Vilken underbar läsning!! Fick mina ögon att vattnas lite smått :)

Sådär får du väl inte skriva :) Ögonen blir alldeles tåriga!!

Efter den ljuvliga stunden, då får man ju gå upp och fixa vällingen... Tack för all underbar läsning du bjuder på!

Härlig läsning. Oerhötrt närvarande..som att känna en barnahnd i sitt eget ansikte

Du skriver så väldigt bra & jag älskar din blogg. Heja Abbe!

Underbart.

Fast jag får en flashback. När min lilla tioåring var bäbis så fixade hon så att jag vaknade med värkande armar varje morgon.
Hon "gosade" nämligen med skinnet på armbågen och då måste armen vara rak.
Tänk själv hur bekvämt det var.
Varje natt ...

EmmaH och Alacs: Men åh, det var fint sagt.

Jessika: Ja det var inte svårt. Och det bäta med att när jag kom tillbaka med en flaska till dem var, kunde jag ju krypa ner hos dem igen.

Nemo: Tack ska du ha.

Linda: Tack, vad glad jag blir.

Hasse: Hahaha, vad skönt det låter.

Min 11 åring skulle ha ningning, jag får enormaminnesbilder. Tiden på sjukhuset,han skulle dricka tre liter om dagen för njurarna, vi ttrodde ningningen skulle vara räddningen. DÅ precis då slutade han med ningning! En morgon sa han bara nej! Då var han ett år, det blev mycket isglas.....litrarna måste skrapas ihop.

Blir alldeles varm i kroppen

Akta så du inte får ögonen utpetade bara :P

Jag har läst här ett tag, men inte kommenterat så mycket.
Man bara måste veta hur det är med Abbe. Ibland på dagarna kan jag komma på "undra vad han har gjort idag" så då är det bara att klicka sig in.

Helt enastående. I egenskap av twentysomething besitter man ju någon antikropp mot barn. Men det här får även det hårdaste av studenthjärtan att smälta.

Ja, du Abbes pappa - vad du kan få till det ! "farmor" läser, njuter och minns !

naw, sött :)

Åh vilket underbart ögonblick. Tänk om man fick stanna tiden...

Eller hur, det är dagens bästa känsla när en 15 kilos kropp kupar ovanpå sin egen.. Det är en underbar start på dagen!

En vän sa till mig en gång att "det är balsam för själen". Det är såna här stunder man får ta fram och minnas när det är riktigt svårt...

Jättefint skrivet och vilka fantastiska bilder.

Jag blir alldeles varm när jag läser ditt inlägg. Tack!

Så mysigt!!! Heja Abbe!

Hej Abbes pappa!
Vilket inlägg! Du skriver alldeles fantastiskt bra! Jag blir rörd och det värmer verkligen i hjärtat att få läsa om era vardagliga äventyr. Tack för att vi får följa med er!!!

Du får mig att minnas den tiden...
Jag läste i Amelia idag. Bra att det sprids.
Kram Gunilla

Längtar till en sån dag med en egen liten älskling... Fint :-)

Hej och tack för en underbart härlig blogg! Jag undrar hur Abbes syndromavvikelse yttrar sig förutom hans talproblem?

Åh... Det där var så fint!
Man vill bara ha Abbe och mysa med.

Heja Abbe, mammamannen, Abbes pappa och storebror!
Heja allihop!
Ni är så fina

Du skriver som en kung får man säga, man blir väldigt rörd av ditt sätt att uttrycka dig. Underbart!!!

Vilken underbar stund! Det du skriver träffar rakt i själen. Tack!

tårfyllda ögon, ganska vanligt på din blogg. du skriver fantastiskt !

Jag blir riktigt avundsjuk för just det där härliga myset får inte jag så mycket av numera, då mina tjejer är 15 år!! ;o) Men jag minns det med glädje..
Går in här varje dag för jag tycker att det är en underbar blogg om livets kringelkrokar!
Kram på er!

Underbart beskrivet. Tack.

Att läsa dina inlägg är en av dagens höjdpunkter...du återger händelser med sådan känsla att bilderna växer fram på näthinnan...

I mitt hem har jag en egen Abbemannen...när han pappa åkt till jobbet kommer han tassande in till stora sängen...tyst viskar han..."mamma, mamma....vakna mamma" om jag inte tittar på honom stryker han min kind och upprepar "mamma, vakna mamma"....

Man kan helt enkelt inte lsuta älska dessa varelser...

En liten dos av den kärrleken till alla och världen skulle vara en bättre plats. Går en att buteljera tro?

Åh. Åh. Åh. Lyllos dig!

Sann poesi. Det är alltid lika skönt att avsluta min bloggningstur hos dig.

Nu sover jag fint. I natt igen.

Så fint du skriver! Abbe och storebror har allt en väldigt tur som har dig!
Gokväll!

Kom in med torra ögon, smög ut fyllda med glädje tårar!
Underbart!!!!!!!!!!!!

Hamnade här av en slump och kom inte här ifrån på ett bra tag. Hädanefter blir du ett av mina stående bloggbesök och din länk ligger på min sida. Helt underbart skrivet.

Mysigt!

Jag har nog aldrig riktigt tänkt att jag skulle bli mamma. Konstigt men det har alltid varit ett slags ouppnåligt stadium. Jag har nog också försökt ibilla mig att jag inga barn vill ha.

Tänk att det kan förändras. Och ja, jag vill gärna ha väckning! Mitt rätt elaka morgonhumör till trots.

// Viktoria

Ps, jag har helt nyligen kikat in på din och Abbes sida. Kan tänka mig att jag blir en regelbunden gäst här. Det verkar vara en riktigt rolig, tankeväckande, rörande och inspirerande läsning!

Jag tycker att det var överdrivet och på gränsen till effektsökeri. Som att du vet och vill att ögon ska tåras. Däremot tycker jag att bloggen är mycket bra och väldigt, väldigt äkta/äkta känslodrivet till innehållet. Men den här typen av inlägg sabbar lite.

Anonym: Alla mina inlägg är effektsökeri. ;-)

Men överdrivet är då inte det här inlägget. Jag berättar bara precis som jag upplevde det. Eller rättare sagt, det var väldigt mycket bättre i verkligheten än hur det låter i den här texten. Det är svårt att förmedla såna här grejer.

Hoppas du inte slutar läsa pga det här nu.

Förlåt. Jag var arg på mig själv. Inte dig. Jag avundas väl det där på något sätt.

No offence taken. :-)

Du måste såklart få lov att tycka så om du vill. Alla är så snälla mot mig hela tiden så jag får ju tåla att någon har synpunkter på det jag skriver också.

Inte vara arg på dig själv nu. Ok?

vad underbart fint!
vilka ögonblick vi aldrig vill ska försvinna!
Du skriver så starkt och så underbart bra!

Åh... gudis dagar, tårar i ögonen.

Din blogg är som balsam för själen. Ja, precis så.