Min dag – en utmaning.

22:49

Ms Garbo undrar vad jag gjort idag. Hon undrar det i form av en utmaning. Min första tanke är att det är ju det jag skriver om varje dag, eftersom den här bloggen hamnar under paraplyet "dagboksbloggar". Fast det är klart, det blir mer nedslag och inte en hel dag kronologiskt redovisad. Så nu ska jag prova det. Vi får se om det blir läsvärt, eller segt.

Killarnas mamma börjar jobbet tidigare än jag, så hon väcker mig innan hon går. Jag går upp, gör välling och väcker pojkarna. Abbes brorsa ligger i min säng och vill gärna börja dagen med Bolibompa till vällingen. Men Abbe vill naturligtvis inte se på samma som brorsan så han sitter i sitt rum och kollar på Bamse i trollskogen medan jag tar en dusch.

Jag blandar Movicol i äppeljuice klipper två sugrör i lagom längd och lirkar med Abbe tills han fått i sig hela glaset. Storebror tar på sig kläderna själv medan jag hjälper Abbe. Nu är det dags att stänga av alla TV-apparater, borsta tänderna och få på ytterkläderna. Det kan låta enkelt, men jag kan lova att så inte är fallet. När väl de första tre ronderna i detta dygnets brottningsmatch är över sitter killarna fastspända i baksätet på bilen och vi är på väg till dagis.

Förutom mobil, plånbok och nycklar, killarnas ryggsäckar med matlådorna till morgonmellanmålet, gällde det idag att inte glömma mössor och vantar, overaller, ett ansökningspapper för storebror till förskoleklass och leksaksskottkärran från dagis som vi haft hemma för att laga.

Dagislämningen är full av rutiner. Jag hoppar över dem nu och ber att få återkomma i ett annat inlägg om det där. Men vi möts i alla fall av en vikarie eftersom Abbe vanliga fröken är på Lanzarote. Det är hon väl värd.

Veckorna på byrån inleds med ett måndagsmöte där veckans jobb och viktiga möten gås igenom. Det börjar dra ihop sig lite nu inför jul så tempot ökar och logistiken är viktigare än någonsin. Eftersom mycket av det vi jobbar med är lite halvhemligt innan det kommer ut går jag inte in på några detaljer. Men jag har jobbat både med leverpastej, skidåkning och hemlösa idag. Ibland med Ulrika, ibland med en annan copywriter. Roliga besked om bland annat nomineringar har ramlat in.

Stannade på Jula på vägen hem för att köpa en ny vimpel till flaggstången istället för den som blåst sönder, och fler ljusslingor till min miniatyrversion av ett sånt där glittrande Lisebergsträd. Jävlar vad lampor det måste gå åt på Liseberg. Jag har säkert över tusen små ljuspunkter nu i vårt förhållandevis lilla körsbärsträd och det är ändå bara halvt täckt.

Hemma. Installerar julkalenderns dataspel på killarnas Mac. Det funkar sådär. Men efter ett antal försök och omstarter kommer det igång och de får spela en stund var.

Så är det dags att ge Abbe ett klyx (lavemang om du inte visste). Inte kul. Han vet vad som väntar och springer och gömmer sig. Jag bär honom gallskrikandes in i badrummet, Abbe får tag i dörrkarmen och jag måste bända loss hans fingrar. Jag lägger honom på skötbordet och håller honom stenhårt som i ett brottargrepp för att han inte ska skada sig medan mamman stoppar in den lilla pipen i rumpan på honom och pumpar in vätskan. Abbe skriker. Han tar i så att en del av klyxet sprutar ut rakt över badrummet och in i väggen på andra sidan. Vi får på honom en blöja och jag tar honom i famnen för att försöka försonas.

Jag bär omkring på honom tätt intill mig men han skriker så han är aldeles mörkröd i ansiktet. Det brakar och puttrar i blöjan och jag kan känna på lukten som sprider sig att klyxet börjat verka. Abbe skriker hysteriskt. Jag frågar honom om det gör ont eller om han är arg.
– Uhuhhuuu...uuuäääähhhuuu...YA E AAAY!!!..huhuhuuu.
– Jag förstår det gubben. Du får vara arg på mig, det hade jag också varit.

En toasittning och några blöjbyten senare är allt bra igen. Jag ritar labyrinter åt Abbe och han fyller i dem med en annan färg. Labyrinterna är enkla. Det finns bara en väg man kan gå, men Abbe är duktig på att följa vägen med sin penna. Måtte nu den här behandlingen få ordning på Abbes mage så man slipper hålla på så här.

Välling igen. Kissning. Och tandborstning igen. God natt och sov gott mina små vänner, jag älskar er. En stunds tjatande om att jag ska stanna längre i rummet utbryter som alltid. Någon kommer på att han måste kissa igen. Så småningom somnar de.

Jag sätter mig med datorn i knät och lyssnar på en bunt med röstprover för ett antal radiospotar vi ska spela in under veckan, kollar mina mejl, läser kommentarer på bloggen och författar det här inlägget.

Vad har du gjort idag? Ta Ms Garbos stafettpinne vidare vettja.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer

  1. Hej,
    halkade in här av en slump. Abbe verkar vara en skön och/men bestämd liten herre *s*.
    Nu vet jag inte vad han har för krux med magen, men klyx känner jag igen... Döttrarna mina höll på att bli uppväxta med det enda tills vi började söka alternativa metoder. Ingen hokus pokus utan olika naturmediciner som fungerade suveränt! Maila mig om Du vill veta mer

    SvaraRadera
  2. Hej.
    minns hur det var när min gudson var mindre och ofta fick använda klyx, man kände sig så elak! Han fick bli klyxad ett flertal gånger i veckan för att överhuvudtaget göra ifrån sig. Dock tycktes inte klyxet fungera på hans förstoppningshistoria (som det misstänktes vara) så istället testades banan, vilket gjorde underverk...

    Fina grabbar du har, klickar in mig på bloggen varje dag!

    Ta hand om varandra! =)

    SvaraRadera
  3. Ajaaa. Jag har undrat hur det funkar, det där med Abbes mage, movicol och sånt gorm.
    Vet du, jag tänker så ofta på dina pojkar, på hur fin gränsen är mellan det "friska" och det "sjuka".
    Min Lilla Essing var ju en hårsmån från en cp-skada under förlossningen, och innan dess kollade man kromosomuppsättningen eftersom jag har förhöjd risk för att få ett barn med DS.

    Jag var faktiskt så inställd på att han skulle ha DS att jag nästan blev besviken när provet visade att allt var ok.

    Och här sitter jag, med en pojk som är "normalstörd" och som älskar att öva på att sitta. (5½ mån)

    Gränsen är så tunn, och rätt som det är kan något hända som gör att man hamnar på "fel" sida.
    Å andra sidan spelar det ju ingen roll.
    Man älskar ju knoddarna något så ohyggligt ändå.
    Ibland kanske just för att.

    SvaraRadera
  4. Hej

    Jag har följt din blogg ett tag utan att kommentera men nu kände jag att jag ville säga att jag känner igen det där med magen som inte funkar. Min numera 4-årige son hade en period på en 8-9 månader som 3-åring när det inte funkade alls med nummer två. Visserligen slapp vi klyxa men vi körde med alla andra trix (päron, lactulos, bifidus etc) utan att det blev någon skillnad. När vi slutade med välling så började magen funka ordentligt. Kanske en tillfällighet.... men så var det för oss i alla fall.

    //Britt-Marie

    SvaraRadera
  5. Jag känner igen det där, min idag 12 åriga pojke har haft och har samma bekymmer med magen.
    Vi har funderat i samma banor som ni, men inte hittat nån igentlig förklaring..Det mest relevanta är väl att han krånglar med maten.
    Eller krånglar han med maten för att magen krånglar?
    Krånglar han med maten av nån fysisk orsak som hänger ihop med hans 22q11 ?
    Numera fungerar det skapligt med laktipex blandat i apelsinjos.

    Ser så många likheter mellan er lilla Abbe och vår storkille, men så otroligt många olikheter också, men samma diagnos.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.