Abbe och jag gick lite i skogen för att se om kantarellerna börjat titta fram ännu. Ett rådjur vi överraskat sprätte upp och sprang iväg. Abbe började gråta.

– Uhuhuhu, Ammi yähd.
– Varför är du rädd gubben?
– Nåånuunen ä-e ufhh mey.
– Nä, rådjuren äter inte upp dig, vännen. De äter inte små barn.
– Nää. Nåånuunen ä-e i-ee aarn.
– De äter bara växter.
– Ya. Å mommon.
– Just det, blommor.
– Nu, ya i-ee yähd.
– Va bra.

Andra bloggar om rådjur, barn, rädsla, kantareller