Idag var det en intensiv Abbe-dag. Först träffade vi hans logoped. Det vill säga den ena av dem. Han har ju två. En som vi träffar då och då på habiliteringen som har till uppgift att följa Abbe och vara till stöd i hans språkutveckling i vardagen. Som jag har fattat det.

Men den vi träffade idag finns på Sahlgrenska och ingår i 22q11-teamet. Hon följer Abbe ur ett annat perspektiv. Hur utvecklas språket, men kanske framför allt talet? Vad funkar inte, och vad kan man i så fall göra åt det? Återigen om jag fattat allt rätt.

Idag fick Abbe bläddra i vad som såg ut som en vanlig pekbok med bilder på bil, röd, boll, flicka och allt det där. Men under den vanliga ytan dolde sig noga utvalda ord för att representera alla de olika ljud man gör när man talar. Abbe bläddrade, pekade, tecknade och pratade. Samtalet spelades in och logopeden antecknade. Små fonetiska krumelurer lämnade hennes pennspets och landade på arket. Det liknade arabiska tecken eller kanske telefonklotter. Obegripligt för mig, värdefull information för henne.

Abbe fick beröm. Hans språk har utvecklats en hel del sedan sist vi var där. Men det finns fortfarande stora problem med själva uttalet. Det läcker luft genom näsan och de ljud som kräver tryck funkar inte alls.

Det finns några olika orsaker till att det inte funkar. Oavsett vilken, måste det åtgärdas.

Andra bloggar om: logoped, fonetik, gomspalt, talfel, 22q11, habilitering