Ett litet steg framåt.
23:10
(Ursäkta den halvtaskiga bildkvaliten. Jag hade bara min iPhone till hands)
Jag har skrivit om Mun-H tidigare. Varje gång har jag öst beröm över dem, och jag tänker inte ändra på den traditionen.
De är proffs. De är tålmodiga. De är smarta. Och de är trevliga.
De enträgna återbesöken i tandläkarstolen, nåja i rummet i alla fall, helt utan krav och tvång för att Abbe ska bli van och trygg har inte bara orsakat mängder av till synes onödiga resor fram och tillbaks till kliniken. De har givit resultat.
Idag – för första gången – öppnade Abbe munnen helt utan protester. Han klättrade snällt upp i stolen, satte sig till rätta och gapade. Jag blev helt tagen på sängen. Abbe gapade och sköterskan fick lov att titta på alla tänderna med den lilla spegeln. Hon fick till och med killa lite på varje tand med en sån där krats. Några små tänder hann rent av få sig lite bananlack innan Abbe tyckte att det fick vara nog.
Då var det hans tur att greja. Stolen åkte upp och ner, vatten och luft sprutade med de olika instrumenten, salivsugen testades både i en mugg med vatten och i hans egen mun och till och med den roterande lilla gummitrissan som man putsar tänder med provade han på sig själv.
Nyp mig. Jag tror jag drömmer.
Andra bloggar om tandläkare, mun-h, barn, genombrott, framsteg, tålamod
20 kommentarer
Heja Abbe!
SvaraRaderaLycka!
SvaraRadera"Tålamod är konsten att hoppas" var veckans ordspråk i min kalender för ett par veckor sedan. Väl värt att tänka på och komma ihåg när man har med barn att göra.
Kram
Åå vad duktig han är! Förstår att du är en stolt pappa idag :)
SvaraRadera*tummen upp* :-)
SvaraRaderaTänk om man fått komma till ett sådant ställe i stället för till min elake tandläkare i Karlstad när jag var liten...
SvaraRaderaÅh, duktiga duktiga Abbe! Helt klart en eloge till tandläkaren men den störta elogen till abbemannen!
SvaraRaderaCooooooooooooool kille!!!!!!
SvaraRadera"Heja Abbe" är en av de mest välskrivna bloggarna i bloggvärlden, så det är ju självklart! :)
SvaraRaderaAbbe är liten man som kan !!
SvaraRaderaÅh, jag blir så glad när jag läser det så att ögonen tåras :-)
SvaraRaderaTack snälla Abbes pappa för att du låter oss följa dina fina söners liv.
åh, vad bra att det blir bra med tandläkarskräcken och att ni har pedagogiska tandläkare som inte bara öppnar käften med våld och trycker in sina hemska redskap (som ju vissa gör, med BARN!).
SvaraRaderaHelt säkert är detta nyckeln till framgång när det gäller barnuppfostran. Att man respekterar barnet och låter saker sjunka in i dess egen takt, det gör att man växer upp med goda minnen av saker som många är lite rädda eller olustiga inför (som tandläkarbesök). Underbar tandläkare det där!
SvaraRaderaCoolt! Och proffsigt gjort, antagligen.
SvaraRaderaSå fantastiskt fint! Jag gläds med dig och Abbe. En milstolpe, helt klart.
SvaraRaderaHärligt, Go Abbe Go Abbe!!!
SvaraRaderaHoppas ni får en trevlig helg :D
Härligt, Go Abbe Go Abbe!!!
SvaraRaderaHoppas ni får en trevlig helg :D
Hej Abbes pappa!
SvaraRaderaJag fann din otroligt fina blogg ett tag sedan och blev hänförd av dina bedårande texter. Vilka fantastiska söner du har!
Jag studerar till tandläkare och är just nu på pedodontiavdelningen. Jag blev så glad av er oerhörda fullträff. Allt enligt skolboken! Tyvärr finns det alldeles för många föräldrar som inte anser sig ha tid att åka "fram och tillbaka" till tandläkaren för "inskolning" med sitt barn och på det sättet bidrar till rädslan för tandläkaren. Nästa gång jag möter på en sådan typ ska jag berätta er historia!
Heja, heja Abbe!
Bara måste vis:-) Klipp och klistra det är värt det!!
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=txqiwrbYGrs
... visst finns det underbara tandläkare...tyvärr är inte alla föräldrar alla gånger...tex jag själv!
SvaraRadera... min yngsta har problem med dålig emajl. Har dragit ut mjölktänder, lagat sexårständer precis när de kommit fram. Tränat många gånger på lustgas mm. Mycket tålmodig tandläkare de flesta gångerna.
Men mamma (=jag) tappade humöret något fruktansvärt en gång!
Dottern fick inte äta innan, så mamma fick för sig att hon skulle sympatifasta, hur bra var det? Lågt blodsocker och en stressande situation, några några dumma kommentarer av tandläkaren till min dotter fick mig att se rött, jag ryckte upp dottern ur tandläkarstolen, skällde ut tandläkare och sköterska och nästan sprang därifrån.
Med lite frukost i magen hade det säkert gått lite lungnare.
Nu får pappa ta hand om de besöken...
Hrmmmm
Vad skönt! Då fungerar det nog bra även fortsättningsvis. Det har så att säga, vänt.
SvaraRaderaVill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.