Idag var Abbes första dag i simskolan, eller "imma-ouan" som han kallar den. Jag skulle kunna skriva en hel roman om Vattenpalatsets hårresande prispolitik och ogina synsätt, men jag orkar inte det just nu. (Kanske borde överlåta det till MikeBike, det finns ingen som kan bli arg på ett så underhållande sätt som han)

Minisim kallas det för och bygger på lekar och sånger varvat med simträning. En förälder är också med i vattnet. Målet är att barnen ska bli vattenvana och kunna ta sig till kanten och upp om de ramlar i.

Eftersom operationer och allt annat hindrat Abbe från att börja tidigare, var han den enda nybörjaren i gruppen. De andra barnen verkade ha gått ett tag. Till att börja med ville inte Abbe alls. Han höll krampaktigt fast runt min hals och var överhuvudtaget inte intresserad av några övningar.

Simfröken – som inte kunde undgå att se Abbes ärr – undrade lite, och jag berättade. Vi kunde ta det lugnt och leka lite med vattenleksakerna, sa hon. "Det lossnar så småningom" bedyrade hon. "Jag visste inte att han var nybörjare, men det ska jag tänka på i fortsättningen" Jag som sett Abbe i armpuffar kasta sig handlöst från poolkanten när vi var på Kreta i somras vet att han älskar vatten. Men det kändes lite fånigt att börja förklara det, så jag log och sa "ja, det gör det säkert".

Efter ett litet tag blev Abbe varm i kläderna (eller rättare sagt engångsbadblöjan, eftersom jag lyckats glömma Abbes badbyxor hemma). Han tog tag i en "flytkorv" sköt iväg från kanten med ett litet ubåtsdyk och simmade fram till mig.

Fröken som såg alltihop skrattade och sa "Det behövs inga nybörjarövningar där inte"




Undervattensbilderna av Abbe och hans bror är tagna på Kreta i somras.

Andra bloggar om: simskola, Kreta, Vattenpalatset, minisim