Åh... :) Så fint.

Vet du Abbes pappa. Jag har läst många bloggar jag, men faktiskt ingen som är så full av kärlek som din. tack!

Vilken goding!

Min lilla Linnéa brukar lägga armarna runt min hals och säga:
Ja ättar dig.
Då är tårarna när och man blir ännu mer kär.

Dunderhonung: Mmm, tycker jag med.

Mymlan: Men oj! Det var väldigt fint sagt. Vilket betyg. Vad glad jag blir, i hela kroppen.

Lena: :-) Gulligt.

Den här kommentaren kommer så sent efteråt, att du aldrig kommer att se den. Men. Du skriver otroligt bra, rart, känslosamt och roligt! Jag hittade din blogg för ett tag sedan, men började sträckläsa den från början för tre kvällar sedan. Jag låter allt vara; struntar i tvätt och disk och läser bara... :O) Min man arbetar i Stockholm under veckorna och jag har ingen här hemma som strukturerar mig när väl barnen lagt sig! ;O)
Och så läckert - Abbes språkliga framsteg märks i dina fonetiska återgivelser - jag förstår mer och mer av dem! Helt underbart!
*kramar*