Jävligt grymt!
Själv är jag ju helt oskyldig, men gillar grejen som sådan... Att det funkar. Och så ska jag hälsa från nån att du verkar vara en så söt pappa. En sån man skulle vilja ha hemma. :)

De få ta varenda organ och varenda millimeter vävnad som de bedömer som lämplig när jag dör.
Det är trevligt att veta att man gör någon nytta i varje fall, fast ändå inte liten när allt kommer omkring.

Det värmer i hjärtat när man läser sånt här! Jag kom mig aldrig för att länka, men jag gick i alla fall in själv och registrerade mig. Det är sånt här som bloggvärlden är till för!

Ett mycket bra initiativ som jag verkligen högaktar dig för.

/Klaus

Mymlan: Tack. Vad glad jag blir. Hälsa tillbaka.

Jessika: Eller hur?

Carin H: Mmm, man blir så glad. Tack för att du registrerade dig.

Klaus-Peter: Tack.

Hurra! (Jag bloggharklade mig också menande den artonde. Min statistik sa att det var ett par stycken som klickade sig till livsviktigt.)

Sen tror jag att jag trakasserade hälften av människorna jag träffade den veckan om det också.

Susanne Kato på Donationsregistret skickade kombinerat bekräftelse- och tackbrev som anlände igår.
Alltid skönt när ett beslut är både taget och genomfört.

S T O R applåd för din insats!! :-)

Asbra! Jag fick mitt bekräftelsebrev från socialstyrelsen igår.
Så om jag dör imorn är det inte förgäves, och det känns bra.
Tack för påminnelsen! :D

Ditt inlägg berörde nog inte bara mig, utan även många andra (av kommentarerna att glömma.) Fick bekräftelsebrevet i förrågår och numera har jag inte bara ett kort i plånboken utan även min donationsåsikt tillgänglig för alla sjukhus, viktigt & bra! Hoppas det kan komma till nytta den dagen jag inte finns mer!

Sedan vill jag tacka så mycket för en kanonblogg, sedan jag hittade den är jag fast, och hoppas varje dag att eran och Abbes kamp ska bli bättre och gå lättare!

fan vad häftigt. påriktigt ashäftigt. plötsligt känns mitt eget bloggande så väldigt väldigt litet.

Jag fick bekräftelsebrevet häromdagen! Utan din uppmaning hade jag nog inte anmält mig trots att jag är helt för att donera.

Bloggportalen gjorde så att jag fann din blogg idag. Jag ska läsa lite mer och kommer även att återkomma.
Jag bloggar själv på Passagen.

Kram Gunilla
(Gunillas blogg)

Jätte häftig blogg.

Jag registrera mig på donationsregistret när jag fyllde 18. Ville det innan också men det fick man ju inte.

Självklart ska man hjälpa till när man själv inte behöver sina organ. Då finns det dem som behöver dem mer än en själv.