Tänk, att man kan ha så olika uppfattning om vissa saker.

Abbe och jag gillar nästan precis samma grejer. När jag kommer från jobbet gillar han att komma springande i full fart med armarna utslagna för att kasta sig runt min hals. Det gillar jag också.

Han tycker om när man busar med honom. När man killas, sådär lagom mycket. På gränsen till att det blir jobbigt, men ändå inte. När han skrattar så han kiknar, men jag slutar i tid och han flämtande säger "nea" [mera]. Han gillar när jag pappaslänger honom i luften. Ju högre, dess bättre. Ju stökigare, desto roligare. Det tycker jag också om.

Han älskar att gosa. Krypa upp i mitt knä och säga "mmmm" med ett sånt där "vilken-tur-att-jag-har-dig-tonfall". Och säga "niiin aph-aph" [min pappa] med ett suckade eftertryck. Det älskar jag med.

Jag tycker om att bygga kulbana. Han älskar det. Jag gillar att lägga pussel med honom. Det gillar han med. Och läsa böcker, baka pizza, gå i skogen, dricka espresso, äta popcorn och åka vattenrutschkana. Samma där. Vi gillar det.

Men när det handlar om att klä på sig kläderna på morgonen, är vi inte på samma våglängd. Abbe tycks ha fått för sig att det är en rolig jage-lek. Han springer runt huset och gapskrattar när jag vill byta hans pyjamas mot kläder. Han drar iväg så fort jag visar mig med en tröja och ett par byxor, fnissande med hopp om att jag ska springa efter.

Jag däremot, hatar det. Det är alltid bråttom, och jag är alltid trött. Att leka jage är inte vad jag vill just då. Och att försöka få på en strumpa på en liten fot som sparkar mig i ansiktet roar mig ingenting.

Tänk, att man kan ha så olika uppfattning om vissa saker.

Andra bloggar om: påklädning, barn, morgontrött, gosa, leka, olika, lika