Det går om man vill.
23:48
Det är så lätt att man bara finner sig i att saker och ting är på vissa sätt. Att man tror att man inte kan påverka själv. Har du tänkt på det? Att du inte ens kommer dig för att fråga om vissa saker för att de liksom känns huggna i sten.
Men med tiden har jag lärt mig att om man ifrågasätter lite oftare så finns det rätt mycket utrymme för att förändra även sånt som känns orubbligt. Vi har till exempel fått njurfolket och hjärtfolket på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus att göra sina datortomografiundersökningar vid samma tillfälle när Abbe ändå var sövd. Två olika avdelningar, där den ena inte visste vad den andra höll på med. Det skulle ha blivit två undersökningar vid två olika tillfällen om vi inte varit dumma nog att våga fråga om de kunde samköra.
Som du säkert vet håller vi på med tecken (TAKK) för att hjälpa Abbe att göra sig förstådd. Mamman och jag går på kurs och vi har en massa filmer, böcker och datorprogram som hjälpmedel för att lära Abbe och oss nya tecken. Men det hjälper ju inte ifall förskolepersonalen som träffar Abbe hela dagarna inte förstår tecknen som han använder.
Det fina i kråksången är att Abbes fröknar är väldigt engagerade, och de vill gärna lära sig tecken. De försöker så gott det går på egen hand, men det är förståss inte så lätt. De har tillsammans med den nya (fantastiska) rektorn letat med ljus och lykta efter en kurs som de kan gå på, men det har varit svårt att hitta något som funkar. Vi försökte ett tag få med oss den pedagog från dagis som har mest kontakt med Abbe, på vår teckenkurs på habiliteringen. Men det gick inte. Det fanns skäl till att inte blanda föräldrar, anhöriga och förskolepersonal. Skäl som jag visserligen inte är säker på att jag förstod, men som jag ändå respekterar.
Nu till saken (herregud vad jag pladdrar ibland). Vår teckenspråksfröken – eller TAKK-pedagog om du så vill – är väldigt bra. Tänk om hon kunde köra en kurs för dagispersonalen? Våra vänner kände samma behov för F:s förskolepersonal och en fundering började ta form. Kanske kan de gå en kurs ihop för att sprida kostnaden?
Näe förresten. Vem ska betala? Kommunen, landstinget, skolan, vi? Vår TAKK-fröken har säkert inte tid med detta. Frågan är om man kan anlita henne överhuvudtaget på egen hand? Det går säkert inte. Man kan nog inte. Det är nog som det är. Eller?
På onsdag börjar kursen. Skräddarsydd för Abbes och F:s förskolor. Skolorna betalar hälften var, TAKK-pedagogen kommer till oss och personalen är laddade till tänderna. Och jag är superglad. För att ett knippe mejl och telefonsamtal mellan oss, TAKK-fröken och rektorerna gjorde det omöjliga möjligt.
Man måste våga ifrågasätta.
Andra bloggar om TAKK, teckenspråk, talfel, förskolan, dagis, utbildning, våga fråga
15 kommentarer
Så rätt, allt går om man vill.
SvaraRadera"So there is a chance!"
SvaraRaderaKlassisk Jim Carrey kommentar i Dum Dummare, när tjejen försöker styra av honom men vara snäll ger honom en chans på miljonen.
Det du skriver vittnar bara om att vi är 80 procent vatten och resten inställning.
Förlåt katastrofsvenskan ...
SvaraRadera"Men jag förstår vad jag menar ..."
Jag har precis hittat hit, och börjat läsa hela bloggen från allra första början (vilket kommer ta ett tag..) Den berör mig enormt, och jag hoppas du förstår mig rätt när jag säger att jag tycker att den är otroligt vacker. Abbe har redan fått en favoritplats i hjärtat!
SvaraRaderaMan ska aldrig ge sig :-)
SvaraRaderaKlart att det går!
SvaraRaderaAllt går, det gäller bara att fråga på "rätt" sätt.
Planering och engagemang är vad det hela handlar om. Ibland önskar jag att det fanns fler engagerade vuxna med vilja inom skolan överhuvudtaget, inte bara för barn med och i svårigheter/problem.
Hua, vad högtavande det där lät nu då. Vad jag menar är egentligen bara: Heja Abbes pappa!
Lycka till!!!
//Marie
Jag har svårt att förstå att de på sjukhusen t ex inte kan göra den där sortens kopplingar själva, det ligger ju en massa information på datorerna, så det borde inte vara så svårt att samköra. Men bra att ni tänkte själva när de inte gjorde det! Den här bloggen börjar kännas lika mycket som Heja Abbes pappa! :-)
SvaraRaderaJag är glad att samordningen sparar en massa obehag för Abbe och krångel för er.
SvaraRaderaSom skattebetalare är jag glad att landstinget antagligen sparar rätt rejäla summor på att spara in på narkoslägare och effiktivare användning av datortoimografen eller vad den heter
Vinn/Vinn altså
Så flott! Noen ganger virker det som om "de som bestemmer" trenger litt hjelp på veien med å tenke logisk. Supert at det ordnet seg.
SvaraRaderaVad bra att byråkratin vek sig för en gångs skull, både på DSBUS och förskolorna med TAKK.
SvaraRaderaDär vi bor finns en teckenspråkstolk men hon har varit mammaledig i många år så det finns inga kurser.
Vad häftigt att ni fått till det i en värld som annars kan vara så seg och långdragen!
SvaraRaderaSkolan anmälde våra killar till utökad studiekurs i tecken. När invandrarbarnen anmäldes till hemspråk så var det någon vaken lärare som tänkte på oss:)
SvaraRaderaVarje onsdag hämtar en taxi killarna efter skolan och sen körs dom ända hem efter kursen. Suveränt!! Kan vara värt att kolla upp när storebror börjar skolan.
Fantastiskt!
SvaraRaderaEn klok man lärde mig en gång att "allt går!en del saker tar bara lite längre tid"
Jag försöker påminna mig om det ibland när jag är benägen att bara ge upp.
Det underlättar förstås när man har med fantastiska och hjälpvilliga människor att göra!
Instämmer helt med Malins "kloke man". Vår filosofi är "man ska alltid fråga - det värsta som kan hända är att man får ett nej"!
SvaraRaderaDu har rätt speciellt när fler än en vill och önskar hitta lösningar istället för att skapa problem tillsammans kan vi genom att lyssna försöka bygga lösningar som leder framåt.
SvaraRaderaBra jobbat av alla inblandade :-)
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.