Det är bannemig nyttigt för mig att vara ensam med barnen ibland. Jag blir tvungen att lägga ner alla andra projekt. Och bara vara pappa. Vanligtvis har jag tusen järn i elden. Men det är liksom ingen idé att försöka uträtta något när man är själv med killarna, man blir bara stressad och irriterad på dem. De stör hela tiden, och det man planerat att göra blir bara halvfärdigt.

Men om jag stålsätter mig. Om jag försöker släppa rastlösheten och ger fan i allt jag borde fått gjort. Om jag bara hittar på saker som Abbe och hans brorsa kan vara med på, saker de kan hjälpa till med. Då blir det istället den värdefullaste antistressmedicin man kan få tag på. Bästa terapin.

Det blev en bra helg. En riktigt bra helg faktiskt.

Vi har bara varit. Gjort ingenting. Jo förstås, vi har badat, gjort fläderblomsaft, spelat lite fotboll, och schack, vattnat lite i växthuset och drivbänkarna. Och umgåtts.

Bara Abbe, storebror och jag.

Andra bloggar om barn, kvalitetstid, rastlöshet, stress