Efter logopeden var det dags att träffa en läkare som var – som jag uppfattade det – specialist på öron näsa hals. Han skulle göra ett litet försök att undersöka Abbes gom. Logopeden hade varnat oss att det kanske inte skulle gå så lätt men vi skulle ändå testa. Hon var förresten med vid undersökningen.

Och här måste jag komma med lite beröm. Det är skillnad på de som jobbar mycket med barn och de som inte är så vana. Logopeden är van, det märks. Och den här läkaren likaså. Han började med att hälsa ordentligt på Abbe, innan han ens tittade åt mig och mamman. Bra. Sedan satte han sig på golvet och lekte med lite olika leksaker. Han tog sig tid att bli lite kompis med sin patient.

När det var dags för undersökning berättade han noga för Abbe vad han tänkte göra, visade alla grejer ingående och lät det ta tid. När det var dags att gapa för att doktorn skulle titta med pannlampa i Abbes mun gick det som en dans. Jag har aldrig sett Abbe gapa så stort och duktigt. Han sa AAAAAAA när doktorn ville, och ÄÄÄÄÄÄ när han bad om det. Jag blev jättestolt.

Doktorn bad Abbe fylla kinderna med luft, som när man ska göra pruttljud. Han stod framför Abbe och – förmodligen helt utan att tänka på det – la armarna i kors. Abbe gjorde lydigt precis som doktorn sa.

Fyllde kinderna med luft. Och la armarna i kors.

Skratten la sig efter Abbes alla små upptåg, och det var dags att höra vad läkaren gjort för iakttagelser. Here we go, tänkte jag. Men av den ganska begränsade undersökning kunde han inte känna eller se någon uppenbar gomspalt. Vad bra, tänkte jag först. Men sedan blev jag fundersam. Varför funkar det inte då?

Som jag nämnde i det förra inlägget finns flera olika skäl till att det läcker luft. Ett kan vara submukös gomspalt. Dvs musklerna är underutvecklade eller sitter fel i den mjuka gommen. Det går att åtgärda med operation av gommen.

Ett annat problem kan vara djupt svalg och kort gom, vilket leder till att gommen inte kan stänga till upp mot näsan. Går att operera med en så kallad svalglambå (en ”brygga” mellan svalgväggen och mjuka gommen).

Slutligen kan det vara så att musklerna helt enkelt inte jobbar som de skall, dvs att det är något neurologiskt snarare än fysiskt som krånglar.

Vilket det är, återstår att se. Vi blir kallade igen om ett halvår ungefär. Tills dess lär vi oss mer tecken och tränar på att prata.

Andra bloggar om: öron näsa hals, gomspalt, svalglambå, logoped