Måndag förmiddag – med Abbe till habiliteringen.
Måndag eftermiddag – tåg till Stockholm, jurymöte och så tåget hem igen. Fast i Flen en extra timme.
Tisdag förmiddag – med Abbe till Drottning Silvias för att göra en undersökning på njuren, urinvägar med mera. Abbe har ju bara en njure.
Tisdag eftermiddag – tåg till Stockholm, prisutdelning på Oscarsteatern. Segervrål, segerskål och natti natti alldeles för sent.
Onsdag förmiddag – tåg hem. Abbe till doktorn hemma på vårdcentralen.
Onsdag eftermiddag – viktiga möten om pågående reklamfilmsprojekt.
Torsdag förmiddag – jobba jobba jobba.
Torsdag eftermiddag – slutgiltigt möte om reklamfilm innan inspelning nästa vecka. Rätt ur mötet in i bilen och full fart till flygplatsen. Plan till Zürich och vidare till Engelberg. Åka skidor över helgen. Underbart.

Sådär var det tänkt. Så blev Abbe sjuk. Och storebror är fortfarande krasslig. Det vill säga att i tillägg till det något pressade schemat ovan, kom avbokningar av läkare och pusslande med barnvakter. Pheuw.

Tänk att oavsett hur många månader i förväg man bokar in något trevligt, som ska vara avkoppling och balsam för själen, så dönar man i hundraåttio rätt in i kaklet. Så när den där lilla belöningen äntligen kommer vill man knappt ha den längre. Då tänker man att det nästan varit skönare att slippa.

Fast det är klart. Fråga mig på fredag efter det första åket i meterdjup lössnö. Måhända känns det annorlunda då?

Andra bloggar om stress, fullbokad, avkoppling, skidåkning