Leukocyterna – även kallade vita blodkroppar, blodets riddare, anställda i kroppens immunförsvarsarmé för att skydda mot yttre fienden. Som ett slags ödets ironi är "Leucocyte" också namnet Esbjörn Svenssons Trio valt till sin senaste platta. Ett namn som redan var bestämt innan Esbjörn så tragiskt omkom i en dykolycka i somras, och skivan förvandlades från att vara E.S.T:s senaste, till den oåterkalleligt sista.

Skivan släpps idag och lika glad jag blir för att få gå och köpa en ny E.S.T-platta, lika bedrövad blir jag för att det är slut. På gränsen till förbannad. Ska jag aldrig mer få gå på en konsert och njuta av Esbjörns fantastiska sätt att hantera sitt piano, aldrig mer se de tre vännernas underbara samspel?

Min skivsamling består självklart av fler artister eller grupper som inte lever längre, inget konstigt med det. Men av någon anledning känns det här otroligt mycket jobbigare. Esbjörn Svensson var inte färdig och E.S.T. hade så otroligt många fantastiska år framför sig. Det var inte ens ett dekadent rockstjärneleverne som satte stop, utan en dum jävla dykolycka.

I morgon ska jag gå och köpa mig en riktigt bra skiva. Det är ju fan också.

Andra bloggar om Esbjörn Svensson, E.S.T, Leucocyte, vita blodkroppar, musik, jazz