Nu tändas tusen juleljus.

21:32

Det var skolavslutning idag med allt vad det innebär. Glögg på skolgården, fackeltåg till kyrkan, barnsång, tända ljus, blockflöjtstortyr och fina ord från rektorn och från prästen. Allt det där som gör att jag sitter med en klump i halsen och fuktiga hornhinnor. Jag vet inte vad det är med de där små blockflöjtsensemblerna, men i synnerhet de har den där gråteffekten på mig. Kanske är det en kombination av att det helt enkelt låter för jävligt och att se barnens flit och stolthet lysa i ögonen på dem, som gör det?

Abbe, brorsan och de andra förskolebarnen sjöng "I ett hus vid skogens slut". Och de gjorde det med stödtecken. Så duktiga och så fina. Och apropå klumpar i halsen så kändes just det här lilla framträdandet lite extra mycket i magtrakten på mig. Med Abbe, teckenspråk och alltihop. Jag hade planerat att bjuda på en filmsnutt från det historiska ögonblicket, men eftersom min fru låg hemma sjuk, jag var där själv med killarna, och Abbe vägrade gå fram utan mig blev det lite svårt att lösa just den uppgiften.

Jag lyckades inte ta en enda vettig bild ens.

Andra bloggar om , , , , ,

10 kommentarer

  1. åh gud så fint, får nästan en tår i ögonvrån bara av att läsa det. vi var på lussefirande vi, de minsta barnen, alltså medräknat min dotter vågade inte gå med i tåget. men de stora barnen skiftade mellan att gråta, skrika, sjunga, springa till sina föräldrar för kramar, gråta av nervositet. det är så vackert

    SvaraRadera
  2. Ibland behöver man inte ta några vettiga bilder med kameran, för de finns ändå kvar som en varm känsla i hjärtetrakten :-)

    SvaraRadera
  3. Hm, vet vad du menar. Var på det första luciatåget nånsin som innehöll en lucia o en stjärngosse som bott i min mage. MIN MAGE!!!
    Det var stort.

    Förresten, föräldrar och barn finns ute nu. Ifall du är nyfiken, mejla adress så får du tidning.

    Anne

    SvaraRadera
  4. Jag förstår att det var otroligt vackert, men jag förstår inte att ni går på skolavslutning så snart efter avslutad vinterkräksjuka? Har ni missat att det smittar i minst 48 timmar efter senaste "symptom" om man säger så? Så, nu kanske ni bjöd någon annan på en kul jul istället? Inte så snällt.

    SvaraRadera
  5. Det är över 48 timmar sedan Abbe slutade kräkas. Det där har jag koll på. Tro mig.

    SvaraRadera
  6. Synd att mamman däckade så att det inte blev filmande eller fotografering. Kanske var det någon annan förälder som lyckades föreviga ögonblicket?

    SvaraRadera
  7. Blockflöjt, det e grejor det !

    SvaraRadera
  8. När min dotter var liten sa hon alltid att hon tar "inre bilder". Nu har hon fyllt 18 och tar jättefina bilder med sin kamera, men jag hoppas hon aldrig förlorar förmågan att fortsätta ta inre bilder.

    SvaraRadera
  9. Jag kan ändå "se " Abbe och brorsan när dom står där o tecknar och sjunger..och ler.förstår att du blir stolt pappa då.Krya på er nu allihopa.Kram

    SvaraRadera
  10. Jag ryser och skrattar :D ...ryser på ett bra sätt alltså, jag känner klumpen i magen och kärleken till dessa underbara våra barn...men visst låter det illa stundtals :D

    Tack för din härliga blogg!// Tina

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.