(Ursäkta den halvtaskiga mobilbilden)

Ikväll hade vi en riktig grabbkväll, storebror och jag. En leverantör ville bjuda på hockey och föreslog att jag skulle ta med min grabb. Det blev pizza på restaurang innan matchen, Coca Cola i första pausen, godis i andra och en glass i tredje perioden. Och så ishockey.

Ett fullsatt Scandinavium, skanderande Frölundaklack och en härlig stämning. Mäktigt för en femåring som aldrig tidigare satt sin fot på ett idrottsevenemang. Att Frölunda inte spelade särskilt bra hade ingen betydelse. Det var inte där upplevelsen satt. Det enda som var synd var att det aldrig blev något hemmamål så att han fick se den gigantiska indianflaggan, jag berättat om, rullas ut över Frölundaklacken. Men han var nöjd ändå.

Efter bara tio minuter in i första perioden sa han "Juliå e grymma. Annars hade Frôlunda gjort mål för längesedan". Jo, det låg något i det.

Expertkommentarerna fortsatte med klassiker som; "Man måste förstå att det viktigaste är ju att vinna" eller "Frôlunda var bättre på att åka ut, men Juliå var bättre på att skjuta mål".

Vad kul det är med barn. Man lär sig så mycket.

Andra bloggar om: ishockey, frölunda, luleå, elitserien, scandinavium, barn