Fredag kväll. Äntligen hemma efter en vecka fylld av kvällsarbete och multiförkylning. Dags att lösa av mormor och "morfar" som hämtat på dagis för att jag skulle hinna klart på jobbet. Skönt att äntligen få slappna av lite.

Morfar sitter i en stol. Abbe tar rejält med sats för att springa och slänga sig i armarna på honom, men snubblar på mattkanten, faller handlöst, raklång och träffar hörnet på stolen med full kraft.

Jag står tre decimeter ifrån alltihopa och ser hans lilla ögonbryn träffa ekhörnet med en jävla smäll, för att tala klarspråk. Även om jag hinner reagera förhållandevis snabbt sprutar blodet redan när jag lyfter upp honom, knappt en halv sekund efter impact.

Jag springer ut i köket sliter av en halvmeter hushållspapper och trycker mot hans lilla panna, för att försöka hejda det värsta. Blodet som nu strömmar ner i hans öga färgar papperet rött och jag ber mormor fiska fram isbitar ur frysen som vi virar en handduk runt och försöker kyla så gott det går. Abbe skiter i om det blir en blåtira, bara han slipper en handduk med isbitar i pannan.

Som tur är har jag kirurgstrippar hemma i mitt "isklättrings-första- hjälpen-kit". Och som tur är har mormor jobbat hela sitt liv som sjuksköterska och har dragit ihop många sår. Så under kraftiga protester från patienten lyckas vi tejpa ihop honom. Och till och med locka fram några skratt. "Ojojoj, Abbe har gått sönder, då får vi laga med tejp." Sånt tycker man är kul när men precis spräckt ögonbrynet. Om man är tre år.

Andra bloggar om skada, barn, blod, ögonbryn, boxning, första hjälpen