Det här är inte klokt. Nej, det är fanimej inte klokt. Det känns som en dålig repris. Som att jag skrivit nästan precis samma sak tidigare, helt nyligen.

Kompisen och jag ska åka skidor i helgen. Ja, jag ska göra ett försök till att få lite skidåkning till livs. Vi ska till Åre och tåget går i morgon efter jobbet. Det blir bara han och jag, en tradition vi har hållit i liv i några år som gör att vardagskneget känns en gnutta lättare. Bra skidåkning, after ski, god mat, gott vin och inga krav från jobb eller familj. Bara några dagar. Lagom för att börja längta efter de där hemma.

Men jag vågar knappt tro på det. Med mitt track record på sistone så måste väl något gå åt helvete (Jag vet att jag skrivit att jag är en inbiten optimist, men han har blivit naggad i kanten).

Okej. Jag ska inte ropa nej förrän jag är över bäcken. MEN. Och då menar jag ett riktigt Tony-Irwing-MEN. Just nu ligger min fru i sängen och mår illa. Och idag kräktes en kollega på jobbet. Fattar du? Det är ju inte klokt. Nu igen. Precis dagarna innan man ska iväg.

Så nu har jag käkat pepparkorn, fast jag inte tror på det. Jag dricker whisky, trots att jag inte tycker speciellt mycket om det. Jag har köpt tre pumpflaskor med handsprit till jobbet, och nu går jag och lägger mig i killarnas rum.

Något av det måste väl göra nytta i alla fall.

Andra bloggar om: magsjuka, vinterkräksjuka, murphys lag, skidåkning, åre