Tredje bästa tid i heaten. Vi snackar fyra tiondels sekunder efter den som hade snabbast tid på ett varv. Det vill säga riktigt bra läge i starten, inte pole position men bra nära. Jag är laddad.

Åtta jävulskt övertända reklambyråmedarbetare satsar allt i finalen, och i andra kurvan smäller det. Jag går in som trea i svängen då den som ligger först får sladd. Pang. Jag kör in i honom och tappar kontrollen, snurrar 270 grader och krash, någon annan kör in i mig så det sjunger om det. Jag känner hur mina revben får sig en rejäl kyss i sida av det skålformade sätet och undrar under någon sekund om det här egentligen gick bra? Medan jag känner efter krockar folk runt om kring mig, och när kaoset skingrats står jag med nosen i fel färdriktning. De andra glider förbi.

Min tredje plats i startfältet hade förvandlats till jumbo, och det var bara att börja försöka jobba sig framåt. Jag försöker frenetiskt plocka en efter en, men i min iver att återta min plats i toptrion satsar jag för hårt, sladdar och krockar igen.

När jag till slut ser den svartvitrutiga flaggan passerar jag mållinjen som fyra, bra trött och med ömmande revben.

Vadå blodigt allvar? Det var ju bara en firmakväll med go-cart.

Andra bloggar om go kart, tävling, tävlingsmänniska, krocka