Om du frågar både Abbe och Storebror om du är 'Världens sämsta jävla skitpappa' så är jag 110% säker på att dom kommer båda säga nej och ge dig en bamse kram!! inte för att det kanske hjälper så mycket men jag skickar över en bamse kram till er alla ändå *kram*

Du är absolut inte världens sämsta jävla skitpappa! Tvärtom. Världens sämsta jävla skitpappa skulle inte reflektera så här, ha dåligt samvete eller sätta sig in i barnens magont.

Och du.

Vi har alla liknande saker på vårt samvete. Jag har också suttit gränsle över barn och bänt upp munnen för att kunna borsta. Bara som exempel...

Kram.

Ta det lugnt. Alla tappar vi fattningen då och då. Du är bara mänsklig, ingen maskin. Och killarna kunde inte ha en bättre pappa.

En stor kram till abbe och storebrors pappa för att han just nu verkar behöva det. Vi är alla där, varje dag - vi småbarnsföräldrar och tandborstning.. Du är ingen skitpappa, du må vara en av de finaste jag sett!

idag ville jag slänga min 9veckor gamla hundvalp i väggen. Efter att han för hundratjugonge gången kissat på mattan, ätit upp dn's kulturdel innan jag hunnit bläddra och skällt som en besatt på grannen (en tax, skalldrivande jakthund, vilket betyder att det inte är ett lågt och charmigt moff-och-poffande...)

Jag kanske inte kan sätta mig in i din exakta situation. men jag är övertygad om att du aldrig kommer kunna ta rollen som "världens sämsta jävla skitpappa".

Men Abbes Pappa, ta dig tillbaka i din egen blogg till den dag då du kom hem med storebror från er egentid och semester ihop, minns du hur Abbe kastade sig i din famn och sa MIN PAPPA...så hade inte ett barn gjort om de fann sin far dålig. Du är inte en dålig pappa, din bägare rann över, det gör den ibland. jag har ett barn som utreds för aspbergers, åtskilliga ggr har jag under svåra utbrott fått tvångshålla henne, så pass att hon ibland fått blåmärken, jag gråter också som ett barn...varje gång, men utan den åtgärden skulle hon skada sig själv BETYDLIGT värre. Och innerst inne vet du, att om du inte med våld borstade din sons tänder så skulle han få lida, lida av ont, av besvär av att inte kunna tugga.
Förmodligen har du redan testat allt men jag ska ändå komma med ett litet tips som fungerade iaf en stund när min dotter var som värst med just kroppkontakt.
Vi skaffade en plansch på något hon gillade (Disneys princess i dotterns fall) och sen klistermärken som hon ansåg passade till (glittriga silverstjärnor var det den gången). Var gång vi fick borsta tänderna utan massiva konflikter (den gränsen bestämmer du) så fick hon klistra en stjärna på sin fina plansch. Andra kompisar till mig har en "tandburk" där de får någon krona eller 5krona vid var tandborstning, de pengarna får de sedan var månadsslut gå o välja en lite sak för, typ penna eller liknande.
Hoppas ni kommer till bukt med tänderna, om inte så fortsätt som du gör, även om du plågar din själ, för du vet att du plågar dig mer om du får tvinga han till en tandläkare sen med tandont. Lycka till till Abbes absolut bästa pappa! *styrkekram*

Du ska inte alls känna dig som 'världens sämsta jävla skitpappa'.
Alla tappar vi fattningen nån gång, det bara brister och man vill bara inte mer.
Och vi gör saker som vi senare tänker 'varför fan gjorde jag så. fan också'
men det är bara mänskligt.
Det finns de som i en sådan situation hade kunnat göra bra mycket värre saker med sitt barn än bara skälla på det där sättet, och det är (enligt mig) dåliga föräldrar.
Jag som är uppväxt med en thailändsk mamma och har fått en hel del sju-helvetes utskällningar
kan säga att, det gick bra för mig =) För annars fick jag massa kärlek från mina föräldrar. Och det är vad du ger båda dina pojkar, och jag lovar att det kommer gå bra för dem också.

Ååå, men du är ju inte det. I mina ögon är du en kanonpappa. Får nästan tårar i ögonen. Den kärleken du visar. Och man klarar inte hur mycket som helst, så är det bara.

Hejsan! Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat tidigare men nu kände jag att jag måste faktiskt. Du är en underbar pappa till dina killar, det märks på sättet du skriver även om jag inte känner dej alls och aldrig har träffat dej. Jag hoppas du vet det och det tror jag att du egentligen gör. Alla kan inte vara på topp hela tiden vi är alla mänskliga och personligen tror jag inte att det är skadligt för varken Abbe eller storebror att du visat din förtvivlan över den jobbiga situationen, tvärtom. Huvudsaken tror jag är att man sätter sej ner med barnen efteråt och förklarar varför och hur man kände osv...på deras nivå naturligtvis. Jag ska inte tjata om det, jag vet att du löser det där på bästa sätt för er...och innan du vet ordet av så borstar säker Abbe tänderna alldeles själv. Kram Petronella

Även om det var hemskt gjort och du mår skit så är det helt förlåtligt. Pappor är också människor och man har inte oändligt tålamod även om man ska vara den där superhjälten som aldrig viker för något. Du är en människa Abbes Pappa!

Du är mänsklig och en alldeles underbar pappa! Jag tror att det brustit för de flesta föräldrar ngn gång, och är man dessutom förälder till ett barn med speciella behov, med all den stress det innebär, så är det nog ändå lättare att det händer. Samtidigt vet jag hur jävla hemskt man mår efter ngt sådan här har hänt, så du har min djupaste sympati.

Ang. tandborstningen så tror jag inte på en massa lock, pock och lek innan man börjar borsta. Jag skaffade ett en-minuters timglas vilket fascinerar dottern att titta på. Då vet hon hur lång tid varje sida tar och när det är slut. Kanske ngt att testa? Annars skulle jag köra med teckenekonomi, d.v.s. t.ex. en stjärna för varje gång det funkar utan bråk. När han har samlat ihop t.ex. 7 stjärnor får han välja en belöning, gärna i form av en upplevelse, som belöning. Kör gärna samma system med storebror så kanske det triggar Abbe att också samla stjärnor.

Stackars Abbes pappa och Stackars Abbe!
Jag blir alldeles ledsen i hjärtat när jag läser inlägget, för det är hemskt att ha såna strider för alla inblandade :(

Jag, med min tvåmånaderspalt har inte så många goda råd att komma med, men jag är helt övertygad om att du inte alls är "Världens sämsta jävla skitpappa".

Tvärtom faktiskt.

Du är den bästa av pappor!

kram!

Kära brorsan
Som en erfaren mamma till fyra barn så kan jag lova dig att det som hände inte är någon världsolycka. Jag skulle kunna berätta flera liknande episoder från vårt liv. Två exempel: När jag i ilska över något av barnens beteende hoppar på en nyinköpt ost (visst - moget eller hur?) så den blir platt och oigenkänlig och måste kastas. Eller när maken efter en strid med den yngste sonen om att inte äta ketchup (pga allergi) tills slut blir lika arg som du blev och sprutar hela ungen full med ketchup. Tro mig - han mådde inte heller så bra efter det. Men för det är man inte en generellt dålig förälder även om man i den stunden kanske inte är något praktexempel.
Och vad gäller tandborstningen - jag hade nog gjort samma sak, ibland blir det för mycket.

Det händer oss alla, vi hade samma "problem" för ca 1 år sedan..men det har turligt nog ändrats...vi provade med olka roliga tandborstar och till slut funkade det!!

Var glas att du slängde tandborsten och inte Abbe i väggen... Att vara en skit mammma och pappa kan vi alla vara i bland...Hoppas du och storebror mår bättre.....

Du,det där med tandborstning är inte skoj. Men pröva att Abbe borstar dina tänder samtidigt.. Ähum, jag vet att det kan vara "risky" men han kan inte hålla för sin mun och fokuserar på nåt annat. Sedan har jag och min dotter haft "gaptävling", helt enkelt sett hur stort det går att gapa!

Ibland har jag också borstat tänderna på en tjej som ligger över mina knän och skriker i högan sky, men jag har tänkt att då borstar jag extra ordentligt för då kommer jag i alla fall åt och jo, jag har känt mig som världens hemskaste mamma, men jag har sagt förlåt efteråt och bara man pratar om det går det nog bra. Lycka till i fortsättningen och du ska veta att du inte är ensam om de här bekymren.

nej nej nej, du är ingen kass pappa, du är nog den varmaste goaste pappan som Abbe och storebror kan ha. Känner dock igen hur du känner dig och som du har läst i alla dom andra inläggen så har vi andra föräldrar gjort likadant nån gång. Det tar ett tag att komma över en sån här grej men så småningom kommer det att kännas bättre.
Kram

Jag känner inte alls dig och din familj och jag har aldrig kommenterat här på bloggen.

Men jag har läst varenda liten bostav och inlägg som du har skrivit här och dina texter är fyllda av värme och kärlek till dina söner. Så någon skitpappa är du då rakt inte.

det här är bara min åsikt och jag tror att många kommer att tänka "She is a nut", men så här tycker jag. Tänder jovisst, men att behöva tvångshålla ett barn för att borsta tänderna, det är inte min grej,(har gjort det själv,tro mig)känner så igen mig i din historia. Du skall tro att tandläkarna tyckt att "ni måste borsta bättre bla, bla, bla", men till vilket pris, går det inte så går det inte.
Vi har till ochmed borstat när han sover, in med en liten plast grej som finns att köpa på tandvården som liksom håller upp munnen och borsta, (funkar så där, om du frågar mig) men bättre än inget.

nu är vår kille 7 och har börjat borsta själv, jo, så är det, men, bättre än ingenting, och så kan man bara "hjälpa till" lite längst bak.
Funkar, inte perfekt, men helt överkomligt. Jo jo, jag vet hur viktigt det är med god tandhygien med hjärtebarn (har ju ett själv)men nu gör han och storebror det tillsammans innan de går till skolan, nästan lite kul till och med!

Nå till saken, jag har reagerat som du måååånga gånger och kastat både det ena och det andra (inte bara i fallet tandborstning iofs :-/)men jag är helt överygad om att du är den bästa pappa Abbe och storebror kan ha och bara att ta storebror med hem igen visar hur du trots dramat går hem med flaggan i topp.
Mitt råd: tvinga inte försök bara med jämna mellanrum att hitta på olika sätt att lösa det på om det inte går, strunta i det och prova igen. Nu tycker jag bara att ni skall strunta i det ett par dagar, kanske en vecka glömma bort detta och börja om från början, med nåt helt annat.
lycka till!

Åhhh nej!! Du är ingen dålig pappa. Som sagt alla tappar vi fattningen,och mister tålamodet. Du är ärlig & står ju för vad som hänt... Ta hand om dig!!!!!!
/J

Du är en helt vanlig pappa som fick nog.
Jag har just skrivit om min morgon med Agnes där jag fick ett lite lätt anfall.
Du är helt normal jag lovar men jag vet också hur dåligt man mår när man har fått detta anfall för det har hänt några gånger att jag också har exploderat och gjort saker som gjort tjejerna storögda av skräck för sin mamma.
Som tur är går det över och barnen älskar en som bara den ändå och gör samma dumheter igen och igen och igen.

Well, kära Abbes pappa. Jag ser att du fått många tröstens ord. Och så är det ju. Man beter sig ibland mot barnen just precis för att det helt enkelt brister. Jag tror inte någon förälder klarar att djupandas genom en hel barnuppfostran...

Och du har varje dag bevisat att du är den bästa av pappor. Precis redan nyss faktiskt när du insåg att det bästa var att plocka hem storebrorsan.

ps. Faktiskt väldigt roligt med din syster och osten.

Allt det jag hade tänkt att skriva har redan sagt av föregående kommentarer.

Du är bara mänsklig - alla får utbrott. Det ordnar sig! Men förstår att det är oerhört tufft!

Läste ditt inlägg och tänkte direkt, instinktivt: Det här måste jag kommentera, och peppa dig maximalt.
Hah. När jag läst allas kloka, insiktsfulla inlägg, har jag inget att tillägga. Du får bara beröm och det är du sannerligen värd!

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

Jag sällar mig till din beundrarskara och instämmer med övriga skribenter - självklart är inte du någon dålig pappa!

Att visa känslor inför barnen är svårt men samtidigt är det nyttigt för dem att förstå att föräldrar också kan bli ledsna och arga utan att det är något farligt med det. Kanske har du hållt inne med känslor tidigare och att det är därför som storebror blev orolig och fick ont i magen - han är kanske inte van att hans pappa också kan bli ledsen.

Många med tandborstningsproblem har testat den batteridrivna varianten som spelar en trudelutt så länge som borstningen ska pågå, kanske att Abbe skulle gilla det? Annars kan ni kanske låta honom att borsta sina tänder själv under en period (bättre med dålig borstning än ingen alls) tills han känner att han har kontroll över tandborstningen igen. För många av barnens reaktioner handlar ju om att ha egen kontroll.

Vi fick köra "nålterapi" med dottern (som alltid tidigare varit så medgörlig) förra sommaren. Hon fick själv bestämma takten och när hon sade nej så la vi ner. Första gången tittade hon bara på nålen, nästa gång kände hon på den med skyddshylsan på, gången efter åkte hylsan av osv. Så höll vi på tills hon kunde lägga nålen mot sin arm och till slut kunde vi ta prov utan att tjuvhålla. En gång fick vi åka hem för hon ville inte alls men det var ok och jag tror att det var viktigt för henne att känna att det var hon som bestämde.

Barn med funktionshinder som genomgår olika undersökningar och provtagningar blir ju utsatta för övergrepp hela tiden därför är det extra viktigt att hitta ett system som fungerar just för sitt eget barn.

Många kanske tycker det är överdrivet att tjata om tandborstningen men när man vet vilka följder det kan få för hjärtbarn med endokardit och pc-profylax vid lagningar så vill man ju göra sitt bästa.

Lycka till och kramar till er alla!

Du är mänsklig, så är det bara!
Och att visa den sidan för sina barn är en del av livet. Men jag förstår verkligen att det inte är kul.

Det kan inte vara kul att behöva fightas varje morgon och kväll.
Nu har vi klarat oss från just tandborstnings problemet men vi har andra fighter att dras med.
Några av dessa har vi klarat av med hjälp av klistermärkes metoden som ellen (tooba) skriver om.

Har ni prövat att köpa en elektrisk tandborste som spelar en liten trudilutt samtidigt?!
*kram*

Ooops - det blev visst två (lååånga) inlägg från mig - kanske du kan ta bort det första...

Sorry!

Vad rörd jag blir av att läsa ditt inlägg, men du är ju en underbar pappa, det vet du!

Ibland rinner det över bara helt enkelt, vi är ju inte mer än människor :)

Kram från Vera

Håller med alla om att du verkar vara en av de bästa pappor.. utan tvekan!!
Själv hade jag en pappa som OFTA blev arg bara för att jag existerade. Jag är trots det en hel människa som lever och mår bra. Och på senare år även har försonats med min far..
Tro mig, du är en underbar pappa och abbe och storebror skulle nog inte vilja byta ut dig för allt i världen...
Ta hand om dig..
Kram

Du är en Superpappa, men även sådana tappar orken ibland. Det är mänskigt. Och som någon skrev, en skitpappa gör sånt där hela tiden utan att reflektera över det, medan du får ohygligt dåligt samvete. Vet du, jag tror att båda barnen både förstår och förlåter dig! Och tycker att du är världens bästa.

Alla har skrivit ungefär vad jag tänkte skriva, men...

Se det så här:
Om du INTE hade mått dåligt över ditt utbrott. Om du INTE hade förstått att Storebrors magont berodde på utbrottet. Om du INTE hade reflekterat...

DÅ hade du förmodligen inte varit en lika bra pappa som du bevisligen är.

Finns det människor som det ALDRIG någonsin brister för?

Är glad att du vågar skriva för jag tror bestämt att liknande händelser händer i alla barnfamiljer. Men det är sånt hysch hysch om att man blir arg på sina barn. Det pratas inte om det. Och då tror man ju per automatik att man är alldeles ensam i världen om att vara förälder.

Säger som nån annan sa...en tandborste slängd i väggen är miljoners miljardes mycket bättre än att ett barn fått stryk.

Kram

Hej Abbepappan, lille. Oj, vilken kommentatorsanstorming det var här! Du har gjort det igen.
Men innan jag hann svara på din utmaning så har jag gett dig en tillbaka istället. Den finns här.

Jag vet inte om det är innehållet i ditt inlägg eller alla positiva kommentarer om vad du gjort med Abbe som ger mig mest gåshud. Det finns ingen ursäkt att handgripligen ge sig på sitt barn. Faktiskt ingen.

Försök att inte göra en sådan stor grej av tandborstningen så skall du se att det kanske inte blir så roligt för Abbe att protestera. Ge honom utrymme.

Övergrepp är ett högt pris att betala för en tandborstning.

Eftersom du mår så dåligt över att tålamodet brast så visar det att du har ett riktigt bra tålamod för annars hade du inte tyckt att det vara lika psykiskt påfrestande!

Ett tips är att köpa en eltandborste, det låter, det brummar = extra kul. Disney har eltandborstar som spelar en kort snutt av en låt när en minut har gått, då vet man också när man ska byta från överkäke till underkäke! Jag tror till och med att själva borste man byter går att få med "cars/bilar"motiv!

Så MODIGT av Abbes pappa att berätta denna historia, tycker jag. Jag har gjort liknande oförlåtliga saker mot mina barn flera gånger, och jag har skämts som en hund och fått rejält ont i magen efteråt. Jag tror att det är jättebra om vi mammor och pappor kan tillstå för varandra - och för våra barn - att vi inte är de där perfekta superföräldrarna alltid. Heja Abbes pappa!

Hm, tveksamt om du ens orkar hit ner, men...

Du är varken en skitpappa eller världens bästa pappa.
Du är deras pappa.
Betydligt större än tidigare attributstinna varianter.
Du kommer, förhoppningsvis, aldrig att vara deras polare eller bästis. Endast pappa, men inte "bara".

Innan hela världen vill skjuta mig vill jag poängtera att det definitivt finns pappor med skitbeteende men dit hör ju inte du.

Dagens händelse var ju ingen höjdare, för någon av er tydligen, men ni har ju det gemensamt att ingen vill ha det så igen.
Dina tårar på balkongen och storebrors magont är väl signaler nog?
Det är du som är pappa. Det är du som tar besluten.
Och det är det föräldraskapet handlar om för mig, att dom skall ta bra beslut.

Jag hade gjort vad som helst för att få haft en pappa som dig. Om så bara i 5 minuter.

Jag säger bara eltandborste för barn! Prova! Abbe tkommer kanske tycka det är skitspännande! Kram på dej

Jag ser att det redan är sagt av många före mig, men, jag säger det ändå. Du är inte världens sämsta jävla skitpappa. Tvärtom.

Alla har sagt det före mig så du vet redan om det. Det är inget fel på dig. Krama dina söner mycket ikväll och börja om på ny kula imorgon. Tandborstning är inge roligt ...

En pappa måste också få bli förbannad och frustrerad ibland! Skulle du aldrig bli frustrerad skulle det betyda att du inte brydde dig!

Hej Abbes pappa!
Jag har läst dina inlägg under en längre tid men aldrig kommenterat men nu måste jag bara. Du skriver med sådan värme och med glimten i ögat och din sida är en av dom som jag bara måste läsa så fort jag kommer åt! Du har fått så många bra svar redan på detta inlägg så jag kan inte annat än att hålla med. Det finns ingen som kan göra en så arg som ens egna barn fast man älskar dom mer än allt annat på jorden. Jag tror alla föräldrar vet vad jag pratar om.. Kram till Abbes pappa!!! Kattis

Du är en underbar son och lika underbar pappa till Era barn.
Godnatt och sov gott!

Mor och Far

Nej vet du vad... Du är omöjligt världens sämsta jävla skitpappa... Den pappan skulle väl inte ens reflektera över en sitaution som denna. Dina pojkar har så klart den bästa pappan i världen - en mycket ärlig sådan dessutom!

Tro mig - tandborstningen här är ingen walk in the park heller kan jag säga!!! Jag vet den frustration man känner när kiddo bara vägrar öppna munnen......

Kram till Abbes pappa!

Pssst!
Förresten...vem får många kommentarer nu då ;)

J

Än så länge funkar tandborstningen hemma hos oss.

Klart som f-n du inte är en dålig pappa för det, ibland brister det bara...

Hoppas det löser sig.

Kram

Alla kan vi brista då och då det är bara mänskligt

Oj. Du har gjort det igen. Ett inlägg som tål att läsas om och om igen. Och ögonen tåras varje gång. Det är som bra poesi.

Heja Abbe och heja Abbes pappa!

Jag är en av de där regelbundna läsarna som aldrig kommenterar, men nu känner att jag bara måste. Det du skriver liknar de bataljer som ofta uppstod när jag skulle hjälpa min demente och psykiskt sjuke far med diverse hygienrelaterade saker. Det gör verkligen ont, VIDRIGT ont, när man vill hjälpa någon man älskar med sådant som är avgörande för hans hälsa, och personen uppfattar det som ren och skär elakhet. Man känner sig så frustrerad, sårad, vanmäktig när alla ansträngningar att hjälpa bemöts med vilda protester och totalvägran att samarbeta, och man bara inte kan få personen att fatta att man står ut med allt detta just för HANS skull, för att HAN ska slippa tandvärk och annat elände... Ingen vill bli uppfattad som elak, men ibland är just "elaka" saker som att envisas med den där äckliga tandborsten det kärleksfullaste man kan göra. Att i det läget bli så fullständigt missförstådd och motarbetad svider djupt in i själen. Självklart kokar det över ibland - det är inte roligt för någon av de inblandade när det händer, och man känner sig genomrutten efteråt. Men det är inte en katastrof. Även utan att ha träffat någon av er personligen törs jag hävda att killarna kan hantera det - tack vare all kärlek som du slösar på dem annars. Bara förlåt dig själv och gå vidare - förr eller senare kommer det att ordna sig med Abbe och borstningen. Och glöm aldrig att även om du inte är världens mest perfekta pappa är du Abbes favoritpappa.

mina tårar sprutar när jag läser om din starka kärlek till dina underbara ungar! Jag säger som Nemo när fiskarna fastnar i nätet: Fortsätt simma, fortsätt simma... TILLSAMMANS är man starka!
/Jessica med Abbe i Nyköping

Neej Abbes pappa...nu måste jag protestera. DU är en underbar pappa. Alla och då menar jag alla tappar i bland fattningen..du är en helt underbar pappa..så är det bara. Jag läser din blogg nästan varje dag och varje inlägg genomsyrars av kärleken till dina pojkar. Så sträck på dig. Imorgon är en annan dag!
Kram till dej o pöjkarna

Du verkar vara en skitbra pappa! Var inte för hård mot dig själv!

Allvarligt? Hoppade din syster på en ost?!
Det är ju helt fantastiskt, vad hade den gjort för ont?!

*rotfl*

Känner med dig, Abbes pappa! Ibland brister man helt enkelt. Och ångrar sig efteråt. För ett par år sedan hade storebror i vår familj, då 3 år, haft sönder en bok. Han sitter vid köksbordet och ber pappan att inte tala om det för mamma för hon blir så .. han satte upp händerna och skakade dem runt huvudet samtidigt som han skriker ahhhhhhhh...arg.
Pappan sa inget förrän storebror sov och mamman som aldrig blir arg för att saker går sönder fick sig ändå en tankeställare över sina små utbrott över ständigt klagande på maten, tandborstning, lägning osv osv.
Men vi är ju bara människor och måste ibland också få reagera (men med motta). Tänker att barnen kanske lär sig något av det verkliga livet på köpet. Den hårda vägen.

Och Abbe och hans bror har världens bästa pappa och kommer aldrig vilja ha någon annan.

Det är du inte alls. Vem som helst kan tappa konceptet. Jag gör det även på jobbet - så förskolepedagog med magisterexamen jag är.. Sen lipar jag också.

Det finns ingen människa som har tillräckligt med tålamod för alla alla alla tester som man utsätts för. Fast det känns förjävligt när det brister. Det bästa i hela historien var att du tog hem storebror.

Om du är Mr Kryp- så är det en hederstitel. Du är en väldigt bra pappa.

Jag är också en av de där läsarna som aldrig kommenterar. Nu måste jag, precis som 55 andra, skriva att du inte är världens sämsta jävla skitpappa. En sådan reflekterar inte över sitt beteende och erkänner inte för någon att en sådan här sak hänt. Dina erkännanden gör att jag känner mig, inte som en bättre mammma, men som en mer mänsklig sådan. Jag menar, andra får också raseriutbrott. Det är inte bara jag.

Jag älskar din blogg.

Labolina

Abbes pappa!
Jag vet att du är en jätte bra pappa till dina pojkar.
Så är det bara.
jag känner så väl igen det du skriver om tandborstningen också.
jag har också en speciell pojke och det är inte så himla lättt alla gånger.
Ibland tryter orken och tålamodet.
Att man tröttnar och kastar tandborsten i väggen och går ut och gråter är ibland bara oundvikligt, ingenting att vara stolt över och nåt man mår skit av, jag vet.
Men lil väl oundvikligt!
I morse åkte bestickkorgen till diakmaskinen i golv och jag drämde igen ytterdörren och gick ut på trappan och satt och grät.
Orken tröt.
Det blev bara för mycket.
Men både dina och mina barn vet att vi älskar dem bortom allt , och om någon skulle fråga dem, ja då är du värdens bästa pappa för dina barn liksom jag är den allra bästa mamman för mina barn.
Konstigt, men så är det!
Det är allt det andra som betyder något.

Så fan heller att du är. Att du skrev det här motbevisar det och herregud - totalt spunnit loss har vi andra gjort också: och vi har oftast inte hela bagaget och problematiken som ni har.

Håller just på att traggla mig igenom hela bloggen ända från början, men ville dela med mig av kommentaren från en kollega apropå utbrott:

Trött, stressad, just blivit färdig med middagen och ungarna bara gnäller.

'Usch, vad äckligt det ser ut!'

'Det där tänker i alla fall jag inte äta!'

Varpå min kollega vrålar:
'JAMEN LAGA ER MAT SJÄLVA DÅ!'

och öser hela familjemiddagen i soporna och rusar ut ur rummet.

Kvar sitter barnen, rätt så snopna.