Vi har ett sådant Bushus här i stan också - mäkta populärt bland alla kids :-) Ibland måste man ju följa efter de små själv också, så att de inte fastnar eller gör sig illa eller något annat som man hittar på ursäkter till - och då upptäcker man att man har rätt roligt själv också :D

Jag gillar konceptet, även om det är som du säger - rätt hög ljudnivå med allt vad det innebär. Men, det är ett toppenställe om barnen behöver rasa av sig och mamman kanske inte har samma lust till det - om det kanske regnar eller liknande.. Som alternativ är det toppen!

Unnis - ja, vem blir inte lycklig för lite sådant ;).

Jag fullkomligt avskyr vårat Lek o Busland..för mkt ljud! Men, vi har varit där 2 ggr på begäran av våran 3 åring som varit bjuden på kalas - just där! Enda "fördelen" med stället är att Linus som är full av energi förvandlas till en glad lealös degklump som man fått bära ut i bilen..

Här i örebro har dom som ett stort piratskepp med luftkanoner som man skjuter skumbollar på varandra med och jag tycker att de gånger jag varit där med mina kids så har det nästan varit fler föräldrar där inne än barn. Jag älskar stället.

Oj, fick otäck flashback av det här inlägget...
Var på ett sådant ställe på backaplan i Gbg med jobbet. Jobbar på ett korttidsboende, så det är barn med autism, down's, adhd, utvecklingsstörning, asperger och epilepsi i en salig blandning. De flesta av dem har flera av dessa diagnoser samtdigt. Så fort vi klev in blev vi personal svettiga och undrade vad sjutton vi gett oss in på, medan barnen blev helt stissiga. Inom loppet av 20 sekunder hade en kille med autism och down's vandrat iväg - vi hittade honom dock snabbt igen, men herregud vad hjärtat bultade! I två timmar lekte de och hade jätteroligt, medan jag och övrig personal jobbade hårt på att få någon sorts överblick och kontroll. De hade skitkul och det är ju förstås huvudsaken, men jag ser inte fram emot några eventuella besök där i framtiden...

Vilka jätte fina bilder!

Härliga bilder.
All kredd till folket som jobbar de där lekhusen!

Jag hittade precis till din blogg. Jag såg "hjärtfel" och stannade direkt till. Det blir så när man har hjärtfel eller känner någon som har det att man känner ett band mellan varann. Jag är född met hjärtfel (coarctation aorta) och har levt med det sedan jag var 10 dagar gammal. Så det betyder att jag kommer att följa din blogg väldigt intensvit framöver:)
Hoppas allt är väl med dig och din familj.
Hälsningar Chris

vilket bushus är det? tänkte först att det var det vid ica maxi, men kände inte igen riktigt allt. är det de i frölunda måntro?

Hmm, galna energiknippen, som kalvar på grönbete. Just dom orden som jag använde om mina elever i skolan idag när snön ramlat ner...

Kul??
Tveksamt, måste jag säga.

Ha det bra //Marie

Visst är det hatkärlek till sådana ställen!!
Ungarna har hur kul som helst, men man är redo för att sjukskriva sig efter en dag på lekhus :)

Jag vet inte, jag har tänkt detta många gånger då jag läst din blogg, men sättet Abbe säger godis på är ju egentligen väldigt träffande. "Unnis" låter ju som något man unnar sig eller andra. Och godis är ju en sån sak. Äsch, ursäkta mina jag-vill-inte-plugga-funderingar. :)

Måste vara häftigt att se båda barnen klättra och dona, och den lilla med tre hjärtoperationer efter sig.