser varje inlägg via Reader. Det är alltid kul att se att det kommit ett nytt inlägg, oavsett om det är lättsamt, långt, kort eller allvarligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som gör Heja Abbe intressant. Kombinationen att höra en man prata känslor och livsödet. Jag gillar livsöden, historier som är på riktigt är viktiga och ger perspektiv. Abbe-familjen berikar helt enkelt.

Det är jag som är mawiia_ på twitter och som skriver till dig där ibland, till exempel om abbes uttryck "glömt ihåg" som min pojkvän började använda ett tag när jag berättat om det.
jag tror att jag hittade hit genom en annan blogg som skrev om dig, har tyvärr glömt vilken!
jag tycker ni verkar vara en häftig liten familj och vill inte alls att du ska sluta skriva! sluta inte än på länge!

Hej!

Är en tjej på 32 år, har 3 barn varav den äldsta har ADHD och är autistisk. Har hängt med sedan början här i stort sätt. Du skriver så bra, man blir så glad av att läsa det du skriver, kärleken till din familj lyser så stark i allt du förmedlar!

Fortsätt skriv sålänge lusten och andan finns!

Anna heter jag, 22 år, Stockholm. Läst bloggen i många år, hittade hit genom en länk i Silverfiskens blogg (saintkilldaroad har jag för mig). Älskar barn (har en mamma som är dagmamma och själv varit barnvakt sedan jag var 11 år, tränare i barnskridskoskolan och jobbar extra på en förskola). Kul att läsa om livet från ditt perspektiv, se de fina bilderna och få inspiration. Önskar er all lycka i livet.

Hej Abbepappan!
Jag har följt din blogg i ett par år, och läser varje nytt inlägg. Otroligt fina bilder och varmt och tankfullt skrivet om din familj :)

Jag har tre fina pojkar, den äldste som är 11 har Asperger, så vi kämpar också med en vardag som inte alltid är som andras. I din blogg får jag lite tröst och förhoppning och lite distans till min egen situation.

/Sara

Hej!

Jag är 26 år, tjej och nybliven läkare (fn på barnklinik). Inga egna barn ännu men det hoppas jag kommer. Om jag inte minns fel hittade jag bloggen för ca 2 år sedan när jag googlade på något studierelaterat. Läste alla inlägg i sträck och tyckte du skrev så himla fint. Minns att jag log och fällde tårar om vartannat och sedan dess tittar jag in några gånger per vecka. Har konstaterat att det är mindre sjukdoms/sjukhus-relaterat på senaste tiden och det gör mig glad för Abbes skull (jag får dessutom tillräckligt av sådan dramatik på mitt jobb).

Fortsätt skriva och hälsa Abbe!

Maria, 34 år utan barn, finansvärlden.
Jag hittade Heja Abbe någonstans mitt i och sträckläste/log/grät en hel natt.

Fortsätter läsa varje inlägg, ditt språkbruk är så fantastiskt fint att ögonen tåras för jämnan.

Fina fina Abbe-familjen!

Jag följer din blogg inlägg för inlägg sedan drygt ett halvår. (sträckläste hela när jag först hamnade här men kommer inte ihåg hur jag hittade hit. Jag är egentligen en ovan bloggläsare och din blogg är den första jag följt, nu har jag hittat några till via dina länkar och länkarnas länkar ...)

Jag är själv ett av de tidigare barn/nu vuxna som har så kallade särskilda behov.
Det är väldigt intressant att få ta del av ett annat "funkisperspektiv" än mitt eget och ändå ofta känna igen saker som myndighetskontakter, hopp-o-förtvivlan, de små viktiga ljuspunkterna eller du djupa svarta hålen och vi-känslan i att inte vara ensam mitt i ensamheten.

Och dina bilder är fantastiska!

/m

Hej Abbepappan! Jag skrev en kommentar förut, men den försvann. Jag skyller på mobileo.

Jag är en 30 (i dag) år gammal gymnasielärare som arbetar med elever med AS. Utan barn, med autistisk svåger. Jag trivs med språket i din blogg, du hanterar orden på ett genomtänkt och drivet sätt, vilket tilltalar en svensklärare :)

Jag har läst hela bloggen en gång (var med nästan från start) och harläst snabben/sammanfattningen ett par gånger. Det finns några inlägg jag plockar fram och läser om lite då och då. En av favoriterna är hur bloggen fick sitt namn.

Kram!

Vi hittade hit då dottern var nyfödd och då man testade henne för catch22, de trodde nog kanske inte att hon hade det, men hon testades iallafall.Finns ju inte så mycket skrivet om det så maken googlade och hittade då din ganska så nya blogg, sen var det jag som blev kvar och läste bloggen. Catch22 hade hon inte, men förutom hjärtfelet är det något som stör henne så vi håller på att ta reda på vad.

Det är skönt för oss med mindre barn, eller hon är ju inte så liten längre, att läsa om äldre hjärtisar och hur livet faktiskt trillar vidare, något man inte alltid är så säker på när man är mitt i smeten.

Jag började läsa bloggen för ca ett år sedan. Bor i Mölndal med man och tre barn. Mellansonen som även han är född 2005 fick diagnosen 22q11 i november 2009. Bloggen har för mig varit ett sätt att få mer information om själva syndromet ur ett familjeperspektiv. Självklart skiljer det sig mycket mellan våra söner då syndromet skiljer sig så mycket från individ till individ men ändå finns det många beröringspunkter.
Tack för en bra blogg!!

Hej. Jag hittade hit via Lindas "Innan du fanns" blogg för cirka ett år sen. Läste igenom alla gamla inlägg, de lockade fram både skratt och gråt. Så var jag fast, för du skriver på ett så underbart sätt.

Själv är jag 27 år och pluggar på universitet i Skåneland. Har inga barn men tycker ändå det är spännande att föjla din blogg.

hejhej.
jag hade läst ett tag när du hade poll senast, men är det verkligen så länge sen? sträckläste hela alltet då, och har den i rss-läsaren numer, så jag missar inte ett inlägg. mer presentation av oss? två barn - en i skola, en på dagis, periodvis massor med tvätt, två vuxna med stresshjärnor, två badrum som ska renoveras innan sprickor blir fuktskador. ja, just. två egna företag också. jo, jag presenterar oss allihop, för även om jag är ensam i familjen om att läsa vartenda inlägg, så är de andra med på ett hörn de också. Abbes tecken-filmer är minstingens favoriter.

Hej Abbepappan!

Linda heter jag och är en 25 årig tjej som jobbar som sjuksköterska sedan ungefär 1,5 år tillbaka. Lever tillsammans med min älskade sambo.

Jag hittade din blogg för ungefär ett år sedan genom en länk på en annan blogg jag besökte daglig dags. Läste först snabbgenomgången och tyckte det var intressant. Sedan satt jag nog under en veckas tid och läste från första inlägget och fram till det senaste. Varenda ledig stund gick åt att läsa det du skrev. Du skriver på ett sådant sätt att man fastnar direkt och har svårt att sluta.

Det är roligt och intressant att läsa om Abbes utveckling och om er vardag i familjen.

Finlandshälsningar från trogen läsare sedan ca 2 år!

Jag svarade förra gången du frågade, men skriver igen ;)

Jag hittade hit genom att någon länkade ett väldigt gripande inlägg på facebook, minns dock inte vilket. Jag har läst varje inlägg sen jag började (1,5-2 år?), men också kanske de...80 första? Eller nått sånt. Verkligen gripande att läsa om allt i början, minns att jag satt en halv natt och bara läste och grät och läste och skrattade och läste och hoppades.

Jag är ynka 22 år och pluggar till socionom, det är väldigt intressant att få en inblick i brukarnas synvinkel, och inte minst ett familje- och föräldraperspektiv.

Men mest läser jag för att du skriver så himla bra, den här bloggen bjuder verkligen på både tankeställare, tårar och skratt. Och fina bilder, såklart.

Jag är barnläkare, hittade hit via mazarinmamman. Jag läser en hel del bloggar om familjer med barn med särskilda behov. Att få läsa om livet och vardagen med barn som har sjukdomar eller handikapp ger mkt som jag kan använda i jobbbet för att bli en bättre läkare. Fortsätt! Heja Abbe är bäst!

Din blogg och Abbe och Storebror är verkligen något speciellt. Jag har själv en lillasyster som har haft en väldigt elakartat hjärntumör, men som tack och lov är friskförklarad nu. Jag är bara sexton år och var kanske tio när hon blev helt friskförklarad, men denna bloggen berör mej ändå något enormt. Trots att det inte rör sig om samma sorts sjukdom så känner jag ändå en himla samhörighet med bloggen och, ja er. Ja, det var väl det jag ville säga. (Jag sitter här och gråter nu, haha.)

Jag har läst Heja Abbe jättelänge känns det som, hittade hit från en länk hos Silverfisken. Jag är 25 år, jobbar med IT/språk och har en sambo, inga barn. Jag läser Heja Abbe för att jag gillar att läsa välskrivna texter, och för att man verkligen känner lyckan med livet genom dina berättelser. Abbe och brorsan är så härliga!

Tack för bloggen. Vi är ett läkarpar. Min fru hittade hit under utbildningen, men nu är vi båda lika fast. Vi har en ettåring hemma och många barnpatienter om dagarna.

Jag vet egentligen inte hur länge jag har följt din blogg men det är en av de få bloggar jag följer. Umebo, gift, i husplanerarstadiet, älskar de "lilla" i livet, gillar min vardag och jag anser att leva är att uppleva. Jag gillar verkligen din blogg, du skriver underbart och är en av de få bloggar jag följer. Och jag har funderat varför jag just gillar din blogg, jag tror att det delvis beror på att du är en man som skriver om dina känslor på ett djupt och berörande sätt men även att det i min värld är väldigt ovanligt att män skriver och pratar om sina upplevelser och känslor i olika skeden i livet.

Jag kommer absolut att följa er resa vidare. Fortsätt som du gjort hittills, det är det bästa. :)

P.S. Har aldrig tidigare kommenterat i din blogg

Tack för en fantastiskt fin blogg!
Jag fick tips av min svägerska att läsa den för något år sen. Började först läsa nya inlägg, men kunde sedan inte låta bli att läsa från början!
Jag har själv en son som är 3,5år med hjärtfel, aortastenos. Vi befinner oss i någon sorts gränsland, men än så länge är ingen operation spikad. Fortsätter med regelbunda kontroller ett tag till. Vi förbereder oss mentalt för att den dagen kommer då en operation är nödvändig.
Din blogg hjälper mig att tänka positivt!! Älskar dina fina bilder, och min son kommer gärna och vill kika på "Abbe-filmer" när jag sitter vid datorn. =)
Vilka fina killar du har! Jag önskar er all lycka!!
Kram Åsa

Här har du en läsare som är nybliven pensionär. De senaste tio åren arbetade jag som informatör på Drottning Silvias barnsjukhus. Det var min arbetskamrat och goda vän Solveig O som berättade för mig om bloggen när den var tämligen nystartad. Barnsjukhusets verksamhet och dess fantastiska personal ligger mig varmt om hjärtat. Jag är också intresserad av Solveigs forskning som jag kunnat följa i många år. Genom mitt yrke som informatör har jag förstås ett intresse för hemsidor och bloggar - och tycker att Heja Abbe är en av de mest välskrivna och grafiskt tilltalande bloggar jag sett. Underbara bilder. Heja Abbe och Abbepappan!

kommer hit lite då och då. första gången för kanske ett år sen. eller två, sånt är svårt för mig att komma ihåg. för att bli berörd av stort och smått. jag gillar hemma, vardag, det "stora i det lilla", fotografera, skriva, mat och några människor. fick diabetes när jag var åtta år och min ena lillebror har en form av autism, men jag skulle läst ändå. så. en liten presentation.

Jag hittade bloggen i höstas genom ett tips från en annan blogg. Numera ser jag mig som en trogen följeslagare av Abbe och Brorsan, då jag tittar in flera gånger i veckan! Jag är dock bara 22 år och har inga barn (än) men ag älskar att läsa din blogg för den handlar ju om verkligheten!
Det värmer i hjärtat att läsa det du skriver. Du, din familj och din blogg gör världen till en lite bättre plats!

Min vän tipsade mig och en annan vän om bloggen när vi pluggade i Växjö, minns inte exakt när eller hur, men genom åren har det blivit många skratt och tårar tillsammans! Oftast hann någon före att läsa och uppmanade oss andra att gå in och kolla. Det var nästan ett stående "Heja Abbe-samtal" ett tag!
Jag är lärare och möter hela tiden barn med olika förutsättningar i livet, kanske var det därför jag fastnade, men även för ditt sätt att skriva!

Hej! Jag minns inte hur jag hittade hit men jag fastnade direkt. Jag tycker din blogg är varm, inspirerande och en sann glädje att läsa.

Har själv tidigare år jobbat med barn med olika typer av funktionsnedsättningar, och som journalist har jag skrivit en del om frågor som rör det området. Kanske gör det mig extra intresserad.

Men jag tror faktiskt inte att det beror så mycket på det, utan mest på att man blir så glad av att få ta del av det du skriver om. Ni verkar vara en sån fin familj och det blir man ju glad av!

Johanna

Hejsan! Jag hittade hit i samband med farsdag, det var någon som länkat dig som läsvärd pappablogg. Jag fastnade direkt och läste, från start, igenom hela bloggen de närmast följande kvällarna. Underbar! Du både skriver och fotar väldigt bra. Sedan är både storebror och Abbe riktigt charmiga killar! Abbe har en liten speciell plats dock, då min pojkvän också är ett hjärtebarn. Han har dessutom legat inlagd för cancer sedan några månader tillbaka. Abbe och han har väldigt lika ögon, glädje och kärlek har jag hört att de speglar. Det känns därför som en tröst att titta in här några gånger i veckan, kanske konstigt, men på ett bra sätt. Ni är en fin familj, ta hand om er! /H, 20 år.

Hej Abbepappan!
Jag heter Emelie. När jag hittade hit första gången var bloggen inte så gammal, sedan tappade jag bort den ett tag och nu är jag här igen och följer er vardag med spänning och glädje.

Förutom att jag heter Emelie så är jag socionomstudent, stolt östgöte och lite allmänt kreativ och litteraturintresserad. Det var minivarianten ;)

Jag hittade hit för 1,5 år sen, bara dagar efter att vi kommit hem från bb med vårt första barn. Då läste jag igenom nästan hela bloggen i ett svep, grät och log och berättade för min sambo om fina Abbe, fina Storebror och fina Abbepappan.
Nu kommer jag förbi lite då och då för att se hur ni har det.
Det är den osentimentala värmen, kärleken och äktheten som gör det, precis som så många tidigare sagt.
Jag är 31 år, jobbar inom bokhandeln, drömmer om att studera grafisk formgivning. Bor utanför Sthlm i en liten stuga som läcker på vintern men som vi älskar på sommaren. Läser, syr och donar mest.

När bloggen vann pris blev jag nyfiken och sedan dess är jag en trogen läsare. Läser lite bakåt när jag vill ha något spännande och bra att läsa. Men är ännu inte igenom "allt".

Är mamma till 2 små tjejer och den älsta har funktionsnedsättningen Tay Sachs, det finns ingenting att göra åt detta, mer än att se livet på ett osentimentalt sätt. Du är duktig på att återge livet på detta sätt, med fina texter och bra bilder.

Jag heter Rebecka och bor i Jönköping. Jag har läst bloggen länge. Intresserade mig för den eftersom min brorsa hade INCL (Infantil Neuronal Ceroid-Lipofuscionosis), tröstande på något sätt att läsa om Abbe eftersom det under omständigheterna går så bra för honom. Min brorsa gick bort för ett par år sedan men jag har hängt kvar på din blogg.

Hej, jag hittade hit från Innan du fanns när jag var gravid I ca sjätte månaden. Jag var livrädd för att bli förälder men fann din historia otroligt tröstande i sin positivitet. Du förmedlade en känsla av att hur det än blir så kan man försöka se så positivt som möjligt på situationen och att det aldrig är rätt läge att ge upp. Nu är dottern en frisk och mycket livlig 1,5 åring och jag är säkrare i min föräldraroll men jag följer fortfarande bloggen med stor glädje. Tack för att du skriver /Talie

Lustigt att du buntar ihop alla över 50 till en åldersgrupp. Men det är naturligtvis mycket intressantare att veta om någon är 39 eller 41 än 51 eller 75. Åldring som åldring!

@annaama Att jag gjorde ett svar för 50 och uppåt beror helt enkelt på att det inte är så många som läser bloggen som är över femtio. Som det ser ut just nu så är det knappt 4%. Det hade såklart varit bättre med fler svarsalternativ, men jag ville hålla nere antalet lite. Lägg också märke till att alla under 30 buntas ihop till en grupp. De står just nu för ca 53% och hade kanske varit intressant att dela upp i fler kluster.

Jag vet faktiskt inte riktigt när jag började läsa.... Kanske va det efter jag va på studieresa med fina Abbe-mamman som jag började läsa riktigt... Enda bloggen någonsin som jag följer... För att du berör mej ändå in i själen.
När jag läser det du skriver ler jag alltid av hela mitt hjärta, jag gråter när det berör mej sådär rätt in i hjärtat och jag får mig en tankeställare och fylls av både värme och ödmjukhet inför Livet! Jag lyfter ödmjukt på hatten för Abbe, storebror, dej och fina Abbe-mamman! Ni är för mej fantastiska människor som jag blir lycklig av att läsa om. Jag är glad över att få ha lite "tilgång" till er genom din blogg... Jag är tacksam över dina inlägg men även medveten om att man inte kan ta för givet...

//Värme och omtanke från mej till hela familjen

Ninisen, 34år, bor i Åsa med min fina sambo och våra två busiga tjejor (1,5 och snart 5år) f.d arbetskramrat m Abbe-mamman

Elin, 27 år gammal jobbar på bank. Bor i Stockholm, i Vasastan med pojkvän och hund. Jag har läst bloggen så länge, så jag kommer inte alls ihåg hur jag hittade hit. Kan ha varit via Silverfisken kanske...? Har iallafall fastnat för dig och din fina familj, man får både skratt och gråt och en väldigt fin känsla av hur det kan vara att ha barn (som jag inte har, men som jag hoppas kommer nån gång i framtiden). Både Abbe och Storebror verkar vara så otroligt fina och goa killar, så all cred till dig och din fru :-) kram från elin

Hej Abbepappan!

Jag heter Anna o jag är 24 år. Jag har följt HejaAbbe sedan 2006. Jag har varken barn eller sambo - och du o jag lever väldigt olika liv. Jag borde inte kunna relatera till något av det du skriver om. Men det gör jag! För det spelar ingen roll att jag inte har några barn - det du skriver om är Kärlek, och det kan alla relatera till!
Dessutom är du en FANTASTISK skribent, du skriver o berättar så otroligt bra! Att kunna sätta ord på kärlek är ingen lätt sak, men du berör verkligen med dina texter - och det ska tilläggas att en hel del tårar har fällts under de senaste årens läsning!
En hel del skratt också - Hugo är min idol! Det måste ju vara Sveriges Skönaste Kille!
TACK Abbepappan, för att du delar med dig av dina tankar, för att du tar dig tid att skriva och för att HejaAbbe bloggen finns!
Många kramar
Anna

oj, oj!
Du har ju fått ruskigt många kommentarer, vilket är positivt :) (och förståeligt då bloggen är superbra).

Vad jag ville tillägga är att OM du hinner göra en till sådan här undersökning (kanske strax innan du lägger ned bloggen vilket jag också förstår kommer hända någon dag) så är en annan relevant fråga något i stil med "Har du själv något medfött hjärtfel och/eller kromosonavvikelse". Det är nämligen så att jag hittade hit då jag själv är "hjärtebarn" och hejar verkligen på Abbe! Och jag vet att om man har en stöttande och förstående familj och bra läkare samt vilja kan man gå hur långt som helst, även som hjärtebarn. Jag har hittills: löpt Gbg-varvet, gått 100km i sträck på 19h (Lappland Ultra), simmat Vansbrosimmet och löpt Lidingöloppet. Nu stundar Öppet spår och sedan Vätternrundan! Detta trots att jag har "fel" kammare som pumpar blod till stora kretsloppet. Heja Abbe!!!!

Jag heter Dag, vilket framgår av signaturen. Jag läser bloggen flitigt men jag brukar inte kommentera eftersom man i inläggen hittar väsentligheterna, sanningarna och känslorna. Då har jag inte mer att tillägga.

Jag tror jag hittade hit via silverfisken för en himla många år sedan, och sedan dess blivit kvar. Min lista på favoritbloggar förändras hela tiden, din är nog den som har hängt med längst.
Gillar kombinationen av allvar, vardagsberättelser, vackra foton och att allting känns så mänskligt. Jag hejar på Abbe, pappan, mamman och brorsan!

Hej! Jag är en mormor och farmor med 13 barnbarn. Jag tycker så mycket om att läsa det du skriver.Tack, Abbe-pappan!/ Kerstin.