Jag tror att jag förstår dig.

Jag tror att du / ni inte ser Abbe som "handikappad" !

Båda era pojkar är unika de är era pojkar, de leker, skrattar, gråter, växer m.m.

På grund av att Abbe vistats på sjukhus ganska mycket så har Abbe inte fått samma tid som andra barn att utvecklas i samma takt som t.ex. Abbe:s storebror.

Ni har hela tiden arbetat med att finna möjligheter att förstå och tala - kommunisera med Abbe teckenspråket är vad jag förstår ett verktyg.

Jag är helt säker på att ni har hittat möjligheterna med kroppsspråket.

Abbe:s pappa det är din blogg.

Du är Abbe:s och Abbe:s storebrors pappa men du är så mycket mer, du är människa med alla tankar som människor har.

Jag tycker om att du skriver vad själv vill.

Jag vet inte om jag har rätt, men ordet handikapp kanske betyder inte riktigt på lika villkor.

Då försöker jag i min tankevärd skapa möjligheter som försöker överbrygga handikappet så att det om möjligt inte upplevs som ett handikapp av den som inte fick riktigt lika villkor.

Om min tankevärd är möjlig kanske inte ett handikapp upplevs som ett handikapp av just den kan tyckas vara handikappad, om detta är sant då är det inte ett handikapp i min sinnevärld.

Jag tror och hoppas genom att se lösningar och möjligheter kan man enbart vinna.

Fint skrivet. Och visst blir man förvånad ibland. Ja just det, jag är en SÅN förälder. Hur sjuttom gick det till ;-)
Kram Masarinmamma

Jag förstår dig väldigt väl.

Jag har själv en liten leo med catch22, och glömmer allt för ofta att han har ett handikapp. för mig är han bara en vanlig kille.

Däremot så har han en knapp på magen och när man matar honom ute så stirrar folk och då blir man påmind.

Jag tycker att din blogg e grymt bra, man både gråter och skrattar om vartannat när man läser den. Det är alldeles för mycke känslor som kommer tillbaka.

Och nu förstår jag vad läkarna menar när de säger att dom här barnen liknar varann, för leo är nästan en kopia av Abbe.

Tack för världens bästa blogg.

Handikappad är man först när man står inför något man inte klarar av, så sa föreläasren jag lyssnade på nys. Släng ordet handikappad på tippen. Om du eller jag sätts i ett jumbojet och ska flyga det, då är vi handikappade. Det är alltså situationen som gör en handikappad.
Läs om föredraget här. http://fritturhjartat.blogspot.com/search?q=Livet+rullar+vidare
Eller gå till min sida och sök på "livet rullar vidare"
Det var en annorlund och väldigt nyttig föreläsning.

Fin blogg, har precis hittat hit!
Vet hur det känns att "glömma" handikapp, har inga egna barn men är stödfamilj åt en tjej som nu är 12 år och som har en ganska grav cp-skada. Jag har kännt henne i många år nu och märker ofta att jag ser HENNE och inte hennes funktionshinder. Det märks speciellt när folk i omgivningen frågar om hur skadan påverkar henne. Då blir svarar jag förvirrat och osammahängande för jag är mer van vid att prata om hennes goa personlighet eller hennes intressen!
En av mina arbetskamrater blev ordentligt överraskad när jag efter några år berättade något om rullstolen och bilen, för det var första gången det kom fram att hon inte kan gå själv. Det hade jag inte tänkt på att nämna, det är inte som jag undanhåller eller förtränger rullstolen men vad spelar det för roll hur hon tar sig runt, det är väl att man hittar på saker ihop som är viktigt! Och jag älskar att berätta om våra roliga och mysiga utflykter!
Någon gång ibland när jag tittar på henne så slår det mig att oj, vad gravt hennes handikapp faktiskt är. Men det är väldigt sällan jag tänker det, oftast ser jag bara henne!
Anonym stolt stöd-"mamma"

Jag blir grymt imponerad av dig/er! Jag tycker det är beundransvärt att ni lever ert liv tillsammans precis som alla andra och att Abbes funkionsnedsättningar finns med, helt naturligt. Det är inget ni "sätter vid sidan av" och därmed lägger onödig energi på att oroa er för.

Underbart. Ni är fantastiska föräldrar!

Funktionshindrad. Handikappad. Jag ser i princip ingenting utan mina glasögon. Utan dom är jag handikappad, verkligen. Med dom klarar jag det mesta. Har en funktionsnedsättning bara, som inte märks med mitt hjälpmedel. Och så är det väl för er också kan jag tro, även om Abbes diagnoser är rätt mycket ovanligare än min närsynthet. Så länge allt rullar på och fungerar är han ju inte särskilt handikappad.

Jag bodde en period utomlands i en liten by på landsbygden. Eftersom det inte låg någon stad i närheten, och inga gatlyktor fanns (och knappt ens någon el) var man på kvällarna helt beroende av ficklampor för att ta sig fram utomhus. En kväll var vi ett litet sällskap som glömt våra lampor när vi skulle hemåt genom den snåriga och ormtäta miljön. Då tog en blind tjej täten med sin käpp, och ledde oss alla torrskodda hela vägen hem. Vilka var det som var funktionshindrade då?

Hej!

Citat från Socialstyrelsen:

"Bort med termen handikapp

Socialstyrelsens terminologiråd har tagit beslut om revidering av termerna funktionsnedsättning och handikapp. Funktionsnedsättning och funktionshinder är inte längre synonymer, funktionshinder blir en egen term och handikapp utgår.

I och med detta definieras begreppet funktionsnedsättning: nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Begreppet funktionshinder definieras: begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds handikapp som synonym.

En viktig konsekvens är att funktionshinder inte är något som en person har utan det är miljön som är funktionshindrande."

Det är ju väldigt bra tycker jag! Fast i Finland där vi bor så har man gjort tvärtom, nu kallas vårt vårdbidrag för handikappbidrag sedan 1.1.2008. Himla modernt jämfört med resten av Norden...

Imsa

hej

hej abbes pappa!
hittade hit då jag skrev på mia skäringers blogg och du svarade om abbe som har Catch. Min dotter har det med. hon är idag 4,5 år. jag har inte som många andra läst din blogg och gråtit för det skulle vara som att gråta över min egen situation. det du skriver är vardag för en catch-förälder. Vår dotter började använda tecken som stöd när hon var 2 år. sa sina första riktiga ord vid 3 års ålder. i dag pratar hon bra utan tecken. ett tips är datorprogrammet Teckenhatten. Vi förräldrar kunde gå in när som helst och lära/påminna oss om ett tecken och sen blev det en mysstund framför datorn varje dag med vår dotter där vi lärde tecken tillsammans. hon tyckte det var jättekul och lärde sig snabbt fler tecken än vad vi kunde komma ihåg.
till abbes pappa och till leos förälder: stor kram och styrka till oss Catch-föräldrar och våra underbara barn!!
/Emma

det är unikt att ha ett barn som är handikappat eller som inte är som alla andra.
Har själv ett barn som föddes i vecka 24 som ligger lite efter och som har opererads massa och vårat första år levde vi på sjukhus följt av mera sjukhus men man vänjer sig det blir vardag.
Varje dag gör en starkare och man glädjs över det som barnet ger:) all beundran till er!:)