Sådär. Kom precis hem från dagis. Näe det är inte öppet såhär sent, men på ett föräldrakooperativ ingår ett visst mått av eget engagemang. Städdagar, styrelsearbete och diverse olika arbetsgrupper. Ikväll har jag skruvat upp ett par nya anslagstavlor och några lampor eftersom jag är med i något som kallas för fixargruppen.

Jag är förresten ansvarig för gruppen till och med. Efter att ha varit med i den ända sedan storebror började på den här förskolan för ett par år sedan, hände något konstigt för ett tag sedan. Kvinnan som är ansvarig för att få ihop folk till de olika arbetsgrupperna ringde en kväll.

– Hej, det är E.
– Hej.
– Vi behöver en ny ansvarig för fixargruppen. Kan du tänka dig att ställa upp?
– Jaha...eh...vad innebä...

Jag skulle just fråga vad som förväntas av mig och hur mycket extra jobb det är när Abbe ramlade och slog sig rätt illa. Han började gallskrika.

– Eh...okej...jag ställer upp...Abbe...han...oj...hej då. [Klick.]

När Abbe plåstrats om och lugnat sig frågade min fru:

– Vad var det du tackade ja till förut? i telefon.
– Eh...jag vet inte, ärligt talat.

Andra bloggar om föräldrakooperativ, fixa, barn, förskola