I morse var Abbe och jag på hjärtmottagningen på återbesök för att göra ett ultraljud. Mäta, väga, av med tröjan och på med elektroderna. Och så halka runt med den där lilla scannern. Med hjälp av Teletubbies gick det faktiskt riktigt bra. Bara några små protester.

Hjärtat såg fint ut. Skönt. Och eftersom man inte kunde se någon vätska att tala om runt hjärtat, behövs inte längre den vätskedrivande medicin Abbe har fått sedan han opererades i oktober. En sak mindre att hålla reda på varje dag. Hej då, kissemedicin.

Men det bästa var ändå att vi ska inte på återbesök förrän om ett halvår. Inte för att jag ogillar hjärtmottagningen. Nej nej, de är jättetrevliga där. Men vi har aldrig haft så långa intervaller mellan besöken förut, och det blir liksom en markering.

Ett steg från det sjuka, mot det friska.

Andra bloggar om: hjärtfel, barn, ultraljud