Haha, ja det där med kalas är svårt... Jag minns en gång i ettan så hade min klasskompis kalas. Hon bjöd alla utom mig och en tjej till. Sen en dag så frågade jag henne varför hon gjorde så. Hon bara: Jag glömde bjuda dig. Bra bortförklaring liksom... Fast man har rätt att bjuda vilka man vill tycker jag.

Tycker ni gjorde rätt som lät Storebror välja.
Varför bjuda barn som han inte umgås med? Av ren princip. Förstår logiken bakom "alla klasskamrater utan en". Det är en svår balansgång. Problemet är ju att det inte går att undvika (Om man inte heter Pippi och bjuder varenda unge i stan).
Viktigast är ju ändå att Storebror är nöjd med valet, har roligt på kalaset och att det blir en minnesvärd dag.
Lycka till! /Emma

Under de dr åren när de är som mest "energiska" var det 5 stycken som gällde. Hur svårt som helst.
Själv minns jag hur svårt det var när hela klassen utom jag blev bjudna till killen vars föräldrar ägde en restaurang/hotell med svaret att vi "blev för många".
Som sagt; hur svårt som helst...
Ha så trevligt på kalaset! :)

Vi har haft 6-års kalas nyss och i år slog vi oss samman med en familj vars son fyllde 6 år (dagen efter vår kille)
Vi köpte oss en lösning där vi var på ett Lekhus i 2,5 timmar.
Stoooora ytor med mycket kul att göra för alla barnen (det kom totalt 20 st) men eftersom vi var två familjer gick det "bara" loss på drygt 1200 per familj inklusive varmkorv, dryck, tårta och godispåse ... och det bästa -- ingen städning efteråt, bara "tack så mycket för idag" och sedan hem med en lycklig kille !
(dock blir det nog kalas hemma för 5-åriga syster i sommar - men då man ju vara utomhus)

När jag var barn bjöds alltid alla tjejer i klassen + de övriga tjejer jag lekte med. Allt som allt kanske 13 ungar på kalaset.
I femman övergick det till partyn, och då bjöds hela klassen och ev. några till. Alla kunde inte komma så vi var väl ca 16st som bildade par o dansade premiärtryckarna.

Jag tycker det är viktigt att inte göra någon ledsen. Svår balansgång.

Problemet med att inte kunna bjuda alla har aldrig riktigt varit ett problem för mig, jag fyller år i maj och det var lätt att slänga ut alla barn i trädgården. Eller helt enkelt bara bjuda alla tjejer. Jag har bara lekt med en kille och han bodde på annan ort = problemet löst. Så bjudproblem har jag aldrig haft. Gissar dock att jag kommer få, nån gång i framtiden.

Och jag vet att det här är nån vecka för sent men jag var inte tillräckligt klartänkt när du skrev inlägget för att kunna kommentera, men du/ni lär ju ordna några fler kalas så lite tips kanske ni får. Dock fyller jag år på våren, och kompisen som hade awesome kalas fyller år mitt i sommaren och bor på en gård. Då blir det lite lättare att hantera logistiken. Iallafall:
- Gemensamt kalas, jag och en kompis, på stadsbondgården. Vet inte om det finns nåt motsvarande där ni bor, men barn + djur på en gård är ganska bra. Då kan man bjuda typ hur många som helst också. Men det funkar ju bara under sommarhalvåret.
- Piratkalas. Alla kommer utklädda (i varierande svårighetsgrad). Bygg ett piratskepp med tillgänglig rekvisita.
- Spökkalas. Låter kanske lite halloweenigt men funkar (bevisligen) bra mitt i sommaren också. Spökformade inbjudningskort är <3.
- Min scoutkår har arrangerat barnkalas för 7-8åringar. Det var på hösten, klär man sig varmt så går det att vara ute (fast i januari/februari är det nog ganska mycket för kallt ändå). Iallafall, hinderbana under och över stock och sten, grilla korv och marschmallows, skattjakt efter godispåsar... basic barnkalasgrejer egentligen.
- Min lillebror och hans kompis hade gemensamt kalas (vintertid), ett tvärtomkalas. Gästerna fick gå in bakvägen, man åt på golvet (på sopsäckar, om jag inte minns helt fel... eller så fick alla ha på sig sopsäckar, för att vara motsatsen till finklädd), började med godis, sen blev det glass/tårta och sist åt man mat. Lätt att spexa till och göra roligt utan att det blir obehagligt eller läskigt (som med läskiga hinken).

Jaaa. Hoppas ni får några tips iallafall :)

att alla andra föräldrar tänker exakt samma sak så alla borde nog förstå varandra. :)

Jag har själv inga barn men utbildar mig till 0-12 lärare. Min praktik på förskolan (3-5 års avdelning) var rätt tänkvärd. Där var en mamma som bjöd in alla på avdelningen utom två stycken som var nya. Jobbigt! Inte bara för barnen utan kanske mest för föräldrarna som tydligt ser att barnet är utanför.

Men! Jag tycker att så länge man inte bjuder alla utom 1-3 i klassen ska man ju få bjuda hur man vill. Då är det ju inte lika tydligt att jag inte vill ha med just dem som det hade varit om alla utom en hade blivit bjuden..

Om du nu förstår mitt röriga fredagkvällsinlägg ;)

Jomen jag tänker som Maria. Så länge det bara handlar om 1-2-3 stycken som inte blir bjudna, välj bara de som är "närmast"/mest lekna med. Handlar det om ett så litet antal ungar som inte skulle bli bjudna, så ta för 17 med dem också. En eller två ungar till tar inte så mycket plats att det blir "för mycket". Inte egentligen.

svårt, svårt,
men vi kör antingen färre än hälften, eller alla. Oavsett om man blivit bjuden av andra eller inte.
Och jag tror alla förstår!

Vi har gjort såhär: man får bjuda lika många barn som man fyller år plus sig själv. Enkel regel som både barn och föräldrar förstår.

Dessutom har både skola och dagis där vi bor som regel att inga inbjudningar får delas ut där, just för att undvika utanförkänslan.

Sonen har sitt åttaårskalas på söndag och han har precis som "storebror" fått välja tio kompisar att bjuda. Det känns lagom, eftersom årstiden inte garanterar att man kan vara ute och inne blir det outhärdligt med fler än så. Eftersom inte alla i klassen är bjudna tycker jag det är självklart att man skickar inbjudningarna på posten.
Jag ligger lågt med att arrangera aktiviteter eftersom jag tycker att de alltid varit rätt bra på att själva aktivera sig. Vi brukar köra paketöppning när alla kommit, så att alla ser vad som finns i paketen, men också så att det inte bara blir slit och släng. Därefter lek och fika och lek igen. I år skippar vi fiskdamm, skattjakt och pinata och kör i stället en bollvägg typ Lilla Sportspegeln (fast mindre) där killarna (för i år har han bara bjudit killar) får kasta tre bollar och försöka träffa rätt och få poäng och belöningen blir då godispåsar.
Hämtpizza brukar vara en rätt skön avslutning för slutkörda föräldrar och syskon efter ett sådan kalas ☺.
Ha det så trevligt!

"Frida"

På min skola, där jag jobbar, har eleverna - via diskussioner i klasserna från förskoleklass upp till åk 5 diskuterat igenom kalasinbjudningar då det är oerhört viktiga frågor för eleverna själva. Eleverna (via sina kamratstödjare) har sen, tillsammans med bara liten vuxenhjälp, formulerat vad de tycker ska vara skolans förhållningssätt i kalasfrågan. Så här lyder deras råd:

• Bjud hela klassen

Dela kalas med en kompis.
Hyr en lokal
Låna klassrummet
Trädgårdskalas

• Flickor bjuder alla flickor i klassen

• Pojkar bjuder alla pojkar i klassen

• Fler ska vara objudna än bjudna.
Bjud alltid färre än hälften av flickor/pojkar eller klassen.


• Inbjudan
Om du bjuder hela klassen eller alla flickor/pojkar i klassen får man dela ut inbjudan i klassen.

Om du bjuder färre än hälften får du förslagsvis ringa eller posta inbjudan.

---

Som klasslärare har jag sett prov på vilken katastrof det är för icke bjudna barn och deras familjer. Att stök-Pellen är den enda som inte fick en inbjudan smärtar enormt och sätter djupa spår. Jag har också sett prov på vilket fantastiskt initiativ det är när några går ihop och bjuder hela klassen/gruppen. Det är skitkul efter helgen att ha en gemensam snackis och en gemensam upplevelse. Det är jag som klassrare enormt tacksam för.

Jag förstår dock att det är svårt.

Vi har kört alla varianter - och det är lika svårt varje gång man inte bjudit "hela klassen". Plus att grabbarna har andra kompisar också... En gång blev det jättefel, på grund av olika anledningar. Vi har som tur är fått tillfälle att prata med den familjen efteråt, så det blev OK till slut i alla fall...

När jag gick i låg- och mellanstadiet (80-talet) så var det en regel på skolan att man inte fick dela ut inbjudningar i skolan om man inte bjöd alla. Enkelt och bra. De flesta bjöd alla.. (eller så är jag lyckligt ovetande om de fester jag inte bjöds till! ;)

Alltså jag tycker att barnen skall bjuda de som de vill bjuda, men föräldrar måste kanske vara med och lyssna, kolla av så att det inte blir så att det alltid är samma barn i en grupp som ALDRIG blir bjudet på kalas. Och kolla av noggrann vad det är som gör att barnet inte blir bjudet av någon... Jag kan se det som ett kollektivt vuxenansvar för att motverka mobbning. Dessutom så tycker jag personligen att man skickar inbjudningar HEM till de barn man ska bjuda.

För övrigt tycker jag nog också att det där med att "bjuda igen" är lika trist för barn som det är att sitta på bröllop där folk fått bjuda igen i stället för att bjuda de de verkligen velat bjuda.

Vi hade exakt samma dilemma med vår sexårings kalas i början av januari. Så här i efterhand blev det ändå lite för många barn men vi gjorde som ni. Pannkakor, tårta, två lekar och godispåse. Bra så.

Jag hade lite ångest över att man kanske borde bjuda alla, men det var sexåringen själv som hela tiden poängterade att det var HANS kalas och att han ville bestämma. Så det blev så tillslut.

Vi är ju rätt nya på den här fronten fortfarande så inför kommande kalas har vi pratat om ett nytt alternativ. 1) Bjuda in de allra närmaste kompisarna på lite tårta. Som ett minikalas och sedan 2) bjuda alla i en hög till exempelvis barnkalas i bowlinghallen eller något annat ställe som fixar sån't dagligen!

Med lillebror är det lite enklare. Han fyller ju i maj så då funkar det ju för det mesta att vara utomhus!

Huvudsaken är väl att man skickar inbjudan så barnen inte delar ut i skolan. Tänk känslan av förtvivlan när alla fått utom ett eller två barn. Det blir så lätt maktmissbruk. Mina barn har tidigt slutat med kalas vill istället ha "en egen dag" de har de gärna fått!

Usch ja, det där med barnkalas är så himla svårt... Vi brukar bjuda lika många barn som man fyller år, mest för att ha ett "bra" skäl till varför man inte bjuder alla...
Men det allra viktigaste är väl att man inte lämnar inbjudningarna på dagis, utan skickar de med posten. Då blir det inte riktigt lika infekterat..

Fast å andra sidan är det nog mamma/pappa hjärtat det gör mest ont i...

Så hjärtslitande läsning de här kommentarerna är! Självklart ska man bjuda alla i sin klass mycket hellre än alla utom 2.
Men i det här fallet verkar det som om Storebror väljer bland kompisar i allmänhet, inte bara de i sin klass/grupp. Då tycker jag man kan släppa lite på moralen eftersom det inte blir så tydliga grupperingar som det skulle bli om det bara var barn ur en viss dagis/skolgrupp. Det där kommer nog bli svårare när Storebror går i skolan tror jag. Eller mycket lättare, vem vet.

Vi tänker ungefär som du. Men ångesten blir man inte kvitt... Man vill ju inte göra någon ledsen.

jag hoppas att det är okej att jag skriver ett blogginlägg i min blogg om lilla abbe :)

Bjuda bara några är inget konstigt. När det gällde Lund var det speciella att inbjdandet gjordes i skolan där det blev uppenbart och utpekande.
Kul det blev bra!

Ja, det är inte lätt. Hur man än gör känns det som man kanske gör fel...Men jag tror att det bästa är att gå efter magkänslan . Att bjuda de barn som man leker mest med verkar ju mest klokt. Vi har alltid gjort så och det har funkat.
Sen när barnen är äldre kan man ha disco eller dyl och då kan man bjuda alla i klassen och vara i en kvarterslokal eller på något annat ställe där man kan vara flera.Sen är det bra att dela ut inbjudningarna i brevlådan för att slippa ledsamheter på förskolan osv. Ha det bra!

Vi bjuder in hela dagisavdelningen vilket också är överenskommelsen på dagis.

Nu när stortjejen fyller fem blir del sålunda hela hennes åldergrupp. När lilltjejen fyllde tre var det tufft men då löste vi det men kalas på en vardag så dagis gjorde utflykt till oss med 14 ungar och 3 fröknar.

Efter 8 års eget utanförskap kommer jag/vi alltid köra hela klassen om det så får bli utanför hemmets väggar. Each to their own men jag kommer inte ge någon unge anledning att 30 år senare fortfarande känna taggen av att inte blivit bjuden.

Jag tänker att om det finns hjärterum så finns det stjärterum. Jag kommer bjuda alla ungarna för jag vill absolut inte att någon ska känna sig utanför. Det handlar ju bara om några timmar som iof kommer vara galna men det klarar vi. :)

Tack för alla funderingar kring det här. Jag ser att det är lite delade meningar och det vittnar väl bara om att det inte är helt lätt.

I vårt fall funkar det inte att bjuda alla i alla fall inte hemma. Tjugo barn blir för många. Nu blev det fem från dagis, några gamla dagiskompisar som gått upp till sexårsverksamheten och en granne. Men ändå...

Hej kalasinbjudningar är ett svårt dilemma. Jag tror att föräldrarna inte helt o hållet skall låta föräldrarna bestämma. Be barnet en dag räkna upp tex flickorna i klassen i populäritetsordning. Be barnet en annan dag säga vem dom vill bjuda. Ofta stämmer det väldigt bra. Jag har varit med om kalas då först 10 st av 16 tjejer i klassen blivit bjudna. Sedan har 2 till tjatat till sig inbjudan, Dom sista 4 var förstås de minst populära. Detta har upprepats flera gånger. Beroende på hur många som bjudits hamnar strecket lite olika. Ibland har bara de minst populära haft kalas. Min dotter tycker det är så jobbigt att hon inte längre vill ha kalas. Abbes pappa hade som tur ett lite bättre utgångsläge då alla barn inte går i samma klass.